Systematisk teologi

Ämnet Systematisk teologi innebär i första hand ett filosofiskt och idéhistoriskt studium av de religiösa symboler, idéer, lärotraditioner och filosofier som har präglat och fortfarande präglar vår kultur. Betoningen på idéer och läror med betydelse för kulturen innebär emellertid att studiet inte kan begränsa sig till religiösa källor. Även sekulära idétraditioner och livsåskådningar har central betydelse. Forskningen är inte heller begränsad till traditionella källtexter, utan inkluderar andra material. Här kan särskilt nämnas ett stort intresse för konst och litteratur. Forskningen inom Systematisk teologi vid teologiska institutionen är internationellt erkänd. Arbetet leds och utvecklas i ambitionen att värna teoretisk, metodologisk och materialmässig mångfald. Vid teologiska institutionen har forskningen två huvudinriktningar: Livsåskådningsforskning och kristen teologi, samt Islamisk teologi. Inriktningarna samverkar nära och den veckovisa seminarieverksamheten är gemensam.

Ämnesinriktning Livsåskådningsforskning och kristen teologi

Ämnesinriktningen Livsåskådningsforskning och kristen teologi innebär systematiskt studium av livsåskådningar, filosofier, ideologier, religiösa idéer och symboler i första hand inom det som, något oprecist, kan kallas den västerländska kristna kultursfären. Idéhistorisk, filosofisk-kritisk och konstruktiv diskussion av kristna lärotraditioner intar därför en central plats i forskningen, tillsammans med studiet av filosofiska tanketraditioner som har växt fram i kritiskt samspel med de dominerande västerländska kristendomsformerna. Detta innebär att den teoretiska diskussionen kring sekularisering och religionens ambivalenta ställning i ett modernt och postmodernt samhälle har en viktig plats i forskningen. Estetiska perspektiv från konst och litteratur präglar också diskussionen. Det bör vidare påpekas att judiskt tänkande har en given plats inom denna ämnesinriktning. Slutligen kännetecknas forskningen ofta av genusvetenskaplig och maktteoretisk diskussion.

Ämnesinriktning Islamisk teologi

Ämnesinriktningen Islamisk teologi kombinerar idéhistorisk, filosofisk-kritisk och konstruktiv diskussion av islamiska lärotraditioner. Två parallella linjer kan skönjas. Den ena handlar om den historiska utvecklingen av islamisk teologi genom dess interaktioner med filosofiska, rättsliga, sufiska och andra idéströmningar inom den muslimska tankevärlden samt tankemönster hemmahörande i andra kulturer och religiösa traditioner. Till detta hör också studiet av den islamiska teologins utveckling under modern tid och muslimska teologers respons på samtida utmaningar, exempelvis genusfrågor, sekularisering och globalisering. Den andra innebär ett studium av islamisk teologi utifrån ett universitetsteologiskt perspektiv som närmar sig religiösa traditioner utifrån ett kritiskt och konstruktivt perspektiv men utan att göra religiösa anspråk. Den islamiska universitetsteologin skiljer sig i detta från teologiska studier vid muslimska lärosäten och har studiet av muslimskt tänkande i västerländsk kulturkontext som ett av sina främsta studieobjekt, bl.a. utvecklingen av islamisk teologi i minoritetsposition till följd av muslimernas migration till icke-muslimska och sekulära länder.