Uppsatser och rapporter

Det viktigaste sättet att sprida egna vetenskapliga resultat är genom att skriva uppsatser och rapporter. I det avseendet är det ingen skillnad mellan vetenskapliga artiklar och t.ex. labbrapporter – alla har till syfte att förmedla ett budskap på ett intresseväckande sätt till en läsekrets. Uppsatserna är dessutom de arbetsprov du kan visa upp när du söker jobb eller anslag för nya forskningsprojekt.

Det är viktigt att man uttrycker sig klart och intresseväckande. Det ska framgå klart och entydigt vad som varit undersökningens syfte och uppsatsen ska organiseras på ett logiskt sätt så att läsaren inte behöver bläddra fram och tillbaka för att följa vad du gjort. Texten ska vara så utförlig att man kan läsa den från början till slut och förstå vad du gjort, hur du gjort det, vad resultaten blev och vad resultaten betyder. Sist men inte minst det ska gå att upprepa dina undersökningar utifrån din beskrivning.

Det finns generella regler för hur en uppsats ska vara utformad för att möta de läsbarhetskrav som sammanfattades ovan. Dessa beskrivs här och det är dessa du kommer att utgå ifrån när du skriver uppsatser och laborationsrapporter under apotekarprogrammet. Din lärare ger dig närmare direktiv om vad som gäller för varje skrivuppgift du har.

Titeln ska vara kort, informativ och intresseväckande. Det får inte förekomma några förkortningar, annat än mycket allmänt kända, i en titel. DNA går bra, men inte till exempel PABA (paraaminobensoesyra).

Titelsidan bör förutom titeln innehålla information om dig och sammanhanget, till exempel:

  • författarens namn
  • eventuell handledares namn
  • var arbetet utförts (institution, avdelning, universitet)
  • kursämne, kursnivå
  • omfattning i poäng (X hp)
  • termin under vilken arbetet utförts.

För längre uppsatser som t.ex. fördjupningsarbeten bör man ha en innehållsförteckning. Den bör innehålla huvudrubriker och underrubriker med sidhänvisning. Det finns ofta automatiska funktioner för detta i textredigeringsprogram.

Sammandraget är en sammanfattning av hela uppsatsen, alltså inledning, material och metoder, resultat och diskussion. Det ska framgå varför du valt problemet, vad du gjort, vad resultatet blev och vad det betyder.

I sammanfattningen ska du normalt inte ange några referenser eller enbart beteckningar på undersökta substanser. Skriv istället beskrivning/namn tillsammans med beteckning/nummer på substanserna. Du ska inte använda andra förkortningar än mycket allmänt kända. Det finns ofta riktlinjer för hur långt ett abstract får vara, en halv till en hel A4 är vanligt.

Inledning

I inledningsavsnittet presenterar du problemområdet/bakgrunden och redogör kortfattat för de hypoteser som ligger bakom undersökningen och vad som tidigare gjorts inom detta område (egna och andras undersökningar), med angivande av källor till uppgifterna. Dela in materialet i underavdelningar (stycken), eventuellt med underrubriker. Här kan du också definiera termer.

Det är mycket viktigt att du ständigt värderar och bedömer om det du inkluderar i introduktionen är väsentlig för rapportens innehåll. Det vanligast felet är att man skriver för mycket allmän bakgrundsinformation som inte är relevant.

Du bör också skriva något om varför du anser att det du undersökt är av värde.

Syfte

Syftet med undersökningen kan antingen anges som sista stycke under ”Inledning”, med eller utan underrubrik, eller som separat del under rubriken ”Syfte”. Syftet, eller målsättningen, måste definieras så klart och tydligt som möjligt, helst i form av de hypoteser du testat (”att studera …” räcker inte).

Har du flera mål med undersökningen försöker du skriva ner dem i en så logisk följd som möjligt – det underlättar både vid det egna skrivarbetet och för läsaren. Ibland kan det vara bra att ange ett övergripande syfte följt av specifika undersökningsmål. Syftet ska dock inte omfatta mer än ett par meningar.

Det finns olika traditioner inom olika grenar av naturvetenskapen för fördelningen av innehåll mellan Material och metoder, även kallad Experimentell del i många kemiska tidskrifter, samt Resultat. Det finns också olika traditioner angående var avdelningen Material och metoder ska stå – efter inledningen eller efter diskussionen. Hör efter med din handledare vad som gäller just din uppsats.

För experimentella arbeten inom t.ex. klinisk toxikologi och fysiologi gäller att de utförda försöken beskrivs i avsnittet Material och metoder. Inom biologins och kemins mer laborativa grenar ska däremot Material och metoder enbart innehålla just material och metoder, medan de försök till vilka du använt materialet och metoderna beskrivs i resultatdelen. Dela in också detta avsnitt i underavdelningar med underrubriker. Den här delen ska vara detaljerad.

I Material och metoder ska du även beskriva hur du bearbetat dina data och vilka statistiska analyser du använt. Metoder som beskrivs i alla statistikböcker (t.ex. t-test) behöver inte beskrivas, däremot mer ovanliga metoder. Ange alltid det dataprogram eller den databas du utnyttjat vid beräkningarna. För försök på människor och djur bör etiska godkännanden nämnas. Enbart intervjuer behöver oftast inte etiskt godkännande.

