Så gjorde vi när vi tog steget att söka utbildning

Emma Malmqvist, 24, Master i Miljötoxikologi:

-Jag var otroligt nervös, det är en känsla av skräckblandad förtjusning att söka till universitetet. Mycket tankar som snurrar i huvudet. Kommer jag komma in? Kommer jag få några kompisar? Tänk om det inte blir så bra som jag tror? Trots nervositeten så var jag ändå tillslut ganska säker på vilken utbildning jag skulle söka till.
Jag hade egentligen inga tvivel inför söket till universitetet, jag kände mig väldigt säker på vad jag ville göra efter studenten. Eftersom jag pluggade natur på gymnasiet så blev jag tillslut säker på att det var biologiprogrammet jag skulle söka till. Snarare är det så att tvivel har uppstått i efterhand, under studietiden av val av utbildning – men även där insåg jag ganska snabbt att jag inte ville plugga någonting annat, utan jag skulle bli biolog.
Jag tror man måste gå lite utanför sin ”comfort-zone” och söka bara för att, samt om man även vill ta sig bort ifrån sin hemstad. Det kommer vara så värt det när man till slut hittar rätt.
Så, lugn. Det löser sig! 

Mimmi Synnergren, Humaniora/Språkvetenskap:

-När jag sökte var jag lite nervös över att kanske inte komma in. Men framförallt kände jag mig väldigt säker på mitt val och jag hade en tydlig bild över hur det skulle bli. Även om den bilden har förändrats lite nu så är jag ändå glad att jag sökte och på ett sätt var det skönt att vara så säker då, det blev mindre press på allt runt omkring studierna eftersom jag såg utbildningen som det primära och anledningen till att jag var där. Det gjorde att det blev lättare för mig att vara öppen för nya vänner och erfarenheter tror jag, speciellt eftersom jag har svårt för att träffa nya människor i vanliga fall.
Självklart hade jag tvivel och farhågor. Mycket handlade för mig om allt runtomkring: kommer jag hitta vänner? Kommer jag kunna klara mig själv? Men samtidigt hade jag tankar om huruvida jag verkligen hade valt rätt, trots min säkerhet. Jag tror att det som gjorde att jag tog steget och faktiskt sökte var att jag försökte tänka att jag inte kan veta något om hur det kommer vara innan jag har provat, och känns det fel så kan jag ändra mig — det är inte en big deal att byta bana!

Rodi Misto, Läkarutbildningen:

-Det var ju såklart nervöst och pirrigt inför att söka utbildning. Kommer jag klara allting själv? Handla mat, laga mat, räkningar, plugga – vara vuxen? Men jag visste ju innerst inne att det löser sig. Och det har löst sig.
Jag bollade mycket med min mamma kring tvivel och farhågor, speciellt själva valet av studiestad. Jag visste att jag skulle plugga till läkare, men vart var frågan. Jag bollade även med mina vänner och passade på att ta kontakt med äldre vänner som redan pluggade i de olika städerna. När jag hade samlat på mig all information kände jag mig redo att ta det där steget.
Det som lockade mest var dels själva utbildningen och allting runt om det med studentlivet, men även att växa upp! Att bli vuxen. Att byta stad. Att få starta ett nytt kapitel i livet. Men det var just det som också var avskräckande. Tänk om allting går fel? Om jag inte hittar vänner? Är det nudlar som gäller nu i 5,5 år? En väldigt bra bit in i utbildningen nu, kan jag utan tvekan säga att jag inte ångrar en enda sekund att jag vågade ta steget att söka!


Möt våra studentambassadörer och bli inspirerad!