Sorbus hybrida, finnoxel

Pehr Kalm fann finnoxel på Åland och odlade den i Åbo på 1750-talet. I ett brev till Linné 1754 berättade han om arten som liknade både rönn och oxel och skickade två blad av finnoxel.

Foto: Jesper Kårehed.

Linné beskrev arten 1762 som Sorbus hybrida. Artepitetet hybrida visar att han applicerade sin artbildningshypotes på arten. Han antog att finnoxel var en ny art som hade uppkommit genom en korsning mellan oxel och rönn.

Troligen fick Linné levande material av arten till Uppsala genom Kalm, och har sedan flyttat ut ett exemplar till Hammarby, där den idag har överlevt och växer främst på hammaren. Ett exemplar som kommer ur en stor stubbe står alldeles intill Linnés museum. Det har fällts flera gånger, men nya rotskott växer upp ur stubben. Detta kan vara ursprungsträdet som Linné själv en gång planterade.

Ett finnoxel-träd fanns fram till 1970-talet även vid Linnés Hammarby gård, i närheten av det hus i gamla Hubby gård där Linnés dotter Lovisa bodde på somrarna. Rutger Sernander framhöll en teori att det trädet skulle härstamma från Lovisa von Linnés planteringar. Troligast har dock fåglar spridit arten dit.

Finnoxel ska enligt uppgift finnas även i brynet vid Vedyxa, ca 2 km Nordost om Hammarby. Carl Fredrik Hammarhjelm noterade finnoxel i sin Flora Upsaliensis 1801, men angav ingen lokal. Det är högst troligt att han såg den i Hammarby.

Varför planterade Linné finnoxel?

Historiska källor tyder på att Linné planterade finnoxel vid sitt museum i Hammarby, där han även höll sina privatlektioner. Thore Magnus Fries noterade i sin Linnébiografi 1903 att på hammaren växte "här och där ättlingar af en för 40-50 år sedan död finn-oxel". Ursprungsträdet skulle alltså ha dött ca 1850 och kan därmed ha varit planterat av Linné i mitten av 1700-talet. Ett stort exemplar av finnoxel stod tidigare invid Linnés museum. Det var döende och avverkades 1997 på grund av fallrisken. Stubben är stor och skott från den har kommit upp sedan dess. Ingen annan stubbe av finnoxel är så stor i Hammarby och detta kan vara ursprungsträdet som i så fall vuxit upp och ”dött” flera gånger.

Om Linné planterat finnoxel invid den plats där han höll sina privatlektioner i Hammarby bör han ha använt den i undervisningen, vilket skulle vara mycket intressant. Linné lanserade nämligen 1744 en teori om att nya arter av växter kunde uppkomma i naturen. Teorin ansågs för provokativ av de samtida teologerna. Linné lämnade emellertid aldrig sin teori. I exkursionsprotokollen kan vi läsa att han nämnde hypotesen för sina studenter i fält. Han gav också ofta epitetet hybrida till arter som såg ut som ett mellanting mellan två andra arter. Han utförde hybridiseringsexperiment för att undersöka hybriderna. Allt detta visar att artbildningshypotesen var en levande teori för Linné även efter 1744, och det är en lockande tanke att han planterade finnoxel vid sitt museum i Hammarby för att liksom i smyg kunna demonstrera sin teori för sina studenter.

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
youtube
linkedin