Vikingatågen – hur började det?

Alla känner till vikingatågen som härjade i Europa på 700–1000-talet, när krigiska skandinaver gav sig ut med hundratals skepp på plundringståg i Europa. Men hur började det egentligen? Utgrävningar av gravplatser i Uppsala och Estland kan ge nya svar.

– Bilden av vikingatiden och vikingarna är fylld av klichéer men själva kärnan är vikingatågen och attackerna mot kloster och kungadömen. Det växer upp långsamt under 700-talet och eskalerar tills det är tusentals vikingar som tillsammans ger sig ut. Det är det vi vill undersöka, säger Neil Price, professor i arkeologi.

Han leder det stora projektet ”Vikingafenomenet” som under tio års tid ska utforska brytningstiden mellan vikingatiden och perioden innan som kallas Vendeltid.

Till sin hjälp har forskarna arkeologiska samlingar. Det är gravfynd från 500–1000-talets Valsgärde i Gamla Uppsala, som grävdes ut på 1920–1950-talet, men också nya fynd från en utgrävning år 2008–2012 på ön Saaremaa i Estland. Där finns två båtgravar som dateras ungefär år 750 efter Kristus.

– Det verkar vara rester efter ett vikingatåg från Sverige mot esterna som har gått fel, med många döda människor. Vikingarna tycks komma från Mellansverige – kanske är det till och med Valsgärdefolk som gör detta. Är de inte från Valsgärde tillhör de i alla fall samma kultur, vilket ger oss en möjlighet att studera dem både hemma och borta, säger Neil Price.  

Ett av de stora frågetecknen för forskarna är hur vikingatågen organiserades. Under 700-talet och 800-talet fanns det ännu inga nationalstater i Skandinavien. Däremot fanns det massor av små kungadömen, stammar eller politiska grupperingar i Skandinavien och en av dem är organiserad kring Gamla Uppsala, Valsgärde och Vendel.

– Det är sådana här små grupperingar som långsamt växer, kämpar mot varandra och absorberar varandra under den 300-åriga vikingatiden. Det är de som långsamt blir Sverige och Norge och Danmark.

Vikingatiden beskrivs ofta som en manlig kultur, men i den här studien är fokus inte på de manliga vikingarna utan på hela samhället.

– Det var i huvudsak män som åkte ut och härjade, men vi studerar detta som en social process, något som omfamnar hela samhället. Genom att använda den här kopplingen mellan Valsgärde och Estland, kan vi fokusera på en sådan enhet och använda det som en fallstudie.

Logistiken bakom vikingatågen

En annan del av projektet är att gräva djupare i ekonomin och logistiken bakom vikingatågen. Vad åt de och varifrån fick de sin mat? Hur byggdes skeppen och hur lång tid tog det?

– I början tror vi att det bara var några få skepp, men runt 840-talet var det enligt flera källor 200, 300 eller 400 skepp. Om det var hundratals skepp betyder det att tusentals människor åkte ut med dem, säger Neil Price.

– En idé som vi leker med är att de här vikingaflottorna är små samhällen i rörelse. Det är inte en fast grupp människor, utan väldigt organiskt med folk som kommer och går. Det är svårt för oss att få grepp om och det var uppenbart svårt också för deras motståndare – det är därför de lyckades så bra.

En av projektets grundpelare är att det inte går att studera vikingatiden utan att också vara väldigt medveten om hur bilden av vikingarna lever vidare idag.

– Mer än de flesta forntida kulturer lever vikingarna sitt fortsatta liv idag, även i mer problematiska sammanhang. Det är någonting som vi inte kan strunta i utan behöver diskutera.

Till exempel har den populära dramaserien ” Vikings” på History Channel många tittare runt om i världen. Neil Price och hans forskarkolleger har haft kontakt och samarbete med filmteamet bakom tv-serien.

– En sådan serie om vikingar når ut till fler människor, än vi som akademiker någonsin kommer att göra. Så jag tycker absolut att vi ska ägna oss åt popularisering och engagera oss. Den publika delen av projektet är en väldigt viktig del.

Nyansera bilden av vikingarna

Som forskare och lärare vill han möta folks förväntningar, samtidigt som han nyanserar bilden av vikingarna. Det är kanske inte riktigt som de tror.

– Vikingatiden är en väldigt mångfacetterad del av historien, det finns ingen ”viking” eller ”vikingakvinna”. Det är människor, alla sorters människor som lever sina liv.

Klart är att vikingatiden var en utåtriktad period av utrikeskontakter och handelskontakter. Folk reste mycket, en del till och med mer än vad vi gör idag. Det fanns nätverk som sträckte sig över hela Europa men också in i Asien och Mellanöstern.

– Det är inte bara människor och saker som reser, det är också idéer. Man kan spåra idéer i händelser och i rester efter händelser, i gravar och gravplatser, säger Neil Price.

Han och hans kolleger letar efter mönster och variationer i olika sorters material, bevis och skriftliga källor. Fram träder bilden av en dynamisk tid, en tid i förändring.

– Det är under vikingatiden som det som blev Sverige steg fram – och Norge och Danmark. Även om det är en kliché som har gynnat turistnäringen sedan seklets början, så ligger det en sanning i det. Det ska bli intressant att se hur långt tillbaka det började ta form, säger Neil Price.

---

Fakta

• Vikingafenomenet är ett tioårigt forskningsprojekt inom Vetenskapsrådets Rådsprofessorsprogram, 2016–2025.
• Forskarna studerar de första vikingatida plundrarna, varför de handlade som de gjorde, vilken sorts samhälle formade dem, och varför deras våldsamma expansion i andra delar av världen började just vid den här tidpunkten. 
• I projektet ingår en fullständig analys av Valsgärdegravfältet i Uppland, som grävdes ut på 1920–50-talet. Ett komplement är nya fynd från ön Saaremaa i Estland: Två båtgravar, med kvarlevorna efter deltagarna i ett mellansvenskt plundringståg vid vikingatidens början. 

Läs mer

Forskningsprojektet Vikingafenomenet

Annica Hulth

14 mars 2017