"Vi kan väldigt mycket om många olika saker!"

Porträtt på Anton Dalström
Foto: Anton Dalström

Hej Anton och Evindar!

Ni läser båda på Logopedprogrammet. Anton, du är inne på ditt tredje år och du Evindar blir klar till årsskiftet.

Varför vill ni bli logopeder?

− Från början läste jag ett helt annat program men hoppade av från det, säger Anton. Jag hade kommit fram till att jag ville jobba med människor. När jag började kolla upp olika vårdyrken och andra utbildningar fick jag tips om Logopedprogrammet som jag inte visste något om. Det jag fastnade för var att utbildningen innehåller ämnena medicin, psykologi och språk som jag tycker är intressanta. Logopedyrket är också så väldigt brett. Man kan jobba med så många olika saker och patientgrupper.

− Att det jag gör ger resultat och att det blir en tydlig skillnad för patienterna är viktigt för mig, fortsätter Anton. Evindar nickar instämmande.

− Jag har alltid vetat att jag vill hjälpa människor men kanske inte riktigt med vad. När en kompis kom in på programmet så fick jag upp ögonen för det. Det här var ju exakt vad jag vill göra. Jag gillar ju språk och är väldigt intresserad av hjärnan och det medicinska.  För att prova hur det var att studera på universitetet läste jag först några fristående kurser. Men nu har jag hamnat helt rätt, säger Evindar.

Poträtt på Evindar Akdogan
Porträtt: Evindar Akdogan

Har motiven förändrats jämfört med när ni sökte utbildningen? Är det några nya drivkrafter som ni upptäckt?

− Ja, de har ändrats, säger Evindar. Jag var medveten om att det var ett brett arbetsfält men inte att de olika områdena som yrket innefattar låg så långt ifrån varandra. Det är inte bara att hjälpa folk med kommunikation utan det finns också många medicinska orsaker bakom svårigheterna. Min syn på att hjälpa människor har blivit mer öppensinnat än när jag sökte till programmet.

− Jag säger både ja och nej. Min uppfattning om utbildningen och yrket är detsamma nu som då men jag förstod nog inte bredden av vad vi kommer att läsa. Så klart tycker jag att vissa områden är mer intressanta än andra. Men, vad är det som säger att jag alltid ska arbeta med ett och samma område. Efter några år byter jag kanske inriktning och jobbar med något helt annat inom logopedin, säger Anton.

Vilka förväntningar hade ni inför utbildningen och hur har verkligheten motsvarat dem?

− Bra fråga, säger Evindar och skrattar och Anton tar vid:

− I början förväntade jag mig att man skulle vara jätteduktig på språk eller kunna flera språk men det behöver nödvändigtvis inte vara så. Snarare är perspektivet hur vi kommunicerar och hur vi gör det med varandra. Språk och kommunikation är inte självklarheter för alla. Det finns människor runt omkring oss som har sådana problem och som förbises. Han pausar och Evindar fortsätter:

− Jag visste att det var en lång utbildning, fyra år. Jag visste också att vi skulle lära oss mycket men kanske inte att vi skulle gräva oss ner i de olika ämnena på det sätt som vi gör. Det var verkligen en positiv överraskning för man lär sig så himla mycket. Allt vävs in i varandra ju längre in man kommer.  Det jag lärde mig under termin 1 har jag användning av i min nuvarande praktik. Anton inflikar:

− Vi läser ju ett brett spektrum av ämnen som vi hela tiden fördjupar oss i. Vi kan väldigt mycket om många olika saker. Det som tycktes onödigt i början blev senare en nödvändighet för att kunna gå vidare.

Hur nervöst var det inför första tentan?

− Jag var rätt så nervös men inte för själva kursinnehållet utan snarare att det var första tentan på utbildningen och att jag hade höga förväntningar på mig själv. Jag kände att jag behövde klara den och om jag gör det så sätter jag ribban för hur jag ska hantera kommande tentor. Jag drabbades lite av stundens allvar, säger Evindar. Anton nickar instämmande.

− Jag hade ju lästa andra kurser tidigare och visste hur en tenta gick till så jag var inte jättenervös. Min inställning var snarare att jag gör mitt bästa och så får jag se hur det går. Men vi hjälpte varandra i klassen och pluggade ihop så det gick bra, fortsätter han.

Hur ser en vanlig dag ut?

− Det varierar lite från dag till dag, säger Anton. Vanligtvis har vi en föreläsning och därefter kan jag välja om jag vill sitta kvar på campus och plugga, antingen själv eller i grupp. Ibland åker jag hem. Det beror lite vad jag känner för. Evindar håller med:

− Jag tycker det är bra att repetera det som föreläsningen handlade om. Så jag lägger gärna tid på att gå igenom anteckningarna eller relevant kurslitteratur efter föreläsningen. Ibland förbereder jag mig inför morgondagens föreläsning eller seminarium, säger han.

                                                                                                                                     

Vad var ni mest oförberedda på?

− Det som överraskade mig var variationen av både ämnen och allt praktiskt som vi får göra, säger Evindar. Vi gör till exempel egna observationer av ett yngre barns språkutveckling. Programmet innehåller också väldigt mycket praktik vilket jag tycker är jättekul.

− Jag var nog mest oförberedd på hur mycket jag skulle läsa och att jag själv skulle planera mina studier. Det är inte bara att tänka att jag hinner göra allt till helgen utan det krävs att jag dagligen sitter och pluggar. I början är det också lite chockartat med alla nya begrepp och att delar av kurslitteraturen är på engelska, säger Anton.

Vad tycker ni har varit den största utmaningen med studierna hittills?

− För min del var det första VFU:n, den verksamhetsförlagda utbildningen, då vi är ute och praktiserar. Det var lite läskigt när jag för första gången skulle omsätta mina nya kunskaper i handling men det gick snabbt över, säger Anton och skrattar. Nu känner jag mig bekväm i min kommande yrkesroll.

− Jag håller med om att den första VFU:n var en utmaning, säger Evindar. Den låg dessutom som första kurs på terminen efter sommaruppehållet och den tillhörande teoretiska kursen läste vi innan ledigheten. Så jag hade lite sommarlovshjärna och var tvungen att repetera kursen. Han skrattar gott åt minnet och fortsätter:

− En annan utmaning är att läsa en kurs som handlar om sådant som jag är mindre intresserad av att arbeta med. Men, jag måste ta mig igenom den med samma engagemang som de kurser jag är intresserad av.

Vad är era bästa råd till den som ska börja plugga Logopedprogrammet så de får en bra start?

− Ha kul på fritiden och ha roligt under programmet. Tiden går så fort! Du får också vänner från klasserna över och under dig, säger Evindar. Anton skrattar och tillägger:

− Nu sa du ju allt bra men jag vill tillägga att ha ett öppet sinne och ta till dig all kunskap. Det kommer komma kurser som inte känns jätteroliga men som är nödvändiga. Tänk så här; det du lär dig kan hjälpa till när du läser nästa kurs.

Senast uppdaterad: 2021-07-06