Laboratoriearbeten eller experimentella arbeten

Börja med att beskriva försökspopulationer, biologiska material, kemiska ämnen eller läkemedel som använts. Det kan gälla t.ex. patienter, friska frivilliga, bakterier, försöksdjur, virus, vävnadskulturer etc. och därefter hur dessa skötts respektive odlats, eller kemiska reagens och lösningsmedel och dess kemiska kvalitet (% renhet). Använd gärna tabeller till detta.

Metodbeskrivningarna ska omfatta recept på alla lösningar och medier, volymer, tider, temperaturer etc. i en lättillgänglig form. Om du hänvisar till andra arbeten för detaljerade beskrivningar av metoder, tidigare försöksresultat eller liknande, måste du i din text ge en kort sammanfattning så att läsaren inte behöver gå till biblioteket för att förstå din text. Skriv alltså inte ”Katjonkoncentrationer bestämdes enligt NN” utan t.ex. ”Halten utbytbara katjoner bestämdes efter extraktion med ammoniumacetat enligt NN”.

Litteraturstudier

Det räcker inte att skriva att man studerat litteraturen, utan man bör ange vilken databas man utnyttjat och vilka söktermer man använt och hur sökresultaten såg ut. Använda gärna tabeller för detta.

I resultatdelen beskriver du vad du gjorde och vad resultaten blev. Alla resultat beskrivs här, du kan inte presentera fler resultat i diskussionen. Normalt anges resultat utan egna värderingar och utan hänvisningar till källor (förutom för litteraturstudier).

I vissa fall slås resultat och diskussion ihop och då kan resultaten bearbetas samtidigt som de presenteras.

Laboratoriearbete

För laboratoriearbeten ingår en beskrivning av de försök du gjort. Organisera denna på ett logiskt sätt, så att det blir en historia med en början och en slut. Detta innebär att du (kortfattat) måste tala om vad du gjorde, och ibland varför, innan du beskriver resultaten. Ofta behöver du också ta med en kort slutsats innan du går vidare till nästa försök.

Som regel redovisar du inte försöken i den tidsordning du faktiskt gjort dem. Ofta kommer du på ett viktigt kontrollförsök någonstans mitt i undersökningen och det är då mest logiskt att redovisa det i början eller slutet av arbetet. Ibland kan det vara bra att göra en figur som visar försöksmetodiken.

Alla arbeten

Normalt har du figurer (diagram) och tabeller att presentera (se avsnittet ”Tabeller och figurer” nedan för hur sådana konstrueras). Alla tabeller och figurer som berör resultaten måste finnas i resultatdelen, och du måste referera till dem från löptexten. I texten förklarar du vad man ser i figuren eller tabellen. Det räcker inte att skriva till exempel ”resultaten visas i tabell 1”. Du måste välja ut de viktigaste och tydligaste resultaten och formulera dem i ord.

Exempel på hur du refererar till tabeller och figurer:

  • ”Substans Y hade den kraftigaste enzymhämmade förmågan med ett IC50 = 9.1 nM (Tabell 1).”
  • ”Vi fann ett negativt samband mellan patients ålder och total clearance (Figur 1).”

När du gjort ett statistiskt test ska du ange vilket test det gäller, antal observationer eller frihetsgrader och p-värde (t.ex. R2 = 0,89; n = 24; p < 0,01).

Diskussion

I diskussionen ska du kommentera dina resultat och göra relevanta jämförelser med vad andra tidigare kommit fram till. Det är viktigt att styrka det du säger med referenser (källor). Du kan också spekulera i vilken betydelse det du kommit fram till kan ha. Ofta behöver du då och då i diskussionen kort summera väsentliga resultat (så att läsaren slipper bläddra fram och tillbaka). Sådan uppsummering ska göras så kort som möjligt, diskussionen ska inte vara en förskönad sammanfattning.

Diskussionen ska visa om du ska förkasta dina hypoteser eller om du åtminstone tills vidare kan behålla dem. Försök precisera dina hypoteser, eller generera nya, utifrån dina resultat.

Om resultaten av någon anledning inte blev som du tänkte dig, kan du ange felkällor. Räkna inte upp allmängiltiga eller ”obetydliga” felkällor utan koncentrera dig på sådant som du verkligen tror kan ha påverkat dina resultat. Detta ingår i den kritiska värdering av det egna arbetet och dess metoder som du bör göra i slutet på diskussionen. Vilka begränsningar har arbetet? Hur långgående slutsatser kan man göra utifrån de givna resultaten? I detta sammanhang får man inte glömma att fokusera diskussionen kring det som är bra i undersökningen, d.v.s. arbetets styrkor.

Slutsats

Sist i diskussionen eller under egen titel ”Slutsats” kan du sammanfatta dina slutsatser eller skriva vad du tycker att man ska fortsätta att undersöka för att ytterligare belysa det du just skrivit om: ”Sammanfattningsvis visar studien att…” Här ska ingen ny information eller referenser anges. Denna del ska vara kort (max 1/3 sida).

Om någon eller några bidragit med konstruktiv kritik eller stöd som hjälpt dig i ditt skrivande är detta platsen att tacka för detta. Det är även brukligt att tacka för eventuellt finansiellt stöd.

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin