Forskarprofilen: Patricia Mindus

Filosof med fokus på medborgarskap

Vad är det som avgör vem som är medborgare och vem som inte är det? Svaret är att det i många fall är ganska godtyckligt, vilket kan få stora konsekvenser för demokratin, menar Patricia Mindus, docent i praktisk filosofi.

Hon leder det nya tvärvetenskapliga projektet ”Exploring citizenship” som är ett samarbete mellan jurister, statsvetare, filosofer och teologer vid Uppsala universitet. De ska bland annat forska kring rösträtt, en högaktuell fråga i dag när antalet människor som rör sig över gränser ökar samtidigt som politiska beslut påverkar många utanför territoriellt avgränsade stater. Det ställer nya krav både på demokratiskt tänkande och rättsstatens grunder.
– Medborgarskap är ju själva grundbulten i en demokrati. Samtidigt kan det bli väldigt godtyckligt utifrån ett demokratiskt perspektiv när stater bestämmer vem som blir medborgare.

För Patricia Mindus är projektet en spin-off av forskningen som Wallenberg Academy Fellow. Hon leder sedan tidigare en forskargrupp som undersöker skön och godtycke i migrationspolitiken i EU.
– Det är fascinerande att undersöka varför vi utesluter personer från det politiska medborgarskapet. Det finns andra grupper som saknar rösträtt – till exempel minderåriga eller de som saknar full juridisk kapacitet – men det handlar om undantag, motiverade avsteg från regeln om allmän rösträtt. När det gäller icke-medborgare är utgångsläget att de inte bör rösta. Det är väldigt annorlunda, säger Patricia Mindus.

Reglerna kring medborgarskap varierar mycket mellan olika länder och över tid. Från 1980-talet och framåt har det skett många förändringar utan att det väckt så mycket politisk diskussion, menar Patricia Mindus.
– Reglerna som gäller medborgarskap är av författningsmässig natur, eftersom de har en inverkan på statens konstitutionella identitet. Hur många och vilka som är medborgare i en stat används för att fastställa statsskick. Trots det anses medborgarskapsreglerna ofta inte ligga på författningsnivå, utan tolkningen av dessa åläggs "gräsrotsbyråkrater" i statsförvaltningen.
En del regler utgörs främst av cirkulär och förordningar av förvaltningsmässig natur och är vanligen inte frågor som diskuteras stort i riksdagen, förklarar hon.
– När de här frågorna diskuteras handlar det om migration, politiska identifikationsprocesser och huruvida det ska vara svårt eller enkelt att få medborgarskap. Men det här går inte att avgöra på något vettigt sätt om du inte sammankopplar det med frågan om vilken stat vi vill vara imorgon och vad medborgarskapet spelar för roll i vårt samfund. Att uttrycka åsikter om det förstnämnda som inte tar i beaktning det sistnämnda är som att famla i mörker.

Insikten utvecklade Patricia Mindus när hon under tio år arbetade som forskare i Turin i Italien och specialiserade sig på demokratiteori vid professor Norberto Bobbios lärostol. Hon har utvecklat den funktionella medborgarskapsteorin, med inspiration från Aristoteles.
Den grekiske filosofen ställde redan i antiken två frågor: ”vem är medborgare?” och ”vad är en medborgare?” Den första frågan utvecklas i juridiken, medan den andra betraktas som en politisk fråga. Men de hänger ihop, menar Patricia Mindus.
– Det jag skulle vilja inbjuda till är att man helt enkelt tänker sig att migrationspolitiken är ett steg mot medborgarskapspolitiken. Hur du reglerar migration har effekt på vilka som kommer att bli medborgare i morgon. Det återspeglas i vilken typ av stat vi får. Hittills har det varit så att de som har sysslat med demokratistudier sällan harsysslat med migration. De få som har gjort det har inte tittat på de tekniska, invecklade procedurella regler som gäller, men det är precis där man kan se vad som händer när individer som saknar politiskt representation möter den samtida rättsstaten.

Den funktionella medborgarskapsteorin hävdar att vad en medborgare är avgör vem som är berättigad medborgarskapet. Ofta finner vi glapp häremellan som undergräver medborgarskapets konsistens och legitimitet.
– Ett exempel är det europeiska medborgarskapet, som ger rösträtt vid EU-parlamentet. Om unionsmedborgarskapet ger rätt att rösta i EU val, hur rimligt är det då att EU inte kan bestämma vilka som räknas som unionsmedborgare?
Kriteriet för att bli en europeisk medborgare är att ha medborgarskap ett medlemsland, något som medlemsländerna handskas ganska fritt med.
– Vissa säljer det nationella medborgarskapet, andra förnekar det till vissa grupper. Medborgarna på Färöarna, till exempel, är danskar men inte EU-medborgare. De har ett annat pass och andra rättigheter. När det gäller det europeiska medborgarskapet kan man visa rätt tydligt att det finns en obalans mellan vem som är medborgare och vad medborgarskapet består i, säger Patricia Mindus.

På det här viset ger den funktionella medborgarskapsteorin intressanta lösningar på en rad konkreta problem. Hon tillämpade nyligen teorin för att förklara vad som händer med unionsmedborgare efter Storbritanniens utträde ur EU. Nu är hon aktuell med boken European Citizenship After Brexit där hon försvarar demokratiska vägar för att skydda bland annat politiska rättigheter.
– Filosofi bidrar i samhällsdebatten med kreativa lösningar, menar Patricia Mindus som är glad över att boken föranlett två medborgarskapsinitiativ på EU-nivå.
Hennes senaste bok citerades flitigt i somras i Europarlamentets analys av förhandlingarna med Storbritannien.
– Jag hoppas på att sätta rättsfilosofin tillbaka på kartan, inte minst i Uppsala och tror att vi är på god väg att lyckas med det.

Hon syftar på arvet från Axel Hägerström och den skandinaviska rättsrealismen, som också var temat för hennes första bok. Den så kallade ”Uppsalaskolan” är känd ute i världen och lever vidare vid olika universitet.
– Det finns många rättsrealistiska skolbildningar idag, med ett väldigt stort genomslag i den latinska världen. Det är mest bara hemma man tror att det är en historisk företeelse, men det är en stor tradition som är förknippad med Uppsala.

Förutom filosofi har hon studerat både statskunskap och juridik, vilket hon har nytta av i sin forskning. Inom filosofi handlar det mycket om att lyfta blicken.
– Filosofin ger ett fågelperspektiv, eftersom det är en metavetenskap, en vetenskap om vetenskaperna. Just på grund av att jag har anammat det här fågelperspektivet, det filosofiska perspektivet, kan jag använda mig av resultat inom de olika vetenskaperna och se tvärvetenskapliga samband.
I år är hon gästprofessor vid LUISS Guido Carli Universitet i Rom där hon arbetar med jurister, statsvetare och migrationsforskare.

Hur är det att som filosof arbeta så nära det som händer nu i samhället?
– Låt mig låna ett bildspråk från Bobbio: Man rör sig som en pendel hela tiden, från boken, alltså teorin, till fönstret, eller empirin, och tillbaka till teorin för att se om den förmår fånga det intressanta som är därute. Det är i min mening en passande beskrivning av vad den praktiska filosofen sysslar med, att ”vandra mellan boken och fönstret”.

Annica Hulth

2017-10-12