Renässansens rum – Identitet, performativitet och visuell kommunikation

Projektet Renässansens rum syftar till att belysa förändringar av rumsbildning och inredning som skedde under Vasatiden, d.v.s. från omkring 1520 till mitten av 1600-talet, i aristokratiska miljöer och i kyrkorum i Sverige. För Vasadynastin var det viktigt att genom kontakter med furstehov, import av tryckta förlagor och av konstnärer omsätta den kontinentala renässansens visuella uttryck i svensk miljö. Reformationen medförde behov av nyinredning av kyrkorummen, där nu predikan och undervisning motiverade bänkinredningar och predikstolen fick nytt fokus.

Tre forskare, Johan Eriksson, Henrik Widmark och Hedvig Brander Jonsson, behandlar Vasatidens profana inredningskonst i residens och skepp, de förändringar i kyrkorummet som reformationen gav upphov till respektive den nya huvudmöbeln i kyrkorummet, predikstolen och dess roll i tidigmodern visuell och verbal kultur. Studiernas geografiska huvudområde är det nuvarande Sverige, men med utblickar och exempel från Finland, Estland och Danmark, det sistnämnda landet eftersom flera danska landskap införlivades med Sverige under undersökningsperioden.

De profana miljöerna, kyrkorummen och möbeln för förkunnelse studeras med tonvikt på aspekter som identitet, performativitet och visuell kommunikation. Uppmärksamhet riktas också mot hantverkarnas insatser, beställare, funktion, reception och betydelsen av kulturtransfer i konstnärligt formade miljöer och gestaltningar i Vasatidens Sverige.

Delstudier inom projektet kommer att presenteras vid seminarier inom FFKK, Forum för forskning om de kyrkliga kulturarven, vid Konstvetenskapliga institutionen.

Avsikten är att projektet utmynnar i dels en nordisk konferens kring forskningsresultaten, dels en antologi.