Populärvetenskaplig presentation

De första fyrbenta djuren, de såkallade tetrapoderna, utvecklades för nästan 400 miljoner år sedan. De uppkom i vattnet, och deras senare anpassning till ett liv på land betraktas som ett av de viktigaste stegen i djurens evolution. Flera andra fiskgrupper, som till exempel slamkrypare och lungfiskar, har försökt kolonisera landet men har inte lyckats att etablera sig som framgångsrika landdjur. De första tetrapoderna däremot gav i förlängningen upphov till tusentals arter av groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur - inklusive oss själva. Tetrapodernas anpassning till land är därför ett viktigt forskningsämne. Många forskare inom geologi, paleontologi och biologi har fokuserat på det under mer än ett århundrade, men trots detta har det vuxit fram någon samsyn om när eller hur anpassningen ägde rum.

Alla händelser som påverkar ett djurs tillväxt lämnar spår i de växande benen, ungefär som årsringar i ett träd och de här spåren bevaras även i fossil av tidiga tetrapoder. Genom att studera de fossila benens inre struktur kan man få fram mängder av information om tetrapodernas biologi och livshistoria. Med min kollega, Paul Tafforeau från den europeiska synkrotronen ESRF i Frankrike, har vi utvecklat nya tomografiska tekniker, baserade på synkrotronstrålning (en speciell och mycket kraftig röntgenstrålning), som gör det möjligt att avbilda de oersättliga fossila benens tredimensionella inre mikrostruktur utan att skada dem. Med hjälp av dessa kommer vi att 1) avgöra när fenorna omvandlades till lemmar, 2) hur lemmarna anpassades för att gå på land, och 3) vilka miljöförhållanden som drev på tetrapodernas landanpassning.