Allmänt

Kursen ingår i Föremålsantikvarieprogrammet, 180 hp. Kursen kan även läsas som fristående kurs.

Behörighetskrav

30 hp kulturvård inklusive Konserveringsvetenskap, 15 hp, eller motsvarande kunskaper.

Mål

Efter avslutad kurs ska studenten

ha kunskap om och förståelse av

• materialvetenskapens grunder och empiri;
• relevanta begrepp och områdets terminologi;
• ett urval av traditionella material och metoder för tillverkning av artefakter;

visa färdighet och förmåga att

• förstå undersöknings- och dokumentationsmetoder som används för att bevara och tillgängliggöra information om artefakter;
• använda enklare fysikaliska och kemiska metoder för att analysera, identifiera och beskriva artefakter;
• dra slutsatser baserade på föremålens olika material, kvalitet, ålder, proveniens, tidigare användning, förändring och kondition;
• kritiskt diskutera egna och andras analyser, beskrivningar och tolkningar;
• med hjälp av adekvat fackspråk såväl muntligt som skriftligt kommunicera iakttagelser, analyser, beskrivningar och tolkningar till en vidare krets;
• planera sitt arbete i enlighet med kursens tidsplan;

kunna värdera och förhålla sig till

• relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter;
• miljömässiga aspekter och hållbar förvaltning av materiell kultur.

Innehåll

Material beskrivs utifrån deras kemiska sammansättning och kemisk-fysiska egenskaper. Produkter framställs och material formas med hjälp av olika traditionella metoder eller industriella tekniker, av vilka några belyses översiktligt. Materialens förändring över tid diskuteras liksom kulturvårdens olika sätt att förhålla sig till sådana förändringar. Ibland ses de som en naturlig och oundviklig förändring, ibland som en skada, och beroende på förhållningssätt kan det få olika konsekvenser. Skador ses ofta som motiv för restaurering eller konservering av artefakter. Möjligheter och begränsningar för bruk och bevarande diskuteras i förhållande till materialens och konstruktioners olika beständighet. En del material har påtaglig miljöpåverkan och vissa framställs i huvudsak av icke förnyelsebara råvaror, vilket inte är hållbart ur ett samhällsperspektiv. Konflikter kan uppstå mellan kulturvårdens intressen om visst material i förhållande till samhällets krav om hållbar utveckling och regler för miljöskydd, vilket berörs i viss mån.

Kursen är indelad i fem delkurser:

Delkurs 1 Grundläggande materiallära 1,5 hp omfattar grunderna i hur material definieras och beskrivs i fysikaliska och kemiska termer.

Delkurs 2 Trä, textil & papper 7 hp omfattar trä som råvara, vedanatomi och snickeriteknologi-historia, vanliga textila fibrer, deras bearbetning till textila material för konfektions- och inredningsändamål och i viss mån för stoppning och tapetseri. Vanliga textila tekniker är spinning, vävning och sömnad. Delkurset omfattar även papper som dokument, böcker, fotografi och tapeter.

Delkurs 3 Glas & keramik 7 hp omfattar silikater såsom glas och keramik liksom relevanta bearbetningstekniker såsom blåsning, gjutning, drejning, slipning och blästring. Teknikhistoriska aspekter tas upp som exempel på tillämpad materialkunskap.

Delkurs 4 Metall 7 hp omfattar vanligt förekommande metaller och deras legeringar, liksom hantverksmässiga eller industriella metoder för att framställa produkter av dem. Tyngdpunkten är metallurgi och korrosionslära liksom metoder använda inom kulturvården för att förhindra korrosion.

Delkurs 5 Färg & plast 7,5 hp omfattar färgseende och perceptionspsykologi, men har tyngdpunkten i färg som ett traditionellt material för hantverkare och konstnärer. Plaster belyses både som en komponent i nutida färger och som konstruktionsmaterial till exempel som ytskikt för väggar, golv, hushållsartiklar, möbler, konstnärliga produkter och liknande.

Undervisning

Undervisningen sker i form av föreläsningar, seminarier, övningar, laborationer, studiebesök, individuella arbeten och grupparbeten. Obligatorisk närvaro gäller seminarier, övningar, laborationer och studiebesök. Handledning ges endast inom kurstillfället. Litteratur och föreläsningar förekommer i huvudsak på svenska och engelska, men även nordiska språk kan förekomma. Enstaka texter kan föreligga på tyska eller franska.

Examination

Examination sker i form av skriftlig tentamen, enskilda eller gruppvisa inlämningsuppgifter, som närvaro vid studiebesök samt genom aktivt deltagande i seminarier. Som betyg på kursen används något av uttrycken Väl godkänd, Godkänd eller Underkänd. För väl godkänd krävs väl godkänd på uppgifter motsvarande minst 16 hp och att examinerande uppgifter är inlämnade inom tidsfristen.

Om särskilda skäl finns får examinator göra undantag från det angivna examinationssättet och medge att en student examineras på annat sätt. Särskilda skäl kan t.ex. vara besked om särskilt pedagogiskt stöd från universitetets samordnare.