Forskarprofilen: Henrik Williams

– Jag försöker utvinna budskapet ur till synes fattiga runinskrifter och det är en otrolig känsla att vara den första som förstår budskapet på tusen år, säger Henrik Williams. FOTO: MIKAEL WALLERSTEDT

Runforskare med internationell publik

Henrik Williams är en av världens ledande runologer. Han är troligen mer känd utanför Sverige än inom landet. Han drar ofta en stor publik på sina föredrag utomlands, där intresset för runor och vikingar är enormt stort. I Sverige är publiken mindre, inte minst i hemstaden Uppsala.

– Jag växte upp i Kalmar och när skolan gjorde en utflykt såg jag Karlevistenen, det är den finaste av runstenarna på Öland. Men det var det tråkigaste jag sett i hela mitt liv, berättar Henrik Williams.

Idag är Henrik Williams professor i nordiska språk och fokuserar bland annat på runor. Han har inte bara gjort nya tolkningar av runinskrifterna utan också fört in en social dimension i förståelsen av runtexter. I sin forskning har han kombinerat den etablerade forskningstraditionen med modern språkvetenskap. Om du träffar honom idag, kanske 40 år efter hans första möte med Karlevistenen, dröjer det inte länge innan han har fått dig att själv förundras och förälska dig i runstenar.

– Vi är alla ganska lika över världen idag, det ser man när man reser. Om du vill träffa människor som är annorlunda måste du resa i tiden och det är det absolut mest spännande jag kan tänka mig. Framtidsresor klarar vi inte idag men runinskrifter är som att resa tusen år bakåt i tiden. Det är vikingarnas egna ord som står på runstenarna. Vad vill de säga oss?

– Jag försöker utvinna budskapet ur till synes fattiga runinskrifter och det är en otrolig känsla att vara den första som förstår budskapet på tusen år. Det finns inte en runsten jag inte kan prata om i timmar, säger Henrik Williams.

Det var en amerikansk forskare som fick upp Henrik Williams ögon för runor. Han levandegjorde runstenarnas olika dimensioner. En runsten är inte bara en inskrift, den är konstnärlig och den tidens multimedia. Inskriften står ristad inuti rundjuret som slingrar sig runt stenen som en tavla. Stenen har valts med omsorg, den måste vara platt och jämn och klara att stå emot tidens tand. Runstenen är också placerad med stor omsorg i landskapet, den ska synas och gärna vara placerad vid någon form av dåtidens knutpunkter.

– Och namnen. Vi har tråkiga namn du och jag, vi heter Anders och Henrik. På runstenarna finns 6000 personer nämnda vid namn och det är otroligt spännande namn som säger något om individerna. Det är en namnskatt som vi borde uppskatta mer. Blåkåre till exempel som betyder den med svart, krulligt hår. Eller öknamn som Otvagen.

Runstenarna är också de första kristna dokumenten i Norden och det är först med kristendomen som antalet runstenar exploderar. Vilket inte är så konstigt, kyrkan behövde ett sätt att föra ut sitt budskap.

– Titta på runstenarna. Kyrkan har fått ut sin logotyp korset överallt. Otroligt effektivt.

På det sättet påminner runstenarna om dagens samhälle med logotyper och budskap runt omkring oss. 

– Den vanliga runstenen är oftast en nekrolog och påminner mest om dagens dödsannons. Den största skillnaden är att i dödsannonsen står den som dött först, på runstenen står vem som reste stenen först. Vi kanske har blivit mindre egoistiska på 1000 år, skrattar Henrik Williams.

Vi vet att vikingarna var i norra Kanada men det har ännu inte gjorts några fynd av vikingatida runor i Nordamerika. De fynd som har gjorts är boplatser.

– Det är inte säkert att de gjorde några runinskrifter på sten, det beror ju bland annat på tillgång på lämplig sten. Det finns till exempel inga vikingatida runstenar på Island. Men det kan ju också finnas runor på trä eller ben, trä har antagligen inte bevarats men vi kan kanske hoppas på framtida nordamerikanska fynd med runor på ben.

Henrik Williams kommande projekt är en bok om de 70-tal runstenar som ändå har ansetts finnas i USA. Ingen av runstenarna är alltså vikingatida utan gjorda senare, de har ristats sedan intresset för runor vaknade på 1800-talet.

– Det finns tre typer av runstenar i USA. Det finns runstenar med text som faktiskt inte är runor utan andra tecken. Det finns också moderna runor som till exempel ristats vid olika högtider och sedan finns de gamla runstenarna som ristades på sent 1800-tal.

Några av stenarna är försök att efterlikna vikingatida runstenar, ibland i försök att luras. Runforskare har därför utvecklat olika metoder för att fastställa när runorna har ristats. Ett känt fall är Kensingtonstenen i Minnesota USA, där forskare med en mängd olika metoder har konstaterat att stenen är ristad på 1800-talet. Det är en spännande läsning på till exempel Wikipedia.

– Men en del av metoderna håller vi hemliga och berättar inte för någon annan eftersom det skulle göra det lättare att göra bra förfalskningar, ler Henrik Williams.

Anders Berndt