Ny hämmare med potential som cancerläkemedel

Laboratorieförsök har tidigare visat att cancerceller överproducerar ett enzym, heparanas, som spjälkar den kroppsegna polysackariden heparansulfat till kortare fragment. Mängden enzym har samband med graden av malignitet. Idag publiceras en ny studie i tidskriften Nature Chemical Biology, där Uppsalaforskare med stöd av en djurmodell visar att en hämmare mot heparanas är mycket intressant som läkemedelskandidat. Heparansulfat är en polysackarid, alltså en kedja av sammankopplade sockerenheter, med sulfatgrupper i olika positioner. Dessa kedjor finns på ytan av praktiskt taget alla celler i kroppen. Sulfatgrupperna möjliggör bindning till en mängd proteiner, t ex inflammationsproteiner och tillväxtfaktorer. Heparansulfat kan härigenom styra olika processer i kroppen, bl a under embryonalutveckling men också vid olika sjukdomstillstånd. Förmågan till proteinbindning ökar generellt ju fler sulfatgrupper det finns på polysackariden. Enzymet heparanas klyver heparansulfat vid vissa ställen och omvandlar de långa kedjorna till kortare fragment. Forskning i andra laboratorier har visat att cancerceller i många fall överproducerar heparanas och att mängden heparanas korrelerar till cancercellernas grad av malignitet och förmåga att bilda metastaser. Sambandet tros ha flera förklaringar. Heparanaset bidrar till att cancerceller kan ta sig igenom vävnadsbarriärer, men stimulerar också till den ökade blodkärlsbildning som krävs för tumörtillväxt. Fragmenten fungerar som bärare av tillväxtfaktorer som på flera sätt kan gynna tumörväxt. I det aktuella projektet har forskarna infört genen för människans heparanas i en mus, så att enzymet överproduceras i flera organ. Förutom den förväntade klyvningen av heparansulfat fann man att polysackaridens omsättning stimulerades, men samtidigt att antalet sulfatgrupper ökades. De ”högsulfaterade” fragment som frigjordes av enzymet uppvisade kraftigt ökad bindning till vissa tillväxtfaktorer, av potentiell betydelse för cancertillväxt. När man i stället undersökte heparansulfat från autentiska cancerceller, eller från cancervävnad som överproducerat heparanas konstaterades även här en ökning av antalet sulfatgrupper jämfört med heparansulfat från motsvarande normala celler/vävnader. Resultaten talar för att framställning av hämmare mot heparanas är angelägen som ett led i utveckling av nya läkemedel mot cancer. För ytterligare information, kontakta: Jin-ping Li, tel: 018-471 42 41, e-post: Jin-ping.Li@imbim.uu.se eller professor emeritus Ulf Lindahl, tel: 070-832 27 61, e-post: Ulf.Lindahl@imbim.uu.se