Landskapet hjälpte estländare att minnas konfiskerade ägor

Efter Estlands frigörelse 1991 kunde privatpersoner som fått sin mark konfiskerad av sovjetregimen begära den återlämnad. Trots omfattande jordreformer visar Peeter Maandi i sin avhandling att landskapet har påverkats i begränsad utsträckning. Det varaktiga i landskapet, till exempel gränsstenar och stenmurar, hjälpte estländarna att minnas konfiskerade fastigheters form och läge. Disputationen sker vid Uppsala universitet den 3 juni. Peeter Maandi Change and Persistence in a Reformed Landscape ISBN: 91-506-1803-2 Abstract I samband med Estlands frigörelse från Sovjetunionen 1991 inleddes en omfattande markprivatisering. Personer som fick sin egendom förstatligad av sovjetregimen 1940 kunde därigenom begära sin mark återlämnad. I Peeter Maandis avhandling kartläggs förändringar i markanvändning, fastighetsstruktur och bebyggelse i två estniska landsbygdskommuner. Undersökningen bygger på kartor, intervjuer och fältobservationer och tar sin början i 1800-talets mitt. - Det långa tidsperspektivet är viktigt för att bedöma de sovjetiska reformernas påverkan. Landsbygden hade redan tidigare genomgått flera reformer, berättar Peeter Maandi. Avhandlingen visar att landskapet aldrig har påverkats i sin helhet av de återkommande jordreformerna. Många äldre landskapselement finns kvar än i dag. På landsbygden kan man fortfarande hitta gårdar som har bebotts av en och samma person sedan 1900-talets början. Dessa personer kan alltså flera gånger ha fråntagits och återlämnats rätten till sin mark. Kartanalysen visar att omkring 70 procent av förkrigstidens gårdar fanns kvar i de två fallstudieområdena vid sovjettidens slut, även om många gårdsbyggnader då var tomma eller förfallna. I vissa byar fanns nästan varje gränssten från mellankrigstiden kvar. För enskilda personer kan de små inslagen av kontinuitet i ett omvandlat landskap vara av stor betydelse. Intervjuer med ortsbor avslöjade att man i vissa byar, under sovjettiden, tog hjälp av det varaktiga i landskapet, till exempel förlegade gränsstenar och stenmurar, för att bevara minnet av den konfiskerade fastighetens form och läge. Minnena i landskapet kom att ersätta informationen i förkrigstidens kartor, som i allmänhet var hemligstämplade. Känslan av kontinuitet i ägandet var i vissa fall mycket stark. Trots att den återlämning av mark som påbörjades 1991 orsakade många praktiska problem, kom den i mångas ögon att bekräfta och rättfärdiga de minnen som man hade förankrat i landskapet. Bildtext: Gränssten i Estland. Foto: Peeter Maandi. Kontaktperson: Peeter Maandi, tel: 018-471 63 57, mobil: 076-897 32 48, e-post: peeter.maandi@kultgeog.uu.se Länk till bild http://info.uu.se/press.nsf/3A51C0879BE01C50C125701200313D82/$File/GränsstenMaandi.jpg