John Coles In memoriam
Minnessida för John Coles
Det var med stor sorg som arkeologer runt om i världen tog emot beskedet om John Coles bortgång. Han var professor emeritus I Cambridge, och en av vår främsta förhistoriker. Richard Bradley har skrivit en fin minnesruna i tidningen The Guardian, men John var också en stor vän till vår institution här i Uppsala. Under flera decenniers tid kom han hit på besök, för fältstudier, och inte minst för vänskapens skull. John blåste nytt liv i vår institution och bidrog till svensk hällristningsforskning med ett omfattande and betydelsefullt arbete.
Från hans nära vän, Bo Gräslund:
“Ursprungligen var det vårt gemensamma intresse för bronsålderssköldar som under mitten av 1960-talet förde oss samman till livslång vänskap. John var en enastående produktiv brevskrivare, under senare år stundtals via mail men mestadels genom små handskrivna brevlappar. Själv har jag mestadels hållit mig till den enkla telefonen. Johns handskrivna korrespondens världen över måste ha varit av gigantisk omfattning.
Under en lång följd av år dokumenterade John hällristningar från bronsåldern i alla stora svenska hällristningsområden, särskilt i Bohuslän och Uppland tillsammans med några få vänner och medarbetare från England och Sverige, bland dem ofta Bo Gräslund. Aldrig har så många haft en enda att tacka för så mycket värdefull arkeologisk dokumentation till så låg kostnad. John var den vetenskapliga lågbudgetens mästare. Självklart utfördes arbetet med så objektiv och enkel metod som möjligt, avklappning på dokumentpapper medelst karbonpapper. John hade ett enastående topografiskt minne och kunde med stor precision orientera sig utan karta på ett virrvarr av småvägar i Uppland och Bohuslän som han trafikerat många år tidigare. Projektet har resulterat i en rad vetenskapliga monografier och artiklar men också flera utmärkta vägledningar för turister. Johns stora primärmaterial om svenska hällristningar förvaras nu på ATA i Stockholm.
John var en rakryggad, naturlig, generös och mycket vänfast person, fjärran från allt vad intriger och akademiskt snobberi heter. Umgänget med honom var alltid befriande. Han var också full av dråpliga historier från sitt rika arkeologiska liv runt om i världen, framförda med stor självironisk distans. Trots att han aldrig fikade efter erkännande eller trivdes i högtidliga sammanhang, kunde han inte förhindra ett hedersdoktorat vid Uppsala universitet och en förnämlig belöning av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien. Yesterday’s Man. An Archaeological life 1955–1980 är den blygsamma titeln på den första delen av hans läsvärda minnesbok från 2019. ”
Hedersdoktor vid Uppsala universitetJohn Coles i fält i Sverige.
Frands Herschend tillägger:
“Med John Coles på besök på institutionen blev även luncherna på Gustavianum en del av den förändring som tog fart i Uppsalaarkeologin. Samtidigt knöts vi till det som var på väg att blir den nya internationella arkeologin. John var en central gestalt i experimentell arkeologi, som inte känner några nationsgränser, och som redan blivit en del av institutionens forskning. Samtidigt representerade han också med sin våtmarksarkeologi den betoning på landskap och miljö som ledde till ett av de nästa stegen i institutionens arkeologiska utveckling. Där och då var det hursomhelst luncher på en universitetsinstitution och där och då fanns gott om åsikter och insikter att uttrycka, dela och ta till sig när engelska och svenska erfarenheter av förändringar och villkor luftades vid kaffet och under torkningen av disken i köket. Ty på den tiden fanns det inte diskmaskin i personalköket, varför vemsomhelst kunde ha glädje av att torka disken tillsammans med John Coles.”
Dessa minnen, och även Guardians omfattande karriärbeskrivningen, redovisar förstås för bara en bråkdel av Johns alla vänskaper samt yrkesförbindelser. Kanske den bästa arkeologiska hyllningen till honom är just att han kommer att minnas med glädje i så många olika sammanhang, på så många olika sätt, i så många länder. John blev 90 år: vilken livsgärning, vilket liv. En stor och mäktig skål från alla vi hans vänner i Uppsala.
Neil Price