Akademiska aktörer som demokratins väktare?
Foto: (c) Anthoula Malkopoulou, 2019
Syftet med detta projekt är att undersöka om och varför akademiska aktörer har en särskild roll att spela i försvaret av demokratin, och hur de ska navigera i eventuella spänningar mellan denna uppgift och deras pedagogiska och vetenskapliga kall. Vårt fokus ligger på universitet och enskilda forskare som aktörer i demokratins självförsvar. Vi är intresserade av hur den akademiska världen kan försvaras som ett demokratiskt rum i tider av autokratisering och i vilken utsträckning akademiker kan och bör agera som en demokratisk kraft i det offentliga rummet, särskilt i sin utåtriktade roll som offentliga intellektuella.
Grundinformation
- Period: 2025-07-01 – 2026-12-31
- Budget: 2 017 702 kr
- Finansiär: Forskningsprogrammet för demokrati och högre utbildning, Uppsala Universitet
Beskrivning
Den pågående autokratiseringen i många etablerade demokratier innebär att akademiska aktörers autonomi alltmer begränsas. Universitet och forskare står för närvarande inför ett klassiskt dilemma: att å ena sidan vara en aktiv del av det civila samhället och delta i offentliga debatter, och å andra sidan behålla sin trovärdighet och status som opartiska aktörer. I autokratiska miljöer förstärks dilemmat när regeringar utmanar demokratins värde och anklagar dem som försvarar demokratiska normer för att vara partiska. Syftet med projektet är att undersöka om och varför universitet har en särskild roll att försvara demokratin, och hur forskare i sin tur ska förena det med sitt pedagogiska och vetenskapliga uppdrag. Vi studerar den normativa kopplingen mellan högre utbildning och demokrati, samt specifika sätt på vilka universitet och forskare kan och bör försvara demokratin och sin egen autonomi när de deltar i offentligheten
Projektledare Anthoula Malkopoulou:
Länge tog akademiker för givet att demokratin var så högt värderad att forskningen tryggt kunde sträva efter att främja den. Så är det inte längre. Ändå vet vi inte mycket om hur vi bäst ska anpassa oss till denna nya verklighet, där regeringar attackerar akademiker för deras idéer och demokratiförespråkande framställs som en partipolitisk strävan. Demokratins tillbakagång är inte bara ett hot mot den akademiska friheten. Den kräver också en omprövning av universitetens och akademikernas roll som aktörer i det civila samhället, som verkar bortom partistrider och ändå är kritiska mot stater som missbrukar sin makt.