Anders och Knut Ångström

Ångströmlaboratoriet har sitt namn efter Anders Jonas Ångström och hans son Knut Ångström som båda var professorer i fysik vid Uppsala Universitet under 1800-talet.

Anders Jonas Ångström

Den Ångströmska släkten härstammar från skattebonden Anders Persson i Ånge i Borgsjö socken i Medelpad. Släktnamnet togs av sonen Johan, brukspredikant vid Lögdö bruk, senare komminister i Sättna i Medelpad. Dennes son, Anders Jonas Ångström (1814-1874) föddes i Lögdö. Efter skolgång i Härnösand kom han 1833 till Uppsala där hans framgångsrika studier ledde till en doktorsgrad i fysik 1839. Han ägnade sig dock först åt astronomi och var under några år observator innan han utnämndes till professor i fysik 1858, samma år som fysiken äntligen fick tillgång till egna permanenta lokaler.

Anders Jonas Ångström införde regelbunden laborationsundervisning för studenterna. I sin forskning förenade han god experimentell skicklighet med djup förtrogenhet med matematik. Han var mycket mångsidig. Bland annat studerade han värmeledning, värmeteori och jordmagnetism, men framför allt är han känd som en av grundarna av den spektroskopiska vetenskapen.

Han gjorde ingående studier av solens spektrum, speciellt de Fraunhoferska linjerna. Publikationen Recherches sur le spectre solaire, från 1868, räknas till de klassiska verken inom spektroskopi, och var länge normgivande. Han var även den förste att studera spektrum från norrskenet. Den av honom införda enheten för ljusvåglängder antogs senare som internationell enhet med namnet ångström (1 å = 0,1 nm).

Knut Ångström

Anders Jonas Ångströms son, Knut Ångström (1857-1910), studerade naturligt nog vid Uppsala universitet. Efter licentiatexamen 1884 vistades han hos August Kundt i Strassburg, vilket ledde fram till doktorsexamen och docentur i Uppsala 1885. Under några år tjänstgjorde han vid Stockholms Högskola, där han gjorde stora insatser vid planering och uppbyggnad av den fysiska institutionen.

Han återvände till Uppsala som laborator i fysik 1891 och kallades till professuren 1896. Hans forskning omfattade värme- och solstrålning, främst den s.k. solarkonstanten. Åren 1895-1896 gjorde han på Teneriffa, Kanarieöarna en ingående undersökning av solstrålning med mätning av solarkonstanten. Nära förknippade med denna forskning var hans studier av solstrålningens absorption inom spektrums infraröda del orsakad av vattenånga, koldioxid och ozon.

Knut Ångström var en framstående instrumentkonstruktör, och hans pyrheliometer för direkt mätning av den infallande solstrålningen antogs 1905 som officiell standard. Instrumentet har senare modifierats och används fortfarande som referens. Knut Ångström genomdrev också byggandet av en ny, välplanerad fysikinstitution i Uppsala, invigd 1908. Han var medlem av Vetenskapsakademiens Nobelkommitte för fysik från starten 1901, och var dess ordförande från 1905.

Mer om Anders och Knut Ångströms verk

En utförlig framställning av Anders Jonas och Knut Ångströms vetenskapliga verk är publicerad i Acta Universitatis Upsaliensis, Skrifter rörande Uppsala universitet, C. Organisation och historia, 60. Ångström, far och son, 1997.

Text: Professor emeritus Olof Beckman