Allmänt

Kursansvarig institution är Litteraturvetenskapliga institutionen.

Kursen är en fristående kurs på grundnivå. Kursplanen är fastställd av Litteraturvetenskapliga institutionens styrelse den 11 december 2006 och av historisk-filosofiska fakultetsnämnden den 27 februari 2007.

Behörighetskrav

60 hp i ett ämne

Mål

Efter genomgången kurs ska studenten kunna

• identifiera och redogöra för nyckeltexter i den antikoloniala och postkoloniala traditionen

• resonera kring kolonialismens och rasismens roll i den moderna epoken

• redogöra för centrala begrepp som ”imperialism”, ”kolonial diskurs”, ”postkolonialism”, ”hybriditet”, ”diaspora” och ”postkolonial teori”

• problematisera förhållandet mellan feminism och postkolonialism

• identifiera retoriska strategier i antikolonialt/postkolonialt skrivande

• uttolka litteratur som behandlar koloniala/postkoloniala frågor med viss metodisk och teoretisk säkerhet

Innehåll

Kursen baseras på inläsning av ett antal klassiska och nyare texter som alla berör aspekter eller följdverkningar av den västerländska koloniala epoken. Texterna är såväl rent skönlitterära som av mer argumenterande karaktär. Av utrymmesskäl är urvalet begränsat till engelskspråkig och franskspråkig litteratur, men särskild tonvikt läggs vid det postkoloniala perspektivet som en läspraktik möjlig att tillämpa på många slags texter. Läslistan har således ett förhållandevis stort inslag av teori för att rusta studenterna för fortsatt läsning inom området.

Undervisning

Undervisning sker i seminarieform. Det finns även möjlighet att ta kursen som läskurs i samråd med den kursansvarige.

Examination

På undervisningskursen tillämpas löpande examination. Detta innebär att det är obligatoriskt att närvara och delta aktivt på seminarierna. Studenterna får under kursens gång tre PM-uppgifter; det tredje PM:et lämnas in efter det sista seminariet. Den samlade bedömningen av seminarieaktivitet och genomförda PM-uppgifter – mot bakgrund av förväntade studieresultat – avgör vilket betyg kursdeltagarna får.

Om särskilda skäl finns får examinator göra undantag från det angivna examinationssättet och medge att en student examineras på annat sätt. Särskilda skäl kan t.ex. vara besked om särskilt pedagogiskt stöd från universitetets samordnare.