Kaktusar från torra områden
När vi hör ordet "öken" tänker vi gärna på Saharas sanddyner i Afrika. Få amerikanska öknar ser dock ut som Sahara. Ingen öken är heller den andra lik. Marken är ofta täckt av stora och små stenblock. I skrevorna mellan blocken kan kaktusarnas rötter få fäste och en smula fuktighet.
Regn i öknen
I öknen regnar det bara under vissa perioder av året. I de öknar och andra torrområden där det växer kaktusar är det vanligt med en regnperiod under våren och kanske också en under hösten. Det gäller för kaktusarna att snabbt och effektivt ta upp och lagra regnvattnet. Vattnet behövs för att de ska kunna växa och blomma. I en öken där det aldrig regnar finns det heller inga kaktusar.
Kaktusar är suckulenter
Växter som är anpassade till långvarig torka genom att de lagrar vatten i stammar och blad kallas suckulenter. Bladen eller stammarna hos en suckulent är tjocka och saftiga.
Kaktusar lagrar vatten i stammen, de flesta arterna saknar ju blad. Vissa arter lagrar även vatten i en kraftig pålrot. Ovanför jordytan syns bara en liten del av plantan. Nere i marken döljer sig en rot som kan vara mycket större än växtens ovanjordiska delar.
Växter med blad slösar med vatten
Från ett stort och tunt blad blir avdunstningen mycket stor. De flesta kaktusar saknar därför blad. Ett undantag är trädkaktusarna. De växer i torrskogsområden där vattenbristen aldrig blir så stor som i öknen. Därför behöver de inte spara vatten på samma sätt som ökenkaktusarna.
Taggar och hår mot värme och kyla
Kaktusens taggar är inte bara ett försvar mot hungriga växtätande djur. En riktigt tät taggbeväpning skuggar också växten effektivt. Den obarmhärtiga ökensolen har svårt att lysa igenom ett virrvarr av taggar!
Taggarna hos Gubbhuvud är långa och tunna som hår. De skyddar mot brännande sol på dagen och isolerar mot nattens kyla. Många ulliga kaktusar kommer från bergsområden där temperaturen ofta går ner under fryspunkten på natten.
Kaktusar vattnar sig själva
I vissa ökenområden kan det gå flera år mellan regnen. Växterna får klara sig på den fuktighet som finns i dimma och dagg. Kaktusarna kan ta tillvara fuktigheten i luften med hjälp av taggar och hår. Dimman kondenseras till vattendroppar på taggarna. Dropparna faller sedan till marken intill plantan.
Byggda som dragspel
Klot- och pelarkaktusar är alltid täckta av ribbor eller vårtor. Utrymmet mellan ribborna eller vårtorna krymper när kaktusen förlorar vatten under en torrperiod. Kaktusen ger då ett skrynkligt intryck.
När sedan regnet kommer sväller kaktusen och vinkeln mellan ribborna blir större samtidigt som stammen ser slätare ut. Ribborna ger kaktusarna stora möjligheter att ändra volymen. Man kan jämföra med en dragspelsbälg som blir slät när den dras ut och fylls med luft och veckas ihop när luften pressas ut.
Stammen ersätter blad
Ribbor och vårtor har också en annan funktion. Eftersom många kaktusar saknar blad så måste de ta upp energin ur solljuset med hjälp av klorofyll i den suckulenta stammen. Ribbor och vårtor ökar stammens yta mot solen. Samtidigt skuggar de så att det ljus som träffar växten inte blir för starkt.