Möt vår alumn Anna Theorell

Foto: Anna Theorell
Fotograf: Karin Kronvall

Hej Anna!

Du jobbar som logoped inom Region Uppsala på Habiliteringen i Östhammar.

Hur länge har du jobbat som logoped?

– Jag har jobbat som logoped i drygt 2 år.


Kommer du ihåg hur det var när du fick ditt första jobb efter examen?

– Mitt nuvarande jobb är mitt första logopedjobb och faktiskt det första som jag sökte. Tjänsten utlystes under min sista termin på Logopedprogrammet och jag chansade, sökte och fick det. Det var oväntat och väldigt roligt. Så jag tog examen på lördagen och började jobba på måndagen, säger hon och fortsätter:

– Jag arbetar som logoped inom habiliteringen. Där träffar jag patienter med medfödda sjukdomar och skador i nervsystemet, som till exempel autism och intellektuell funktionsnedsättning. Patienterna behöver främst logopedhjälp för svårigheter med kommunikation och sväljning. Eftersom jag är ensam logoped på Habiliteringen i Östhammar, träffar jag patienter i alla åldrar och med olika diagnoser och svårigheter.

Vad hade du för bild av logopedyrket när du valde att bli det och hur stämde det med verkligheten?

Anna hade till en början en ganska diffus bild av vad en logoped gör.

– Jag visste att logopeder arbetar med dyslexi och med sådant som har med tal och språk att göra. Jag fick en stor aha-upplevelse under första veckan på utbildningen när jag fick besöka en arbetsplats där logopederna arbetade med ätsvårigheter. Då insåg jag bredden i yrket. Eftersom programmet innehåller mycket VFU, praktik, får en med tiden kläm på alla delar som kan ingå i logopedyrket, säger hon.

Vad är det roligaste med att jobba som logoped?

– Jag skulle nog säga att det är den stora variationen på vad en kan jobba med som logoped som gör yrket så roligt och intressant. Det finns så mycket att välja mellan. Du kan exempelvis jobba med patienter som har fått svårigheter med sin röst, göra dyslexiutredningar, arbeta med personer som har fått svårigheter med tal, språk och sväljning som följd av stroke, eller som logoped inom skolan. För att bara nämna några områden som logopeder jobbar med.

Hur ser en typisk arbetsdag ut?

– Det finns nog inte någon typisk arbetsdag, säger Anna och skrattar. Eftersom jag jobbar med en så pass bred patientgrupp så skiljer sig dagarna åt ganska mycket. Jag arbetar mycket med handledning till nätverket kring patienten, till exempel hem, förskola, daglig verksamhet. Ibland kommer patienten eller nätverket till habiliteringen, men jag är också ofta på besök på skolor, förskolor, gruppbostäder och dagliga verksamheter.

Har du någon nytta av det som kanske kunde upplevas som lite mer teoretiska delar i utbildningen?

– Absolut! En del kurser kan kännas som väldigt teoretiska under utbildningen, kanske speciellt i början. Men när en kommer ut och jobbar, inser en att det behövs goda grundkunskaper att stå på för att kunna göra jobbet och för att kunna bygga sin kompetens vidare.

Vad är det svåraste med yrket?

– Utifrån det som jag arbetar med, habilitering, är en av utmaningarna att motivera omgivningen kring patienten och få dem att förstå varför och hur de ska träna med patienten. Det kan handla om barn med kommunikationssvårigheter där föräldrarna kan kommunicera med barnet. Men vad händer barnets omgivning växer? Vad blir konsekvenserna när hen inte kan kommunicera med andra? Det kan vara en utmaning att få med nätverket på denna resa, menar Anna. Det är också en utmaning att jobba med en sådan bred patientgrupp som jag gör. Såväl barn som vuxna, med allt från kommunikationssvårigheter till dysfagi (sväljsvårigheter). Det är den största utmaningen, men också det som gör jobbet så varierande och intressant.

Vad finns det för möjligheter att gå vidare och utvecklas i din karriär?

– För mig som är i början av min logopedkarriär handlar utvecklingen till stor del om att skaffa mig erfarenhet inom det fält som jag arbetar inom. Detta genom att träffa patienter och att på så sätt lära mig yrket bättre rent praktiskt. Det brukar också finnas fortbildningskurser inom det fält som en arbetar inom, för att kunna fördjupa sin kunskap. Ett annat sätt att utvecklas inom logopedyrket kan vara att byta inriktning. Att till exempel först jobba med stamning och senare som skollogoped. Det går också att gå vidare genom att forska eller att specialisera sig inom ett visst logopediskt fält. Logopedyrket är ganska ungt och okänt och jag tror att samhället inte riktigt har förstått vad en logoped kan bidra med. Där finns också saker att jobba med – att sprida kunskap om logopedi.

Är det något du skulle vilja göra annorlunda om du gjorde om utbildningen?

– Alltså, det var en helt underbar tid. Jag skulle gärna gå utbildningen en gång till, säger Anna och skrattar. Nej, jag kan faktiskt inte komma på något på rak arm.

Är det något mer du skulle vilja säga till den som funderar på att börja plugga till logoped eller till den som ska söka sitt första jobb?

– Om du är intresserad av logopedyrket så sök! säger Anna. Har du något intresse av psykologi, medicin eller språkvetenskap så prova. Vad kan gå fel? Hon fortsätter:

– Ett råd till den som ska söka sitt första jobb är att inte vara låst vid att vara kvar i Uppsala eller att jobba i en större stad. Det kan vara lättare att få jobb på en mindre ort. Att jobba på en mindre ort kan också göra att du får träffa ett annat ”klientel” än i större städer, vilket kan vara oerhört utvecklande. Och har du möjlighet att flytta, eller pendla, så gör det. Var inte heller rädd för att hoppa på ett vikariat. Det kan vara en god start in i yrkeslivet. I början gäller det att skaffa sig erfarenhet. Det kan också vara bra att söka brett, även om du till en början har tänkt dig att arbeta inom ett särskilt logopediskt fält. Mitt råd är att söka allt. Du vet aldrig var det kan öppna sig ett fönster eller hur något blir förrän du har testat det.

Senast uppdaterad: 2021-05-07