Så hanterar du vårens pollenchock

Ja, antingen är vi drabbade själva eller känner någon som just nu – eller inom kort – kommer att plågas av rinnande näsa och kliande ögon mot bakgrund av att pollen från gräs och träd börjar spridas i luften. Vi passade därför på att ställa några frågor till Christer Janson, professor i lung- och allergisjukdomar vid Institutionen för medicinska vetenskaper och överläkare på Akademiska sjukhuset.

Vad är det som händer i kroppen när vi utvecklar pollenallergi?

­– Allergenerna, som är ett protein, tas i första steget upp av immunceller. Hos vissa börjar dessa att kommunicera med så kallade T-hjälparceller (Th2-celler), som i sin tur signalerar till B-celler att börja producera något som kallas IgE-antikroppar. Vid nästa kontakt med samma slags allergen – i det här fallet pollen av något slag – blir det en kraftfullare reaktion tack vare ett slags minne som känner igen ämnet som farligt. Då inleds en process där kroppen frigör bland annat histaminer och de klassiska symptomen börjar uppstå, förklarar Christer Janson.

Exakt hur stark reaktionen blir är beroende på olika faktorer, och det är svårt att fastslå varför vissa drabbas värre än andra.

– Vi vet inte riktigt varför vissa reagerar starkare än andra, men vi kan mäta mängden IgE-antikroppar och de som har starkare symptom har oftast fler antikroppar. Sedan är ärftlighet och anlag den absolut största faktorn till varför man utvecklar pollenallergi ärftligheten. Vi kan dock se att miljön spelar en viss roll och att personer i städer oftast drabbas värre än de som växer upp på landet, exempelvis på en bondgård. De senare tycks exponeras för allergenerna tidigt och mer frekvent, och blir på så sätt mer motståndskraftiga.

Klåda – ett tydligt tecken

I och med att olika personer får varierande grad av symptom, kan det för vissa vara svårt att veta om det rör sig om just pollenallergi.

– Den stora skillnaden är ju att pollenallergi är tydligt säsongsbundet, och får man de här problemen återkommande så kan man börja dra slutsatser kring att det rör sig om pollenallergi. Vi har sett att ett tydligt symptom på pollenallergi är klåda, så det är ett tecken man kan hålla utkik efter. Ett annat tips är att ta en allergitablett – blir man bättre av den så kan du vara säker på att det rör sig om allergi.

På tal om tabletter – är det receptfria läkemedel som fungerar bäst?

– Det beror på hur mycket besvär man upplever sig ha. En tablett är ju det klart enklaste sättet att bli bättre. Har man värre symptom behöver man, utöver att dämpa dem, också behandla inflammationen. Det gör vi oftast med kortison när det gäller näsan och natriumkromoglikat för ögonbesvären. Sen har vi också allergivaccination – tidigare i form av sprutor, men numera kan man faktiskt även där ta en tablett mot gräspollen, trädpollen och kvalster.

Klimatförändringar en pollenbov

Även om nya och enklare behandlingsmetoder tagits fram för de med värst besvär, så tyder mycket på att det tyvärr inte kommer att bli bättre om man ser till förekomsten av pollen i luften. I takt med klimatförändringarna och en ökad genomsnittlig temperatur, har också andelen pollenallergiker ökat.

– Om man ser till perioden mellan 90-tal fram till 2010 så har vi sett en kraftig ökning av pollenallergi. Det rör sig om ungefär 10 procents ökning och det har vi kopplat samman med högre pollenhalter i luften på grund av just klimatförändringar, konstaterar Christer Janson.

Det stannar tyvärr inte där. I och med ett ändrat klimat finns det risk att nya pollenarter dyker upp även i Sverige.

– Ja, vi har ett exempel på andra allergener som blivit vanligare i takt med att klimatet förändras. I USA har man till exempel sett att växten malörtsambrosia lett till väldigt kraftig allergi och det finns en risk att den skulle kunna etablera sig i Sverige.

Hoppet tänt i ny studie

Men allt är inte märkt när det gäller framtidsutsikterna för pollenallergiker. Faktum är att det finns hopp om att vi kan ha nått en platå.

– En ny studie från Norrbotten, där man följt tre kohorter av åttaåringar, från 1996 till 2017. Mellan den första och andra gruppen av barn såg man en kraftig ökning, medan det inte var någon ökning alls mellan den andra och tredje gruppen – mellan år 2006 och 2017. Det kan vara så att man nått en platå, även om det är svårt att säga det generellt. Men det ger i varje fall lite hopp, avslutar Christer Janson.

Robin Widing