​Västtyskt perspektiv i romaner om Berlins klasskifte

Pressmeddelande
8 december 2020

Östtyskar, arbetare och migranter har en undanskymd roll när tyska romanförfattare skildrar förändringen av Berlins bostadsområden efter Berlinmurens fall. Istället är det den västtyska kreativa medelklassens perspektiv som dominerar. Det kommer fram i en ny avhandling från Uppsala universitet, om hur förändringarna beskrivs i den tyska skönlitteraturen.

Efter Östtysklands och Västtysklands återförening 1990 har Berlins bostadsmarknad varit med om en genomgripande förändring. Inte minst har det skett en tydlig gentrifiering, ett klasskifte i bostadsområdena. Centrumnära lågstatusområden har gradvis omvandlats till medelklassområden och invånare med lägre status har trängts ut. Förskjutningen har inspirerat till ett stort antal skönlitterära verk som beskriver ett skeende som fortfarande pågår.

– Det här börjar nästan bli en egen genre. Bara under 2019 och 2020 har det getts ut minst tio romaner och dokumentärromaner som har med gentrifieringen i Berlin att göra, berättar Hanna Henryson. I avhandlingsarbetet gick jag igenom över 100 Berlinromaner som har getts ut under 2000-talet och valde att fokusera särskilt på fyra texter i min analys. Ett vanligt berättarperspektiv utgår ifrån individer ur den västtyska medelklassen med kreativa yrken och begränsade ekonomiska resurser men stort kulturellt kapital, som konfronteras med stadens förändring.

De fyra romaner som analyseras i avhandlingen är Kress (2015) av Aljoscha Brell, Teil der Lösung (2007) av Ulrich Peltzer, Der amerikanische Investor (2011) av Jan Peter Bremer och Walpurgistag (2011) av Annett Gröschner.

För att förtydliga och förklara vilka möjligheter och svårigheter som kan uppstå i förändringsprocessen, utgår Hanna Henryson utifrån den franske sociologen Pierre Bourdieus teorier om social ojämlikhet.

I sin forskning visar Hanna Henryson på hur figurerna i romanerna får motsvara olika aktörer som i gentrifieringsforskningen kallas ”pionjärer”, ”gentrifierare”, investerare och etablerade invånare. Deras intressen ställs mot varandra när staden förändras och hur mycket kapital de har avgör i stor utsträckning hur de hanterar typiska aspekter av gentrifieringen, som till exempel hotet att tvingas lämna sitt hem. Karaktärskonstellationerna liknar varandra och tenderar att ge standardiserade roller till vissa aktörer. Karaktärer med medelklassbakgrund är i stor utsträckning komplexa och aktiva när de konfronteras med gentrifieringen i Berlin, medan karaktärer ur samhällets övre och undre skikt ofta förblir anonyma typer som är mer passiva eller frånvarande i romanens handling.

– Det är talande att berättarperspektiv som tillhör grupper som östtyskar, arbetsklass och migranter är relativt sällsynta. Och det trots att de var de första grupperna som påverkades av klassförskjutningen eftersom de i många fall saknade både ekonomiskt och kulturellt kapital. Det finns en liknande utveckling i Sverige och det förvånar mig att den inte har blivit ett lika stort litterärt tema här. I Sverige har gentrifieringen i stället framför allt kommenterats i tecknade serier av bland annat Lena Ackebo, Martin Kellerman och – passande nog – i Ellen Ekmans Lilla Berlin.

Hanna Henryson; Gentrifiktionen: Zur literarischen Verarbeitung der Gentrifizierung in deutschsprachigen Berlin-Romanen nach 2000.

För mer information

Hanna Henryson, doktor vid institutionen för moderna språk vid Uppsala universitet, hanna.henryson@moderna.uu.se">hanna.henryson@moderna.uu.se, 0730-70 55 70

Bilder för nedladdning:
Hanna Henryson, doktor vid institutionen för moderna språk vid Uppsala universitet  

Senast uppdaterad: 2021-03-24