Så här tänker tre av våra studentambassadörer kring att byta inriktning

Emma Malmqvist, 24, master i miljötoxikologi:

- Jag hamnade tack och lov väldigt rätt direkt i min vidareutbildning. Dock så har jag under flertalet tillfällen ifrågasatt mig själv och mitt val av utbildning. Jag började plugga direkt efter gymnasiet 2014, jag pluggade i två år innan jag tog mitt första studieuppehåll – det var första gången jag ifrågasatte utbildningen. Men efter ett år av jobb och omtentor så insåg jag att jag var precis där jag hörde hemma.

Hur kan man få hjälp? Man kan vända sig till sina studievägledare och be om råd om man har frågor kring sin utbildning samt hjälp att försöka komma på rätt väg. Personligen så gjorde jag aldrig så, utan jag tog ett steg tillbaka, pratade med familj och vänner och insåg då vad som var bäst för just mig. En sak jag tycker man ska tänka på är att du är aldrig ensam. Behöver du stöd och hjälp så ta kontakt med någon på universitetet, alternativt en kompis som kanske känner någon, som känner någon. Studenthälsan finns alltid tillgängliga och kan hjälpa till. Det är alltid bara att fråga. Kom ihåg det. Och, lugn. Det löser sig!

Mimmi Synnergren, språkvetenskap:

- Jag har bytt bana lite grann under min studietid. När jag började var jag säker på att jag skulle ta ut en dubbelkandidat i svenska och lingvistik, med antingen historia eller latin som bi-ämne. Det ändrades ganska snabbt när jag under andra terminen började läsa lingvistik och insåg att även om jag tyckte att det var väldigt intressant så var det nog inget jag ville studera på högre nivå. Min tredje och fjärde termin läste jag därför svenska eftersom det var det enda jag verkligen var säker på och skrev C-uppsats (examensarbete) i det. Det gav mig lite tid att fundera på hur jag skulle göra. Jag funderade mycket på vad jag ville göra efter kandidatexamen och vad jag skulle vilja jobba med.

Tillslut kom jag fram till att jag skulle läsa historia, och försökte fokusera på att jag tycker att det är intressant och spännande. Jag började revidera min plan och bestämde mig för att istället ta en dubbelkandidat i svenska och historia inom ramen för mitt program och på så sätt öppna dörrar för att kunna läsa historia på avancerad nivå om jag skulle vilja det och för att kunna läsa KPU (kompletterande pedagogiska utbildningen) och bli behörig ämneslärare i svenska och historia då läraryrket alltid har funnit i bakhuvudet när jag tänkt på vad jag skulle kunna jobba med. När jag väl bestämde mig för det pratade jag med en studievägledare och frågade om det skulle fungera, vilket han sa att det skulle men att om jag ville läsa KPU skulle jag även behöva läsa litteraturvetenskap för att kunna bli behörig i svenska. Detta betydde att mina studier på grundnivå förlängdes med två terminer.

I början tyckte jag att det var väldigt jobbigt och den känslan har inte riktigt försvunnit. Framförallt kände jag mig väldigt misslyckad som inte skulle kunna ta examen på de tre år som utbildningen ”är”. För att hantera det har jag försökt att ”bestämma mig” för att det är detta jag vill göra och se allt från den ljusa sidan. Jag har fått läsa väldigt intressanta saker, jag kommer ha fler möjligheter när jag väl tar ut min examen och att jag får stanna i Uppsala ett helt extra år. Men framförallt har jag fått stöd från min familj och mina vänner.

Det kan kännas som att du är den enda som tar ”extra” tid på sig, men det är verkligen inte sant. Många byter riktning flera gånger eller tar pauser. Det är helt normalt och om något skulle jag säga att om du vågar byta riktning så ska det vara något att vara stolt över! Det är ditt liv, ingen annans, och det ska kännas rätt för dig, och det kan ändras hur många gånger som helst! Det enda som stoppar dig är din fantasi (och i viss mån kanske CSN men strunta i det). Jag var även väldigt rädd att min familj skulle tycka att jag var dålig som inte tog examen ”i tid”, men när jag väl berättade för dem hur jag tänkte så fick jag bara svaret att de inte bryr sig om hur lång tid det tar så länge det känns rätt för mig.

Rodi Misto, Läkarprogrammet:

- Jag har inte tvekat en enda sekund på min utbildning, så jag har inte bytt bana. Däremot har jag vänner som helt har bytt bana. Exempelvis en som pluggade pol.kand. men som nu ska bli läkare. Eller en som pluggade teknisk fysik men nu pluggar till psykolog.