Ämneshistoria

Religionsbeteendevetenskap och praktisk teologi kombinerar forskningsansatser, teorier och metoder från religionssociologi, religionspsykologi, praktisk teologi, samt religionsdidaktik.

Religionssociologi

Religionssociologi initierades som forskningsämne i Sverige 1975 genom en gemensam professur vid teologiska fakulteten i Lund och Uppsala. 1988 blev Thorleif Pettersson den första professorn vid teologiska fakulteten i Uppsala, följd av Anders Bäckström från 2008, och Mia Lövheim från augusti 2011. Religionssociologisk forskning har historiskt varit inriktad mot kristna kyrkor och samfund. I Uppsala har forskningen sedan 2000 fått en bredare inriktning till följd av relationsförändringen mellan staten och Svenska kyrkan, ökad religiös och kulturell mångfald samt globaliserings- och medialiseringsprocesser i senmoderna samhällen. Ämnets forskning 2000-2020, som aktivt bidragit till internationell forskning, har i huvudsak bedrivits inom tre områden: Medier, religiös och kulturell förändring med fokus på hur religion skildras i dagspress samt digitala medier; Religion i civilsamhälle och politik med fokus på religiösa organisationers roll i social och politisk förändring; samt Religion i ungas vardagsliv: värderingar och lärande med fokus på förändringar i ungas värderingar och religiositet särskilt i förhållande till familj och skola.

Religionspsykologi

1967 inrättades den första professuren i religionspsykologi i Uppsala, så även i Norden, med Hjalmar Sundén som innehavare. Han förespråkade en religionspsykologi med empirisk inriktning, vilket har förstärkts och tagit en alltmer tydlig form. Ämnet kom att ägna sig åt uppgiften att kartlägga religiös erfarenhet bland individer och grupper i samhället, med utgångspunkt i psykologiska teorier och i en kombination av beteendevetenskapliga metoder. Under de senaste 20 åren har ämnet genom professorerna Owe Wikström och Valerie DeMarinis, tillsammans med seniora forskare och doktorander, arbetat med forskningsteman som ritualisering och meningsskapande; flyktingar, migration och ackulturation med koppling till hälsa och identitetsutveckling; samt kris, existentiell mening, coping och psykisk folkhälsa. Kontext och populationer för denna forskning har varierat från familj och samfund till migranter och skolelever. Religionspsykologisk forskning sker i mångdisciplinära samarbeten med psykiatri, medicinsk antropologi, folkhälsovetenskap och juridik.

Praktisk teologi

Praktisk teologi vid teologiska fakulteten har rötter tillbaka till utbildningen av präster under 1800-talet. Efter hand utvecklades ämnet till en teoretiskt grundad disciplin, medan den praktiska utbildningen successivt togs över av kyrkan. Under Åke Andréns tid som professor (1954-1983) var praktisk teologi i huvudsak en historisk vetenskap, uppdelad i olika delområden som svarade mot olika kyrkliga uttrycksformer. Sven-Erik Brodd förankrade under sin tid som professor (1993-2016) ämnet i en dogmatisk kyrkoförståelse och ämnet bytte namn till Kyrkovetenskap. Efter hand vidgades studiet till att omfatta olika kristna konfessioner och även teologiska gestaltningar utanför kristet samfundsliv. Här finns en likhet med den Empiriska livsåskådningsforskning som växte fram inom Systematisk teologi från 1990-talet och framåt och som nu också integreras i den nya ämnesinriktningen. Den vändning mot kvalitativa empiriska metoder som stärkts under professor Ninna Edgardhs tid som ämnesföreträdare (2017-2021) knyter an till ett växande intresse internationellt för studier av teologi så som den uttrycks i vardagens praktiker.

Religionsdidaktik

Religionsdidaktik har inte tidigare varit ett självständigt forskningsämne på institutionen. Religionsdidaktisk forskning har dock bedrivits, bland annat som del av forskningsämnet religionsbeteendevetenskap, där religionspedagogik varit en del av religionspsykologi. Från 2010-talet har den religionsdidaktiska forskningen stadigt vuxit vid institutionen. De områden som studerats är bland annat "Religionslärares utmaningar och didaktiska strategier", "Interkulturell religionsdidaktik" samt "Att överbrygga klyftan mellan didaktisk teori och konkret klassrumspraktik".