Metabolt syndrom är ett växande problem inte bara hos människor utan även i hästpopulationen i stora delar av världen däribland Sverige. Ekvint metabolt syndrom kan drabba alla hästar men är vanligare hos genetiskt predisponerade raser till exempel islandshästar, shetlandsponnyer och flera andra ponnyraser. Gemensamt för de predisponerade raserna är att de har anpassats för att överleva under karga förhållanden med sparsam tillgång till foder. I den moderna hästhållningen fodras hästar ofta med för stora mängder foder med för högt innehåll av kolhydrater vilket i kombination med att otillräcklig fysisk aktivitet kan leda till utveckling av metabolt syndrom. Fysiska kännetecken för ekvint metabolt syndrom är generell fetma samt regionala fettansamlingar i exempelvis mankammen samt över skuldror och runt svansroten men även normalviktiga hästar kan vara drabbade. De metabola förändringar som ses vid ekvint metabolt syndrom är i likhet med metabolt syndrom hos människor störning i insulinomsättningen (insulindysreglering) med bland annat insulinresistens i vävnaden. Hästarnas bukspottskörtel har dock jämfört med bukspottskörteln hos en människa med diabetes en mer utvecklad förmåga att utsöndra stora mängder insulin under lång tid utan att produktionen sviktar vilket gör att hästar sällan får problem med högt blodsocker. De höga insulinnivåerna orsakar dock ett flertal problem i hästens kropp där det allvarligaste är fång som är en sjukdom som drabbar hästens hovar. Vid fång sker en inflammationsliknande process i vävnaden mellan hovkapseln och hovbenet vilket leder till att vävnaden skadas, detta orsakar drabbade hästar kraftig smärta och hälta och är en vanlig orsak till att hästar avlivas då deras smärta inte alltid kan lindras.

Den viktigaste åtgärden för att behandla metabolt syndrom hos hästar är att anpassa utfodringen genom att använda ett grovfoder (hö eller hösilage) med lågt innehåll av kolhydrater för att minska insulinnivåerna efter utfodring samt att begränsa fodergivan för att minska hästens vikt om den är överviktig. Även ökad motion kan ge effekt genom att öka hästens insulinkänslighet och bidra till viktnedgång. För hästar med kraftig insulindysreglering är dock dessa åtgärder inte alltid tillräckliga och hästarna kan drabbas av fång trots ambitiösa foderåtgärder vilket gör att det finns ett behov av medicinsk behandling. Flera läkemedel har genom året provats till patientgruppen men med otillräckliga resultat. En läkemedelsgrupp, SGLT-2-hämmare, som används till människor med diabetes har dock vid inledande studier visat lovande resultat hos hästar med metabolt syndrom. Läkemedlet verkar genom att öka utsöndringen av glukos i urinen vilket hos de drabbade hästarna har visat sig leda till minskade insulinnivåer och reducerad risk för hästarna att drabbas av fång. Mer ingående kunskap om läkemedlets effekt på hästarna och hur det verkar i kroppen saknas dock i nuläget och är nödvändigt för att det ska kunna användas på ett säkert sätt i praktiken.

Syftet med detta doktorandprojekt är att undersöka hur SGLT-2-hämmaren kanagliflozin påverkar insulin- och glukosmetabolism hos hästar med metabolt syndrom vid kort- och långtidsbehandling. I projektet undersöks även eventuella biverkningar av läkemedlet samt behandlingens effekter på bland annat viktutveckling och metabola parametrar till exempel hormonet glukagon som produceras i bukspottskörteln och blodfetter. I projektets korttidsstudie undersöks en grupp privatägda hästar med metabolt syndrom med hjälp av två olika intravenösa tester där hästarna får infusioner med insulin och glukos. Hästarna genomgår även en veterinärundersökning samt en hullbedömning. Därefter lottas hästarna till två olika behandlingsgrupper och behandling med kanagliflozin eller placebo inleds, djurägaren vet inte vilken behandling hästarna får och endast en av deltagarna i forskningsgruppen vet vilka hästar som tillhör vilken behandlingsgrupp. Hästarna medicineras i sin hemmamiljö under en treveckorsperiod och utfodras och hanteras i övrigt enligt sina normala rutiner. Efter behandlingsperioden upprepas samma undersökningar som innan medicineringen och bland annat glukos, insulin samt parametrar som levervärden och blodfetter analyseras.

Många drabbade hästar kommer att behöva medicineras under långa tidsperioder, vissa hela livet vilket gör det viktigt med kunskap om vilka effekter medicineringen ger på lång sikt. I doktorandprojektets långtidsstudie följs under en tvåårsperiod en grupp insulindysreglerade hästar som medicineras med kanagliflozin. Hästarna undersöks vid fyra tillfällen under behandlingsperioden, vid varje undersökningstillfälle bedöms hästarnas hull och allmänna välmående. Deras insulin- och glukosrespons undersöks med både intravenösa glukostest och orala glukostoleranstest där glukossirap ges i munnen, även fodertest utförs där hästarna utfodras med en giva av sitt eget grovfoder. Vid alla undersökningstillfällen tas basala blodprover för att upptäcka eventuella avvikelser till exempel elektrolytstatus eller levervärden, i slutet av behandlingsperioden tas även ett urinprov då en ökad risk för urinvägsinfektion noterats hos människor behandlade med SGLT-2-hämmare. Djurägarna får under hela studieperioden månadsvis fylla i en dagbok där de noterar hur de upplever att hästarna mår. De får också hjälp från forskningsteamet att anpassa hästens utfodring utifrån dess individuella näringsbehov.

Studiens olika delar förväntas tillsammans ge en unik bild av hur hästar med metabolt syndrom påverkas vid medicinering med kanagliflozin. Målet är att kunskaperna ska göra att läkemedlet på ett säkert sätt ska kunna användas i veterinärmedicinsk praktik och bidra till att färre hästar drabbas av fång.

Doktorand

Elin Svonni