Uppsala universitets historia i korthet

Uppsala universitet är Sveriges första universitet – grundat 1477.

Början

Den drivande kraften bakom bildandet av Uppsala universitet var ärkebiskop Jakob Ulvsson. Till en början bestod undervisningen främst av föreläsningar i filosofi, juridik och teologi, någon teknisk eller naturvetenskaplig utbildning fanns inte. Teologiska fakulteten var länge universitetets kraftcentrum.

Efter Jakob Ulvssons avgång 1515 minskade verksamheten snabbt för att snart upphöra. Erik XIV och Johan III gjorde svaga försök att återuppliva universitetet, dock utan framgång. Vid Uppsala möte 1593 bestämdes att universitetet skulle återupprättas men det officiella dokumentet för den nya verksamheten skrevs under först 1595.

Nystart på 1600-talet

Universitetets storhetstid började på 1620-talet, då Gustav II Adolf genom generösa donationer lade en stabil ekonomisk grund för verksamheten och antalet studenter ökade kraftigt. På 1630-talet läste närmare 1 000 studenter vid universitetet. Olof Rudbeck blev professor i medicin och företrädde den nya naturvetenskapen. Han upptäckte bl a lymfsystemet, byggde den anatomiska teatern på Gustavianums tak och ritade om Uppsalas stadsplan på drottning Kristinas uppdrag. Statskunskapen fick sin första professur i vältalighet och statskunskap genom dåvarande universitetskanslern Johan Skytte. Professuren finns kvar än idag men Skyttes önskemål att innehavaren av professuren varje månad skulle prisa Guds oändliga godhet ingår inte längre i arbetsuppgifterna.

Studenterna började på 1640-talet organisera sig i nationer baserade på geografisk hemort. Nationerna erkändes 1663 av universitetet, som utsåg en professor som inspektor för varje nation för att övervaka verksamheten.

1700-talet

Vid 1700-talets mitt utnämndes Anders Celsius till professor i astronomi och Carl von Linné i medicin. Att botanikern Linné fick professuren i medicin är inte förvånande eftersom medicin, botanik och farmaci under denna tid i praktiken var samma vetenskap. En framstående humanist var språkforskaren Johan Ihre, dessutom känd som orädd kritiker av kyrkans och statens maktställning; efter en lång process dömdes Ihre att betala ett års professorslön som straff för sin frispråkighet! Seklets sista decennier var ingen glansperiod i universitetets historia. Naturvetenskaperna hade mist sina främsta företrädare, och den politiska oron efter franska revolutionen lade en hämsko på den filosofiska debatten.

1800-talet

1800-talets första hälft präglades av studentromantiken. Studenterna gavs större plats, prins Gustav skrev studentsången och skalden Gunnar Wennerbergs klassiska studentsånger – Gluntarne – gjorde entré i studentlivet.

Senare delen av 1800-talet tillkom flera nya lärostolar i naturvetenskapliga och medicinska ämnen. Universitetet expanderade genom nya byggnader: universitetsbiblioteket Carolina Rediviva, observatoriet, Chemicum, det nya universitetshuset m m. Studentnationerna befäste sin ställning genom att bygga egna nationshus. Från 1870 hade kvinnor tillträde till akademiska studier och den första kvinnliga studenten i Uppsala, Betty Pettersson, skrevs in 1872.

1900-talet

Utvecklingen under 1900-talet var blygsam fram till andra världskrigets slut men desto starkare därefter. Studentantalet tredubblades under tiden 1880–1945, från 1 500 till 4 500. Nya ämnen som arkeologi, konsthistoria och flera moderna språk tillkom. Den filosofiska fakulteten kom att delas upp i naturvetenskaplig, humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet. Under utbildningsexplosionen på 1960-talet ökade studentantalet från 8 000 till 21 000. Idag läser drygt 40 000 studenter vid Uppsala universitet.