Per Artursson: Ska vi sikta mot toppen måste vi riva glastaket

(Bild borttagen) Per Artursson på plats i Lab Artursson, Uppsala universitet

”Ingen jävel som fått nobelpriset har skrivit något läsvärt efteråt” ska Ernest Hemingway ha muttrat då han mottog beskedet att Svenska Akademin just förärat honom kulturvärldens mest prestigefyllda erkännande. Sant eller inte, profetian stämde väl in på Hemingways eget författarskap – och kanske är det tur att så försvinnande få bland oss behöver förhålla sig till någon form av legendstatus. Likväl erhåller en och annan den äran, nu senast Per Artursson, professor i läkemedelsformulering vid Uppsala universitet, som hösten 2020 utnämnts till Giant of Pharmaceutical Sciences.

– Jag föredrar att se det som ett kvitto på att jag fortfarande levererar. Mest värmer det att så många uppmärksammat vår grupps vetenskapliga gärning. Till den specialutgåva av Journal of Pharmaceutical Sciences som belyser vårt arbete mottog redaktionen fler än femtio texter från hela världen, vilket är långt fler än jag kunnat ana. Samtidigt har jag nått dithän i min forskarbana att jag numera gläds ännu mer åt tidigare adepters framgångar. Som när två av mina förra doktorander nyligen utsågs till professorer. Eller så sent som igår då en av våra juniora forskare erhöll ett nationellt pris.

En eftermiddag i Per Arturssons sällskap är en oförutsägbar resa. Den upptäckandets glädje som fortsätter att färga hans forskning sätter snabbt sin prägel även på samtalet: Utbildning, internationalisering, akademins framtid, menyn är varierad och kryddad med skarpa analyser. Viljan att följa och utveckla sina tankar och idéer sitter sannolikt i sedan barnsben. I en biografi över Per nämns dagliga diskussioner om politik och nyheter i föräldrahemmet i Karlskoga. Samma text beskriver också den vuxne yrkesmannens oavbrutna sökande efter nya vetenskapliga horisonter.

(Bild borttagen) Per Artursson, professor i läkemedelsformulering

– Det jag värderar allra högst i den akademiska miljön är friheten att ge utrymme för nyfikenheten. Vår grupp har haft förmånen att få pröva oss fram längs många okända spår, och om jag för en stund tittar i backspegeln håller jag som vår främsta bedrift att vi nått genomslag i varje ny riktning. Jag får ibland frågan om jag någon gång ångrat att jag därmed också överger min plats bland världens mest citerade inom en specifik disciplin. I vårt prestationsinriktade yrke är invändningen fullt rimlig, men för mig har lockelsen i nya vatten alltid vägt tyngre än att slå vakt om gamla jaktmarker.

Denna, för forskarvärlden, något okonventionella hållning höjer ögonbryn även långt bortom de egna korridorerna. Redan i de inledande raderna till ovan nämna specialutgåva av Journal of Pharmaceutical Sciences reflekteras över vilka drivkrafter som tagit Per Artursson så ojämförligt långt från det tidiga 90-talets genombrott med de banbrytande resultaten om Caco-2-celler – artiklar som alltjämt tillhör tidskriftens mest citerade någonsin. Tre decennier senare omfattar karriären fler än 200 publikationer och 30 000 citeringar inom en rad skilda fält. ”Sanningen är att kursändringarna är nödvändiga för Per. För att hitta ny energi och att inte bli uttråkad” avslutas resonemanget. Mot detta finns föga att invända. Mer än att Sanningen ofta rymmer fler dimensioner.

– Den berömde cancerforskaren George Klein sade en gång att en bra forskargrupp sköter sig själv, och där upplever jag att vi befinner oss. I vår relativt lilla miljö måste varje rekrytering landa rätt, och min utgångspunkt är att alltid anställa personer som är smartare än jag själv. Vi måste ha medarbetare med drivkraft och förmåga att lyfta blicken, och genom åren har många fantastiska människor påbörjat sin bana i vårt laboratorium. Själv har jag lärt mig betydelsen av att utmana tidigt i en tillåtande miljö. Att lyfta frågeställningar och låta våra yngre kollegor ta plats i samtalet. Helst ser jag ju också att de ger sig ut i världen. USA, Europa, res var som helst, bara ni samlar intryck bortom vår egen lilla ankdamm.

Föga oväntat tvekade Per aldrig då möjligheten att tillbringa år 1996 i amerikanska The Woodlands knackade på. Hit, en knapp halvtimmes bilfärd norr om Houston, flyttade familjen Artursson och mötte ett företagsklimat präglat av ekonomiska muskler och krav på framgång. Med fokus på läkemedel för genterapi lade han grunden för att vid återkomsten till hemlandet bidra till att etablera fältet i Sverige. Med sig tog han dessutom perspektiv som dessförinnan inte hittat till Uppsala, men som idag, kvartsseklet senare, börjar få fäste i vår svenska modell.

