Intervju med Rasmus Mononen

Hej Rasmus Mononen! Du spelar alltså Tony, den manliga huvudrollen i Uppsala universitets uppsättning av West Side Story. Skulle du kunna börja med att berätta lite kort om dig själv och din bakgrund?

Jag är uppväxt på landsbygden, Söderslätt i Trelleborgs kommun utanför Malmö. Senare flyttade jag till Malmö när jag skulle börja gymnasiet, där jag gick estetiskt musikgymnasium. Sedan tänkte jag att jag skulle göra något annat, jag fick det inte att funka med musiken, jag höll på med skådespeleri men visste inte riktigt vad det skulle leda till.

Så jag började läsa biologi i Stockholm, men efter ett tag märkte jag att jag saknade musik och teater. Då sökte jag en musikalartistutbildning på Kulturama i Stockholm på två år istället. Efter det jobbade jag som musikalartist i Finland under ett år, framförallt i en uppsättning av Les Miserables, och när jag kom tillbaka därifrån blev jag antagen till Teaterhögskolan i Göteborg.

Hur gick det till när du fick rollen som Tony?

Jag var ganska upptagen under casting-perioden så jag hade inte brytt mig om att söka. Men sedan ringde de och frågade om jag kunde provspela. Till en början hade jag något sorts ogenomtänkt motstånd mot att spela WSS, jag tänkte att det vore roligare att göra något nytt istället, eftersom den har satts upp så många gånger tidigare. Men jag provsjöng i alla fall och tillfrågades senare om jag ville ha rollen som Tony.

Och då kände jag helt plötsligt att vad kul, det här hade jag inte tänkt göra alls. Jag trodde att jag skulle tycka att det kändes jättetråkigt, men när jag funderade lite och hörde uppsättningsidén tänkte jag att det här är precis vad vill göra i höst, så då tackade jag ja.

Du verkar ha en ganska komplex relation till West Side Story?

Ja, alltså… På något sätt har jag upplevt dess värld och dess berättelse som lite väl daterad. Jag tror att det till stor del beror på språket i den. Gängkonflikten mellan de två grupperna är väl egentligen inte föråldrad, utan rätt tidlös på sitt sätt, likaså kärlekshistorien. Tidigare har ju West Side Story varit ett viktigt verk. Men jag har undrat om den är värd att berätta än idag? Det har varit min relation till WSS.

Hur skulle du beskriva Tony som karaktär med dina egna ord?

För mig är det som gör karaktären intressant att han redan har tagit ett beslut som förändrat hans liv när musikalen börjar. Hela grejen med att vara en gangster är redan överspelad för hans del, jag föreställer mig att han har suttit inne 2-3 år och kommit ut och bestämt sig för att ”vi ska inte göra såhär längre, det är bättre om vi låter varandra vara ifred. Det finns annat i livet som jag vill uppleva”. Helst vill han bara fly från allt med Maria, de pratar om att lämna allt bakom sig och leva fria, men precis som Romeo och Julia kommer de inte undan.

Kommer Tony skilja sig i din tappning från förlagan?

Tony spelas ofta ganska snäll, men för mig måste Tony ha något inom sig som är jäkligt farligt, att han kan flippa på en millisekund och sedan bara hugga med kniven om och om igen. Han måste ha den nyansen, någon sorts rovdjursdrift som bara kan kopplas på. Det har jag inte sett så ofta, men jag tycker att det är viktigt att det finns med. Även det att kärleken är svår för honom. Han längtar efter den men han har svårt att förstå sig själv i ett nytt sammanhang.

Vad tycker du är den största utmaningen med rollen?

Att få kärleksrelationen mellan Tony och Maria att stämma från Tonys håll, och att få den att gå ihop med berättelsen. Det är viktigt att allt sitter ihop, kärleken och konflikten, med Tony som länken mellan gangsterkriget och romantiken. Att hitta fram till det blir en utmaning, och att inte spela någon stereotyp Tony. Det finns många tankar om hur han ”ska” vara, och många fällor att gå i. Dem ska jag akta mig för jäkligt noga.

Vilken eller vilka är dina favoritsånger i musikalen?

Ja, du… Svår fråga. Det finns ju alla de berömda dängorna, men jag tycker mycket om Tonight, dess tema är väldigt starkt. Något som hamnar lite i skymundan är underscoren och de stora ensemblegrejerna, det är jäkligt detaljrik och effektiv musik. Det hela är väldigt filmiskt komponerat, med mycket effekter som går att använda i det fysiska som sker på scenen.

Vilket gäng hade du själv varit med i?

Jag har ju väldigt svårt för gäng. Om det vore möjligt hade jag nog gömt mig, försökt undvika att bli inblandad i något jäkla trams. Hade jag blivit tvingad att välja hade jag valt det gäng som det är minst självklart för mig att ingå i, nämligen Sharks. Jag skulle vilja röra om i grytan, göra något som inte förväntas av mig.

Blir det succé?

Det kan du räkna med! Vi har en fantastiskt bra ensemble, och med allt jag hört om och från Dan Turdén så vore det konstigt om det blev något annat än succé.

Pressbild Rasmus Mononen. Foto: Daniel Wirgard
    Foto: Daniel Wirgard