Hushållens skuldsättning hämmar den svenska tillväxten

Sverige har under de senaste trettio åren setts som ett föregångsland för en så kallad ”balanserad tillväxtmodell” – en strategi som kombinerar stark export med en robust inhemsk efterfrågan. I en studie som är publicerad i Economy and Society lyfter Timothy Blackwell fram modellens baksida och pekar på den svenska bostadsmarknaden och hushållens höga skuldsättning som en riskfylld komponent i modellen.

Under flera decennier efter andra världskriget utgjorde den svenska modellen för en social bostadsmarknad en grundpelare i den socialdemokratiska välfärdsstaten. I grunden fanns ett system av omfattande statliga subventioner till bostadsbyggandet samt stränga kredit- och kapitalkontroller som minskade riskerna för finansiärer, investerare och hushåll.

Riskhanteringen i Sverige och stora delar av västvärlden ändrades på 1980-talet när de finansiella regleringar som etablerats efter andra världskriget monterades ned. Därmed försköts fokus i styrningen av det finansiella systemet från minimering av kreditrisker till stimulans av kredittillväxt.

– Resultatet blev en rad finanskriser inom västvärlden. Dessa kriser ledde till krav på ett nytt och förfinat system för ekonomisk styrning, som ska minska risken för framtida kriser och mildra effekterna av plötsliga efterfrågebortfall, särskilt i en situation där hushållens och företagens skulder har ökat markant, säger Timothy Blackwell, forskare i statskunskap vid IBF.

Exempel på detta är de extraordinära åtgärderna under 1990-talets bankkris och den globala finanskrisen på 2000-talet, då staten i stort sett tog över kreditrisken genom generella bank- och insättningsgarantier. Samtidigt har styrningen utvecklats och förfinats med varje kris. Under covid-pandemin 2020–2022 köpte Riksbanken så stora mängder säkerställda bostadsobligationer att deras innehav till slut motsvarade nästan en fjärdedel av hela marknaden, samtidigt som amorteringskravet tillfälligt pausades och ränteavdraget på bolån nådde sitt tak.

Istället för att begränsa spekulativa bostadsmarknader och kontrollera kreditflöden som tidigare, kom de nya regleringarna att utgöra ett sorts skyddsnät för husägare och investerare i ett system präglat av en växande finanssektor. Detta skedde bland annat genom skattemässiga fördelar för ägt boende, kanaliseringen av pensionssparande till bostadsobligationer, låga räntor och – inte minst – minskade likviditetsrisker genom omfattande statliga ingripanden. Resultatet blev en lång period av stigande bostadspriser och ökande skuldsättning för hushållen.

– Allt detta skedde i en tid när bostadsbyggandet var på historiskt låga nivåer. Ett nästan ohämmat kreditutbud mötte ett bostadsutbudssystem som inte kunde möta den ökade efterfrågan. Faktum är att de extraordinära skuldnivåerna inte skulle kunna upprätthållas på lång sikt utan sådana åtgärder, säger Timothy Blackwell.

Han beskriver tillväxt genom höga hushållsskulder som ett dubbeleggat svärd – vid något tillfälle kommer skulderna att behöva betalas av. Utåt kan ekonomin framstå som stabil, men under ytan byggs riskerna upp. Så länge den ekonomiska tillväxten överstiger skuldökningen döljs obalanserna, men när skulderna blir för stora riskerar ekonomin att hamna i en skuldfälla. De snabba räntehöjningarna nyligen gav en tydlig försmak av denna dynamik.

– Sveriges internationellt sett höga privata skuldsättning binder hushållens och ekonomins resurser på ett sätt som hämmar långsiktig tillväxt och tränger undan produktiva investeringar – särskilt i en situation med ett strukturellt begränsat bostadsutbud, säger Timothy Blackwell.

Han menar att den svenska modellen för så kallad ”balanserad tillväxt” var framgångsrik under en period av globalisering, präglad av låg inflation och expanderande handel. Problemet är att ett system som bygger på fortsatt höga skulder och stigande tillgångspriser har inneboende sårbarheter som kan komma att visa sig när de makroekonomiska förhållandena förändras, till exempel vid räntehöjningar, handelskrig eller internationella kriser.

– Att reformera bostadssystemet så att det bättre möter människors behov – genom att bygga fler bostäder i storstadsområdena utan att hämma produktiva kapitalinvesteringar – är en av våra viktigaste framtidsutmaningar och en avgörande förutsättning för att stärka Sveriges motståndskraft i osäkra tider, säger Timothy Blackwell.