– Min då sexåriga dotter deltog i gymnastik i USA. Hon var duktig och gjorde framsteg, men då det blev dags att tävla lät tränarna de barn de trodde mest på för dagen representera föreningen. De andra hjälpte till vid sidan, och sedan växte alla tillsammans i glädjen över vad de insåg var gemensamma framgångar. Vid Uppsala universitet finns det uttalade målet att placera sig högt i internationella rankingar. Absolut, men ska vi sikta mot toppen måste vi våga riva glastak och ge utrymme för viss elitism.

Resonemanget glider över i ledarskap och den väsensskilda syn på chefsrollen som råder mellan akademi och industri. Där större koncerner skolar tänkta ledare efter minutiöst utmejslade planer, tillsätter universiteten sina chefer med kort framförhållning och lämnar dem att med några procents lönepåslag klara sig efter förmåga. ”Vi måste bli mer professionella. Planera våra tillsättningar i förväg. Arbeta med ledarskapsträning, parallellgående och kunskapsöverlämning”, konstaterar Per. Ju längre samtalet når, desto tydligare framträder en människa som inte lindar in sina åsikter. Det är uppfriskande och oavbrutet intressant. ”Jag skulle aldrig nå framgång som politiker”, medger han, ”men jag är alltid noga med att särskilja sak och person”. Återigen är det svårt att ha invändningar, i synnerhet då inte ens Per Artursson får frikort i de egna visionerna.

– Att ta steget in i framtiden förutsätter att vi seniora forskare är beredda att släppa fram nästa generation. Det gäller inte minst i undervisningen. Svenska universitet har idag det lägsta antalet lärarledda timmar per student i Europa. Alltså måste vi konkurrera med kvalitet, och för att vässa våra utbildningar ytterligare krävs att vi attraherar unga, drivna lärare som för in nya kunskaper och influenser. Naturligtvis inser jag att det inte ligger i människans natur att kliva åt sidan, men återigen handlar det om att höja blicken. Att acceptera att ingen av oss är oersättlig. Att det viktiga inte är vad vi gör, utan varför.

Bit för bit faller bilden på plats. Det relativt komplexa porträtt kollegorna målar upp – målmedveten och tävlingsinriktad, men också spontan och generös – får sakta tydliga konturer. Allra närmast kommer förmodligen Kathleen Giacomini, forskare vid University of California, som anför den zenbuddistiska visdomen ”Hur du gör något är hur du gör allt”. Efter oräkneliga alpina semestrar tillsammans med familjen Artursson har hon sin uppfattning klar: ”Per är en extraordinär utförsåkare som söker de svåraste utmaningarna. Djup nysnö tillför en extra dimension. Bra skidor uppskattas, men den viktigaste utrustningen är och förblir hjärnan. Först då den sista liften stängt lutar han sig tillbaka i soffan och berättar med värme om sina studenter, vänner och barn i Sverige”. I pisten såsom i laboratoriet. Gott så, men alltjämt saknas en sista bit innan pusslet är komplett: Hur tar sig då en nyutnämnd gigant inom sitt fält vidare?

– Vid sidan av vår pågående forskning och den plattform för optimering och profilering av läkemedel vi driver i samverkan med SciLifeLab, har vi nyligen beviljats tre Europeiska anslag som öppnar många spännande dörrar för oss. Vid 64 års ålder är min tid naturligtvis inte obegränsad, inte heller ser jag det som ett självändamål att just mina idéer ska utforskas. Det som verkligen betyder något är att farmacin utvecklas, och så länge vårt arbete tillför nya vetenskapliga värden fortsätter vi vår upptäcktsfärd.

FAKTA: PER ARTURSSON

Titel Professor i läkemedelsformulering vid Uppsala universitets farmaceutiska fakultet.
Aktuell  Utnämnd till Giant of Pharmaceutical Sciences av Journal of Pharmaceutical Sciences, världens äldsta farmaceutiska tidskrift.
Bor I Uppsalas så kallade akademikergetto vid Flogsta låghus
Diskuterar  Dagsaktuella händelser, är en omättlig nyhetskonsument, allt från politik till kultur går ner.
Jag minns när jag mötte  Torbjörn Fälldin som besökte en av våra forskarskolor, han visade sig vara initierad, snabbtänkt, analytisk och långt från den bild som följde honom.
Egenskaper jag uppskattar  Öppenhet och ärlighet, både professionellt och privat
Till sist vill jag uppmana alla att  Höja blicken och se det som är större än dig själv för det gemensammas bästa, men kom ihåg att särskilja sak och person.

MER INFORMATION

Besök Lab  Artursson online
Läs även A tribute to Professor Per Artursson (Journal of Pharmaceutical Sciences)
Se samtliga Giants of Pharmaceutical Sciences

KONTAKT

(Bild borttagen) Per Artursson, professor i läkemedelsformulering
Institutionen för farmaci, Uppsala universitet
Per.Artursson@farmaci.uu.se

text: Magnus Alsne, foto: Mikael Wallerstedt