Vardagssysslor svåra för psykiskt störda lagöverträdare

Psykiskt störda lagöverträdare ska så småningom ut i samhället igen efter den rättspsykiatriska vården. Men även om de inte längre är farliga och i behov av vård har de ofta svårare än de själva är medvetna om att klara vardagssysslorna. Det visar arbetsterapeuten Helena Lindstedt i sin avhandling vid Uppsala universitet. Disputationen äger rum den 13 januari. Helena Lindstedt Daily Occupations in Mentally Disordered Offenders in Sweden ISBN: 91-554-6423-8 Abstract I Sverige är cirka 950 patienter, varav 13 procent kvinnor, intagna för rättspsykiatrisk vård. Det är vanligt att denna patientgrupp har problem att leva vardagsliv i samhället, men det saknas kunskap som kan ligga till grund för individuella arbetsterapiinsatser och vårdplaner. Helena Lindstedt har besökt rättspsykiatriska avdelningar i mellansverige och efter samtycke från 74 manliga, psykiskt störda lagöverträdare samlat in data för sin avhandling. Först besvarade deltagarna frågeformulär och observerades när de utförde en aktivitet. Därefter inhämtades information från deltagarnas rättpsykiatriska undersökningar. Ett år senare svarade 36 deltagare på samma enkäter och observerades i samma aktivitet. - Det handlar om sådant som hur man handlar, städar, åker buss, sköter bankärenden och hur man umgås med andra, förklarar Helena Lindstedt. Resultatet visar att deltagarna i stor utsträckning var omedvetna om sina problem att klara vardagslivet. Själva tyckte de att det gick bra, medan problemen var tydliga för Helena Lindstedt och i bedömningarna i den rättpsykiatriska undersökningen. Efter ett år, då de flesta fortfarande var intagna men 32 procent flyttat ut i samhället, var deltagarna mer tillfredställda med sitt liv som helhet. De stördes också mindre av sina psykiska symtom än tidigare. Men när det gällde vardagssysslor och socialt umgänge hade väldigt lite hänt. - Vården fokuserar på att behandla psykiska störningar och bedöma farligheten, men hur man klarar vardagen är också viktigt för hur dessa personer mår på sikt. Slutsatsen är att det är viktigt att förmågan att leva vardagsliv sätts som riktmärke för vård och behandling redan under första vårdåret. Att förändra det tar ofta längre tid än ett år, säger Helena Lindstedt. För mer information kontakta Helena Lindstedt på 018-471 76 97, 0739-338 817 eller helena.lindstedt@pubcare.uu.se Anneli Waara