Universitetet

Kai Siegbahn

Kai Siegbahn (1918–2007)
Nobelpriset i fysik 1981 ”för hans bidrag till utvecklingen av den högupplösande elektronspektroskopien”.

Kai SiegbahnKai Siegbahn läste fysik, matematik och kemi i Uppsala 1936–42 och tog senare examen i Stockholm 1944. Efter att ha arbetat som forskare vid Nobelinstitutet för fysik 1942–51 blev han professor i fysik vid KTH 1951–54 och professor i fysik vid Uppsala universitet 1954–84.

Siegbahn forskade inom områdena kärnfysik, elektronoptik, plasmafysik och atom- och molekylfysik. Han utvecklade bland annat metoder för att med stor noggrannhet analysera energin hos elektroner som emitteras från radioaktiva preparat eller från atomer och molekyler när dessa exciteras med hjälp av röntgenstrålning. Utvecklingen av sådan så kallad elektronspektroskopi med mycket hög energiupplösning ledde bland annat till upptäckten att elektronernas energinivåer beror på atomernas kemiska omgivning. Detta har lett till den mycket använda metoden Electron Spectroscopy for Chemical Analysis (ESCA).

För sin forskning om elektronspektroskopin belönades Kai Siegbahn med Nobelpriset
i fysik 1981. Han delade priset med N. Bloembergen och A. Schawlow från USA.

IDAG: I Uppsala bedrivs idag världsledande forskning baserad på vidareutveckling av elektronspektroskopi med många tillämpningar. Vidare sträcker sig forskningen inom fysik och astronomi från strängteori, partikelfysik och kärnfysik via atomfysik och materialvetenskap till uppkomsten av planetsystemet och hela vårt universum. Uppsala är en aktiv deltagare i ett stort antal ledande nationella och internationella forskningssamarbeten som det europeiska partikelfysiklaboratoriet CERN och MAXLab i Lund som är ett nationellt laboratorium för forskning med hjälp av synkrotronljus.