Ansvarsglädje i kollegialt akademiskt ledarskap
Krönika

Ledarskapet i en kollegial organisation är en förutsättning för autonomi och måste inbegripa att ta ansvar för den kollegiala organisationen, skriver teologiska fakultetens dekan Cecilia Wejryd
Kollegialt akademiskt ledarskap är en av förutsättningarna för kvalitet i forskning och undervisning och för autonomi. Därför behöver vi inspirera och rusta unga kollegor så att de vill åta sig ledningsuppdrag.
För drygt sex år sedan var jag på Krusenberg, inbjuden av dåvarande dekanen på språkvetenskapliga fakulteten Coco Norén, för att samtala med unga lärare på den fakulteten om att ta på sig ledningsuppdrag i ett kollegialt system. Det blev goda och viktiga samtal. När Coco och jag blev dekankollegor under hösten 2020 föreslog jag att vi skulle förstora språkvetenskapliga fakultetens satsning till att omfatta även teologen och andra fakulteter inom vetenskapsområdet. Det resulterade i att fem fakulteter genomförde en kurs om kollegialt akademiskt ledarskap för tre år sedan. Detta läsår gör vi en andra omgång och nu deltar vetenskapsområdets alla sex fakulteter. Vi dekaner får administrativt stöd från områdeskansliet och sakkunnigt stöd av Carin Eriksson Lindvall vid enheten för karriär och ledning i akademin. Nu är kursen igång med sammanlagt 24 deltagare från sex olika fakulteter. Den inleddes med ett internat i augusti och följs under hösten och våren av sju halvdagsseminarier som behandlar ledarskap, universitetet som institution, kollegialitet, akademisk frihet, mångfald, kommunikation och utvärdering. Kursen avslutas med en kväll på Circus i juni 2025.
Vi sex dekaner som anordnat kursen är inbitna förespråkare av den kollegiala modell som vi har vid Uppsala universitet: forskande och undervisande kollegor är de som är bäst lämpade att fatta beslut om forskning och undervisning och ha kvalitetsansvaret för forskningen och utbildningen i sina respektive fakulteter. För oss är ledarskapet i en kollegial organisation inspirerande och utmanande. Det är en förutsättning för autonomi och måste inbegripa att ta ansvar för den kollegiala organisationen.
Det som drivit mig att ta på mig uppdrag och att försöka väcka intresse hos andra för att göra det kan sammanfattas i tre punkter: Hur jag vill att ett universitet ska vara, hur jag vill att en akademisk miljö ska fungera samt att jag känner glädje i att få ansvar. Jag vill att ett universitet är en plats där sökande efter kunskap är i centrum och en miljö där kunskap delas. Ett universitet kan inte reduceras till att vara en serviceinrättning där enskilda forskare förlägger sina forskningsmedel eller en skola där det ges viss utbildning. Ett universitet kräver att vi beaktar sammanhang. För att vara en fullfjädrad universitetsperson kan man inte isolera sig som forskare eller undervisare. Forskning och undervisning hänger ihop. För att det ska uppnås/upprätthållas måste några ta på sig ansvar och uppdrag.
Jag ser det välfungerande seminariet som ett ideal för en god akademisk miljö. I ett sådant seminarium kommer alla till tals, alla blir lyssnade till och det goda argumenten vaskas fram. När seminariedeltagarna kommer till sin rätt blir helheten bättre. Inom akademin drar alla nytta av att kvaliteten, specialiseringen, breddningen, fördjupningen blir högre och större hos dem vi arbetar med. Vi är delar av enheter som är större än vi själva, än våra ämnen, än våra institutioner, fakultet etc. Vi är omgivna av människor med hög kompetens som vill förstå och förklara och förbättra! Men ibland behövs kanske lite extra övning i lyssnande och rätt ofta i att komma till beslut. Mot bakgrund av min helhetsbild av vad ett universitet är och hur jag vill att den akademiska miljön ska fungera har jag valt att ta tag i saker, ta på mig ansvar och samordnande uppgifter. Med uppdragen har det också kommit utbildningar och sammanhang som gett kunskap och verktyg som rustat mig.
För egen del är jag snart pensionär och jag vill förmedla något av den ansvarsglädje jag känner och har känt i de uppdrag jag haft. Det gör jag inte för att tala om mig själv utan av två andra anledningar. Den första är att jag vill uppmuntra yngre kollegor att stå till förfogande för att låta sig väljas till ledningsuppdrag. Den andra är att uppmana alla lärare och forskare att välja kloka och kunniga personer till elektorsförsamlingar och valberedningar. Både och utgör förutsättning för att vi kan fortsätta vara sex starka fakulteter i ett välfungerande vetenskapsområde i ett enastående universitet.
Cecilia Wejryd, dekan för teologiska fakulteten
Tidigare krönikor
I Humsams krönikor reflekterar ledning och chefer kring aktuella frågor som rör vårt vetenskapsområde.