Nordisk säkerhet: Avskräckning och riskminskning
Av Thomas Jonter, ledare för AMC:s arbetsgrupp ”Kärnvapennedrustning i ett nordiskt perspektiv”
Den 5–6 december anordnade AMC och Pugwash Conferences on Science and World Affairs gemensamt en workshop i Uppsala. Femton internationella experter från fyra nordiska länder – Sverige, Danmark, Norge och Finland – samt från USA, Tyskland och Storbritannien diskuterade den nya strategiska situationen i den nordiska subregionen och dess konsekvenser för avskräckning och kärnvapenrisker. Bland deltagarna fanns även representanter från det svenska utrikesdepartementet. Denna första workshop är planerad att bli det första mötet i en serie workshops som förväntas pågå från oktober 2025 till december 2026.
Projektets mål
Eftersom en stor del av rustningskontrollsystemet har avvecklats under de senaste åren finns det ett akut behov av att utvärdera gemensamma intressen, omdefiniera säkerhetsprioriteringar och identifiera fungerande metoder för att minska kärnvapenhotet mellan Nato och Ryssland. I synnerhet har de arktiska och baltiska delregionerna blivit mer flytande strategiska områden, vilket skapar nya risker för eskalering. Projektet kommer att kartlägga Natos medlemsstaters inverkan på de nordiska ländernas säkerhetspolitik i frågor som försvarsavtal (DCA), militär beredskap för åtaganden enligt artikel 5, samt undersöka möjligheterna till minskade kärnvapenrisker och initiativ för rustningskontroll.
Ny strategisk miljö
Den första workshopen hade två mål: för det första att undersöka effekterna av Natos expansion i norra Norden på avskräcknings- och säkerhetspolitiken, och för det andra att diskutera utsikterna för rustningskontroll och förtroendeskapande åtgärder mellan de nordiska länderna. Den första dagen ägnades åt den föränderliga världsordningen och dess inverkan på traditionella samarbetsramar, vilket tydligt framgår av avsaknaden av ett seriöst engagemang mellan USA, Nato och Ryssland. Det konstaterades att en regelbaserad ordning och multilateralism är avgörande för att de nordiska länderna, som små stater, ska kunna blomstra. Workshopen utgick från att det krävs seriöst tänkande och dialog för att mildra, och helst förhindra, genomförandet av politik och insatser som skulle öka spänningarna, höja risken för eskalering och provocera fram konfrontationer i Norden.
Flera viktiga trender har gjort Norden – inklusive både Arktis och Östersjöområdet – till en kritisk gränsyta mellan Nato och Ryssland. Det ökade hotet från Ryssland sedan invasionen av Ukraina, inklusive hotet om användning av kärnvapen, angavs tydligt som den främsta drivkraften bakom Sveriges och Finlands anslutning till Nato, 2023 respektive 2024. På senare tid har mer kritiska frågor uppkommit kring NATO-medlemskapet, inte minst frågan om de bilaterala försvarsavtal som USA tecknar med NATO-medlemmarna. Dessa avtal syftar till att öka försvarsberedskapen och stärka avskräckningen, men utgör uppenbarligen en rad potentiella åtgärder som skulle väcka oro i Moskva med tanke på utplaceringen av trupper och infrastruktur. Samtidigt har uttalanden och åtgärder från den andra Trump-administrationen väckt frågor om USA:s engagemang för det europeiska försvaret. Det mest uppenbara exemplet är de upprepade uttalandena sedan 2019 om att USA ska ”förvärva” Grönland, vilket har fått det danska strategiska etablissemanget att tappa fotfästet. Den bredare trenden med USA:s tillbakadragande från kontinenten har väckt en intern debatt i varje nordiskt land om utgifts- och upphandlingsplaner samt om uppbyggnad av industriell kapacitet.
Utsikter för nordisk säkerhets- och nedrustningspolitik
Under workshopens andra dag diskuterades främst utsikterna för riskreducering och initiativ för kärnvapenkontroll. Utgångspunkten för diskussionen är att de nordiska länderna har en lång historia av framgångsrikt samarbete. Säkerhetsfrågor har dock länge varit undantagna från detta samarbete. Nu när alla nordiska länder är medlemmar i Nato och europeiska säkerhetsalternativ utvecklas, har försvar- och säkerhetssamarbete hamnat högst upp på dagordningen. En slutsats från mötet var att man också bör ägna ökad uppmärksamhet åt ett politikområde som historiskt sett har fått starkt stöd från allmänheten i Norden och befäst regionens ställning som en ledande internationell aktör på detta säkerhetsområde – kärnvapennedrustningsdiplomati. ”Kärnvapennedrustning” bör förstås i en bred och pragmatisk bemärkelse. Målet är fortfarande att helt avskaffa alla kärnvapen, men vägen dit är kantad av olika hinder som definieras av föränderliga omständigheter i den inhemska debatten, geopolitiska sammanhang, tekniska framsteg och många andra faktorer. Därför måste andra verktyg, inklusive icke-spridnings- och rustningskontrollinsatser, läggas till verktygslådan för att stater gradvis ska kunna förverkliga målet om allmän och total nedrustning. I den nuvarande säkerhetssituationen kan sådana nedrustningsinsatser bidra till att sänka nivån på kärnvapenhotet i Norden genom att betona riskreducering och avspänningsinitiativ kopplade till principen om att inte vara först med att använda kärnvapen.
Idag omprövar politiska ledare i Europa USA:s åtaganden och säkerhetsgarantier, både inom och utanför Nato. Mot denna bakgrund finns det starka incitament för de nordiska länderna att stärka och utvidga sitt samarbete inom utrikes- och säkerhetspolitiken. En gemensam nordisk strategi för kärnvapennedrustning, rustningskontroll och icke-spridning skulle kunna bidra till att minska de direkta kärnvapenriskerna i regionen och dämpa de ökande globala spänningarna, genom att utnyttja den nordiska diplomatins betydande normativa inflytande och den nordiska industrins tekniska kapacitet. I denna anda har denna första workshop tagit det första steget för att undersöka Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges historiska engagemang i kärnvapennedrustning för att hjälpa till att identifiera möjliga lösningar för framtiden.
En omfattande rapport på engelska från workshopen finns tillgänglig här. Rapporten kommer att distribueras till alla utrikesministerier i de nordiska länderna och förhoppningsvis stimulera diskussioner om hur ett nordiskt samarbete inom området kärnvapenkontroll kan främjas.
"En gemensam nordisk strategi för kärnvapennedrustning, rustningskontroll och icke-spridning skulle kunna bidra till att minska de direkta kärnvapenriskerna i regionen och dämpa de ökande globala spänningarna"