Forskningscirklar stärker förstelärare i uppdraget att leda kollegor genom utveckling
Två forskningscirklar med fokus på kollegialt ledarskap och verksamhetsutveckling kan nu presentera resultatet av sitt arbete. De deltagande förstelärarna från skolan och förskolan var på plats på Campus Blåsenhus, Uppsala universitet, för att berätta om vad de med cirkeln som vetenskapligt förstoringsglas kunnat observera i sina egna verksamheter.
Vilka är framgångsfaktorerna för ett lyckat utvecklingsarbete i skolan och förskolan? Vilka förutsättningar har de förstelärare, samordnare och pedagogistor – titlarna är många – som leder processerna? Under ungefär ett års tid har två forskningscirklar i samverkan mellan Uppsala universitet och FoSam:s åtta medlemskommuner arbetat med de här frågorna. Den 4 juni samlades de 24 deltagande lärarna och förskollärarna på Campus Blåsenhus för att presentera resultatet. På plats fanns också forskningscirkelledaren Jörgen Mattlar, universitetslektor i didaktik.
– Det är första gången jag leder forskningscirklar och det har varit utmanande. Kunskapsområdet ”att leda utvecklingsprocesser i skola och förskola” är väldigt komplext i sig själv. Just positionen som de här lärarna har är komplex, man kanske inte har ett jättestarkt mandat men samtidigt höga förväntningar på sig. Att komma fram till vad vi skulle studera var väldigt spännande.
Förskollärarna presenterade sin forskningscirkel med avstamp i två områden: Förutsättningar och villkor och för processledare att leda kollegialt lärande i faktisk praktik samt det fördjupande samtalet som verktyg i utvecklingsprocesser. Med stöd av cirkelledaren och den utvalda litteraturen har de genomfört flera undersökningar i sina verksamheter. Observationer, enkäter och intervjuer med kollegor ligger till grund för ett insamlingsmaterial som visar tydliga mönster. Här syns bland annat att förskollärare vill ha avsatt tid och tydliga ramar för deltagande på t.ex. nätverksträffar, och tydliga mål för det utvecklingsarbete som gruppen ska utföra. Man önskar sig också öronmärkt tid för spridning av lärdomar till övriga delar av verksamheten.
I undersökningarna av det kollegiala samtalet som sådant märktes vikten av att ha en utbildad samtalsledare med förmåga att styra diskussionen och ställa en viss typ av frågor. ”För att komma från yta till djup krävs ofta en samtalsledare som utmanar dialogen och ställer kritiska frågor som får deltagarna att reflektera”. (Ref. Gyllander Torkildsen och Nehez, 2020). Förskollärarna har också analyserat positiva och negativa kommunikationsmönster i samtalen; att få talutrymme och prata lösningsorienterat kontra att känna sig bedömd eller exkluderad. Lisa Axelsson, förskollärare och samordnare i Östhammars kommun, kommenterar arbetet i cirkeln:
– Det har varit intressant att först läsa forskningslitteratur och sedan grotta ner sig i sin egen verksamhet och titta på hur det faktiskt ser ut på t.ex. kollegiala möten. Är det som det står i litteraturen, eller inte alls? Jämförandet med andra kommuner har också varit givande. Vårt samlade undersökningsmaterial blir stort – vi har fått mycket empiri och ser tydliga resultat.
Eva Söderberg, pedagogista i Sigtuna kommun:
– Samtalen med de andra deltagarna har gett mig mycket. Vi har väldigt olika roller, vissa har bara en liten del av sin tid utanför barngrupperna medan jag själv aldrig är i barngrupp. Det finns stora skillnader i vad vi har möjlighet att göra. Att läsa forskning är alltid intressant, all vår verksamhet måste bygga på vetenskap. Nu handlade det om utvecklingsarbete och samtalsformer, det är inte så ofta man diskuterar det på jobbet.
Forskningscirkeln med lärare från grundskolan och gymnasiet skiljer sig lite i sin ingång. Här har förstelärarna undersökt kollegiets upplevelse av hur utvecklingsinsatser etableras och genomförs. Bland många slutsatser med stöd både i egna undersökningar och i litteraturen lyftes vikten av tydliga roller och titlar. Det går lättare när processledaren har en tydlig uppdragsbeskrivning som rektor också delgivit gruppen. Resultatet visade också att man ser gemensamma informationsplattformar samt en öppen och transparent kommunikation mellan ledning och kollegium som förutsättningar för en lyckad förankring. Den lärare som förstår varför något ska genomföras är mer benägen att vara med och stödja.
– Jag som rektor tänker och processar innan jag kopplar in mina förstelärare. Sedan tänker och processar vi ännu mer, och när vi väl ska etablera ett utvecklingsarbete i kollegiet har vi ett stort mentalt försprång. Vi måste vara modiga och våga släppa in kollegiet tidigare, sa en av de rektorer som fanns bland åhörarna på Blåsenhus.
Ytterligare en rektor uttryckte:
– Vi behöver också gå in i ”motståndsrummet” och intressera oss för tvivlarna och nej-sägarna. De är ofta riskanalyshjärnor med något intelligent att säga.
Forskningscirkelledaren Jörgen Mattlar avslutade.
– Forskningscirklarna har ökat min kunskap om praktiken väldigt mycket. Jag leder kurser i ämneslärarprogrammet om just utvecklingsarbete och ledarskap, så den här typen av input kommer jag att kunna vidareförmedla till mina studenter.
Andrea Dahlkild
Litteraturen i forskningscirklarna
- Grimm, Frida (2023). Ledarskap för lärares lärande: förstelärare som lärarledare. Diss. (sammanfattning) Umeå: Umeå universitet, 2023
- Gyllander Torkildsen, Lisbeth & Nehez, Jaana (2020). Att leda utvecklingsprocesser i förskola och skola. Upplaga 1 Lund: Studentlitteratur
- Langelotz, Lill (2017). Kollegialt lärande i praktiken: kompetensutveckling eller kollektiv korrigering? Första utgåvan [Stockholm]: Natur & kultur
Rapport:
- Kollegialt lärande fyra år efter Skolverkets lyft Delrapport 2 i Samlad utvärdering av Skolverkets större kompetensutvecklingsinsatser
Metodbok:
- Forskningscirklar – en vägledning av Sven Persson