Högre seminarium: Kenneth Hyltenstam & Linus Salö

  • Datum: 15 maj 2024, kl. 14.15–16.00
  • Plats: Engelska parken, 16-2043
  • Typ: Seminarium
  • Föreläsare: Kenneth Hyltenstam & Linus Salö, Stockholms universitet.
  • Arrangör: Institutionen för nordiska språk
  • Kontaktperson: Memet Aktürk Drake

Fördragsamhet, försvenskning och försoning: Statens språkpolitik i det meänkielitalande området. Med postseminarium.

Föredraget baseras i huvudsak på en underlagsrapport till Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset, författad av Kenneth Hyltenstam och Linus Salö: Språkideologi och det ofullbordade språkbytet. Den språkliga försvenskningen av det meänkielitalande området. Kommissionen, där Kenneth också var ledamot, byggde bland annat på denna och elva andra forskarrapporter i sitt slutbetänkande (SOU 2023:68), vilket överlämnades till kulturministern den 15 november förra året. Utöver det stoff som hämtas från rapporten, vill vi med föredraget ta tillfället i akt att ta ett steg vidare och uppmärksamma den ganska stora litteratur som finns om sanning och försoning. Denna kretsar ofta kring förlåtelsens filosofi i en ambition att förstå den politiska ursäkten som handling.

Perioden 1880-tal–1950-tal är ett textboksexempel på språkets roll som vapen i politiska konflikter. I det finsk-/meänkielitalande området i Norrbotten användes svenska språket strategiskt för att förstärka gränsen mot Ryssland/Finland och för att skapa lojalitet med den svenska staten. Perioden innefattar språklig och kulturell assimilation och ett statligt regisserat språkbyte i ett klimat av svensk monokulturell överlägsenhet. Genom att kontrastera denna period av försvenskning mot perioder av fördragsamhet i förhållande till flerspråkighet både före och efter försvenskningsperioden framträder en bild av hur normativa idéer om språk växer fram och varierar över tid, men också hur vissa föreställningar latent finns med under ytan snarare än överges när nya idéer blir dominerande. Sålunda är det inte så att språkideologier successivt helt ersätter varandra utan snarare vävs samman till någon sorts kollagedär de överlagrar, informerar och korsbefruktar varandra.

Vi kommer i föredraget också att understryka att det är lätt att i sin kritik producera ett urskillningslöst narrativ om en enad majoritet som förtrycker en enad minoritet, eller om en ond stat som överlagt handlar på ett sätt som drabbar alla inom en viss grupp. Sannings- och försoningskommissionens intervjumaterial liksom annan data visar att situationen är mer komplex än så.

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin