Sjukvårdens prioriteringar ska handla om behov, inte om att jämföra lidande
Hälso- och sjukvårdens prioriteringar ska vila på tydlig moralisk grund
Alla hälso- och sjukvårdssystem har sina begränsningar. Beslut om hur resurser ska fördelas är ett nödvändigt ont. Ibland kokar det ner till kostnadseffektivitet, andra gånger till svårighetsgrad – om ditt tillstånd är värre ska du prioriteras. Men på vilket sätt ska man ha det ’värst’ för att få hjälp först?
Niklas Juth är professor i klinisk medicinsk etik
Svårighetsgrad som kriterium för prioriteringar inom hälso- och sjukvården innebär att den som har det sämre, en patient eller patientgrupp, ska prioriteras. Kriteriet används för att fatta svåra beslut inom sjukvården i Sverige, men också i till exempel Nederländerna, Norge och Storbritannien. Men enligt författarna till en artikel som nyligen publicerades i Bioethical Inquiry är det inte tydligt varför svårighetsgrad blivit ett så viktigt beslutskriterium.
“Det verkar rätt enkelt: ju svårare en sjukdom är för en patient eller patientgrupp, desto högre ska deras vård prioriteras. Men det är inte så lätt. För att det ska räknas som ett giltigt beslutskriterium i hälso- och sjukvården behöver vi tydliggöra på vilken moralisk grund prioriteringar görs. Om det inte är tydligt kan vi inte lova en jämlik vård,” säger Niklas Juth, professor i klinisk medicinsk etik vid Uppsala universitets Centrum för forsknings- & bioetik och en av författarna.
Det finns två sätt att tänka om den moraliska grunden för svårighetsgrad som beslutskriterium: egalitarism och prioritarianism. Enligt egalitarismen är det dåligt att ha det sämre än andra. Prioritarianismen menar att vi har mer anledning att hjälpa människor ju sämre de har det, oavsett hur deras situation förhåller sig till andras.
Enligt Niklas Juth och hans medförfattare ska beslut som fattas med grund i svårighetsgrad baseras på hur allvarligt ett tillstånd är – för dig – inte jämfört med andra. Ett mer relationellt, egalitärt sätt att bedöma svårighetsgrad riskerar att skapa onödiga krångligheter. Ta sjukdom som exempel: hur svårt sjuk en person anses vara skulle då bero på hur andra mår, även om personens egen hälsa inte förändrats ett dugg. Prioritarianismen ger en enklare och tydligare utgångspunkt. Den delar samma moraliska grund som idén om svårighetsgrad: ju sämre någon har det, desto starkare skäl har vi att hjälpa just den personen.
Inom hälso- och sjukvården får det här stor praktisk påverkan när resurser prioriteras mellan patienter och patientgrupper. Men prioritarianismen som moralisk grund för bedömningen av svårighetsgrad undviker man att jämföra hur illa ställt patienter har i förhållande till varandra. Istället utgår man bara ifrån hur illa ställt de har det i absoluta termer. I linje med hur besluts fattas i Norge, till exempel.
”I slutändan är inte svårighetsgrad ett relationellt koncept. Det är absolut och handlar om bördan för patientens hälsa och livskvalitet,” avslutar Niklas Juth.
Anna Holm Bodin
Juth, N., Gustavsson, E. & Sandman, L. The Ethical Basis of Severity as a Priority Setting Criterion in Healthcare—Egalitarian or Prioritarian?. Bioethical Inquiry (2025). DOI: 10.1007/s11673-025-10472-1