Kursplan för Experimentella metoder inom materialfysik

Experimental Methods in Material Physics

Kursplan

  • 5 högskolepoäng
  • Kurskod: 1FA550
  • Utbildningsnivå: Avancerad nivå
  • Huvudområde(n) och successiv fördjupning: Fysik A1N

    Huvudområde(n) och successiv fördjupning

    Koden visar kursens utbildningsnivå och fördjupning i förhållande till andra kurser inom huvudområdet och examensfordringarna för generella examina:

    Grundnivå
    G1N: har endast gymnasiala förkunskapskrav
    G1F: har mindre än 60 hp kurs/er på grundnivå som förkunskapskrav
    G1E: innehåller särskilt utformat examensarbete för högskoleexamen
    G2F: har minst 60 hp kurs/er på grundnivå som förkunskapskrav
    G2E: har minst 60 hp kurs/er på grundnivå som förkunskapskrav, innehåller examensarbete för kandidatexamen
    GXX: kursens fördjupning kan inte klassificeras.

    Avancerad nivå
    A1N: har endast kurs/er på grundnivå som förkunskapskrav
    A1F: har kurs/er på avancerad nivå som förkunskapskrav
    A1E: innehåller examensarbete för magisterexamen
    A2E: innehåller examensarbete för masterexamen
    AXX: kursens fördjupning kan inte klassificeras.

  • Betygsskala: Underkänd (U), godkänd (3), icke utan beröm godkänd (4), med beröm godkänd (5)
  • Inrättad: 2009-03-12
  • Inrättad av: Teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden
  • Reviderad: 2013-05-17
  • Reviderad av: Teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden
  • Gäller från: vecka 30, 2013
  • Behörighet: 120 hp med Fasta tillståndets fysik I eller motsvarande.
  • Ansvarig institution: Institutionen för fysik och astronomi

Mål

Efter godkänd kurs skall studenten kunna

  • översiktligt beskriva moderna experimentella metoder inom materialfysiken
  • redogöra för de olika teknikernas begränsningar
  • analysera experimentella metoder med avseende på känslighet och noggrannhet för olika mätningar inom materialfysik.
  • utvärdera olika experimentella tekniker som verktyg för att lösa olika problem.

Innehåll

Olika experimentella metoder är av central betydelse för utvecklingen inom materialfysiken. De används för att tillverka prover, bestämma strukturer och andra materialegenskaper (både kända och nyupptäckta) och hur dessa sedan testas mot teoretiska koncept och modeller. I kursen behandlas frågan om hur man väljer bland moderna mätmetoder för att lösa en speciell frågeställning utifrån metodernas känslighet, noggrannhet och precision. Exempel på tekniker för bestämning av strukturer, elektromagnetiska och mekaniska egenskaper beskrivs i föreläsningar och illustreras med praktiska övningar och laborationer. Metoderna omfattarbestämning av atomär sammansättning och struktur samt magnetiska och optiska egenskaper för fasta material, ytor och superstrukturer med bl.a. elektron- och fotonbaserade tekniker, atomära sondmetoder, elektronspektroskopi och ytkänsliga metoder. Laborationer och demonstrationer skall ge praktisk erfarenhet från jonstrålemetoder, röntgenreflektivitet och diffraktion, ljusspridning, absorptionsmetoder, SQUID, MOKE, Kerr-mikroskopi, och AFM.


Undervisning

Föreläsningar och laborationer. Självstudier och grupparbeten med studentledda presentationer ger fördjupning inom vissa urvalda områden. Kapitel från olika böcker samt översiktsartiklar används.

Examination



Laborationer med förberedande uppgifter och rapporter.
Seminariepresentation över val av experimentell metod för att lösa en given vetenskaplig frågeställning.

Versioner av kursplanen

Litteratur

Litteraturlista

Gäller från: vecka 13, 2013

Aktuella forskningsartiklar.