Ulf Landegren: Vill bygga företaget med stort F i Uppsala

– Min första kontakt med forskningen kom till lite av en slump. En flickvän från gymnasiet fick anställning vid Ultuna så för att vara nära henne ordnade jag jobb som biträdande laboratorieassistent. Jag fick ett labb för mig själv och hade fantastiskt roligt. Jag återuppfann andras hjul, testade egna idéer och skrev min första artikel som tjugoåring. Relationen var visserligen snart över, men jag hittade ju rätt ändå, konstaterar Ulf Landegren, professor i molekylärmedicin.

45 år senare har passionen för vetenskapen allt annat än svalnat – och lidelsen är besvarad. Med sitt team har han byggt en svårslagen patentportfölj inom det molekylärmedicinska fältet, uppfinningar som i sin tur lagt grund för en rad framgångsrika företag.
– Flera av mina doktorander har blivit euromiljonärer, men för mig har pengar vägt lättare än möjligheten att påverka verksamheten. Min vision är och förblir att bygga Företaget med stort F och behålla det i Uppsala, dessvärre säljs ofta företagen så snart priset är rätt. Jag har inte resignerat, men vi behöver fler krafter som kämpar för att framgångsrika företag ska stanna i Sverige.

Efter disputationen vid Uppsala universitet ställdes siktet först mot Frankrike, men än en gång stoppade slumpen sitt finger i spelet. Vid en middag delade Ulf bord med Leroy Hood, amerikansk pionjär inom storskalig molekylärbiologi, och lagom till efterrätten tog de i hand på att Ulf skulle ansluta vid Hoods laboratorium på Caltech. Han gjorde resan tillsammans med sin nyblivna hustru och kom att stanna i Kalifornien i fem år.
– Jag kan inte beskriva min första tid i USA som särskilt framgångsrik, men jag knöt viktiga kontakter, lade grunden till en egen forskargrupp, och gjorde framför allt en uppfinning som resulterade i bra publikationer och tillräckliga royalties för att väl tillbaka i Sverige börja skapa vad som med åren blivit en ansenlig samling patent, berättar Ulf Landegren.

Återkomsten till Uppsala medförde även att Ulf hamnade på forskningsfilantropen Anders Walls radar, och med dennes finansiella stöd togs de första spadtagen till en forskningsmiljö som tidvis haft över fyrtio personer på lönelistan, skolat flera framgångsrika vetenskapsidkare och företagare och inte minst genererat flera molekylära tekniker till gagn för forskning och diagnostik världen över.
– För snart tio år sedan blev jag intervjuad i tidningen Metro som påstod att vi ”DNA-snickare” arbetar inom ett av de stora framtidsyrkena. Förutom en träffande beskrivning av det vi ägnar oss åt och att fältet definitivt gör stora framsteg som kommer många till nytta, så har jag svårt att se att yrket kommer att växa i nivå med exempelvis IT-industrin.

Sin nuvarande roll kategoriserar Ulf som Powerpoint-experimentören, en kreatör som tänker ut och visualiserar vad som ska göras och därefter inväntar att personen som kan komplettera och realisera skissen ska infinna sig. Förväntningarna på dem som ansluter till teamet är väl definierade.
– Jag söker medarbetare som kan ta för sig, bygga med egna händer och förbättra idéerna. Trots att jag nog saknar fingertoppskänsla för rekryteringar har jag haft privilegiet att omge mig med många extremt skickliga, ofta entreprenöriellt drivna forskare. Förmodligen är det väl de som har funnit mig, och de har ofta varit drivande i bildandet av de framgångsrika företag vår grupp ligger bakom, säger Ulf Landegren.

År 2013 belönades Ulf Landegren med Hjärnäpplet, Uppsala universitets prestigefyllda innovationspris. I motiveringen betonas hans entreprenörsinsatser inom molekylära tekniker och ledande roll i att utveckla stadens redan starka miljö för biotekniska verktyg.
– Själv ser jag mig i första hand som en problemlösande ingenjör som vill uppfinna verktyg som bidrar till bättre vård, forskning och kunskap om hur naturen är beskaffad, men visst är kommersiell potential nödvändig om tekniken ska bli brett tillgänglig. Här står emellertid svensk forskning inför en unik utmaning, då varje ansökan om statliga anslag är en offentlig handling vilket hindrar senare patentering av de uppfinningar som beskrivits. Jag och några kollegor har uppvaktat departementet i frågan, och nu är en utredning tillsatt som förhoppningsvis möjliggör ansökningar som inte omintetgör patentering.

Samtidigt är han noga med att framhålla Uppsalas internationellt starka position på fältet. Han betonar i synnerhet den kreativa forskningsmiljön och dess framgångsrika samarbete med näringslivet, en lyckosam kombination som står sig väl även i europeisk jämförelse.
– Se på regeringens strategiska satsning SciLifeLab som ursprungligen var vikt för Stockholm, men efter att Uppsala formerat sina styrkor i molekylära tekniker så tilldelades vi gemensamt ansvar tillsammans med Stockholm. Nu har vi denna oerhört betydelsefulla resurs som jag verkligen hoppas att universitetet fortsätter att vårda för maximerad nytta.

Under sommaren fyllde Ulf Landegren 65 år. För många en efterlängtad ålder men, liksom för otaliga andra forskare, för Ulf bara en födelsedag i raden. Han beskriver sig som hängiven nöjescyklist och entusiastisk bokslukare, men tillskriver sig i övrigt ingen större talang för ett liv som pensionär.
– Jag misstänker att min fru inte drömmer om att ha mig hemma hela dagarna. Själv skulle jag helst omge mig med ett litet, hängivet forskningsteam där jag kanske till och med själv hinner arbeta vid labbänken. Helst i ett helt nytt fält, jag hävdar envist värdet i att prova nya banor och kanske är proteinerna och jag snart färdiga med varandra. Ja, det enda jag vet är att jag har alldeles för mycket roligt kvar att uppleva inom forskningen för att ställa mig och mata Svandammens fåglar.