Utformning, grammatik och stavning

Basera utformningen av din uppsats på hur artiklar i ditt område brukar vara utformade. Tänk dock på att uppsatser du skriver på kurser riktar sig till dina kurskamrater, d.v.s. studenter med ungefär samma utbildning men utan de specialistkunskaper ditt arbete gett dig. Du måste skriva så att de förstår och ta med mer bakgrund inom ditt ämne än vad en vetenskaplig artikel skulle innehålla.

Förklara alla facktermer och förkortningar som inte är kända från er gemensamma grundutbildning. Använd så få förkortningar som möjligt men när de används så ska de förklaras första gången de nämns (sammanfattningen undantaget). Därefter används förkortningen.

Förkortning behövs inte om ordet nämns färre än tre gånger i texten. Om du ändå har många förkortningar bör du göra en förkortningslista. Sätt då denna mellan sammandraget och inledningen. Använd vårdat skriftspråk och undvik talspråk, slanguttryck och sådant språk som är svårt att förstå för en utomstående. Om du skriver på svenska, skriv då på svenska och inte svengelska!

Skriv fullständiga meningar och se till att alla syftningar är korrekta. Skriv korta meningar. Långa meningar kan ofta missförstås på grund av oklara syftningar. Tänk på att generiska namn på läkemedelssubstanser skrivs med liten bokstav i löpande text.

Undvik att börja meningar med siffror – även i svenska (absolut regel i engelsk text). Tal lägre än 12 skrivs ut med bokstäver i löpande text (t.ex. ”tre läkemedelsklasser”). Observera att det ska vara mellanslag mellan ett tal och dess enhet (45 mM).

Decimaler i engelsk text anges med punkt (11.3) men i svensk text med komma (11,3). Stora tal i engelsk text anges med komma (10,500 = tiotusen femhundra), i svensk text utan (10500 eller 10 500). Antal signifikanta siffror ska vara max 3 i resultaten. Det betyder t ex att 0,030142 ska skrivas som 0,0301, men att 0,030191 skrivs som 0,0302.

Valet av språk (svenska eller engelska) reflekterar syftet med uppsatsen och den tilltänkta läsekretsen. Din lärare ger dig närmare information.

Var konsekvent i användning av presens och imperfekt. Beskriv ditt arbete i imperfekt när du beskriver syftet med din undersökning, när du beskriver material och metoder och när du beskriver dina resultat. Använd presens för ditt eget arbete bara när du drar allmängiltiga slutsatser från dina resultat i diskussionen. Använd imperfekt också när du redogör för andras försök, men beskriv slutsatserna från dessa i presens.

Ett vanligt missförstånd är att man inte får skriva i första person. Överdrivet bruk av första person stör, men ett ”jag” (eller ”vi”) då och då är fullt gångbart, framför allt i en diskussion. Det är ditt arbete och du har all anledning att vara stolt över det. Skriv dock inte ”vi” i ett arbete du är ensam författare till.

Ett annat vanligt missförstånd är att vetenskapliga rapporter ska skrivas i passiv form. Uppsatsen blir mer lättläst, och du undviker en del språkfällor, om du växlar mellan passiv och aktiv form och undviker substantiveringar. Skriv ”jag/vi mätte...” i stället för ”mätningar utfördes...”.

Ett praktiskt tips: Använd sökfunktionen i ordbehandlingsprogrammet för att hitta alla ”gjordes, utfördes, genomfördes (made, done, carried out, performed)”. Läs sedan igenom den mening ordet står i och försök att skriva om den utan detta ord. Texten blir på detta sätt kortare, tydligare, och med färre språkfel. Använd också stavnings- och grammatikkontrollprogram (kritiskt: de är avsedda för allmänspråk och kan ge felaktiga förslag till vetenskapliga texter) och be gärna någon korrekturläsa din uppsats just med avseende på språk.

Du ska vara konsekvent vid utformningen av arbetet. Ge alla under­rubriker samma stil och storlek och välj antingen blankrad eller indrag vid nytt stycke.