INCAPET-Incretin mimetic mode of action study in PET

Intervju med Olof Eriksson

Vill du kort berätta om projektet?

– Inkretinreceptor-agonister uppvisar stor potential som medicin mot diabetes eftersom deras effekter innefattar både glukossänkning, viktminskning samt minskad risk för hjärtsjukdom. Deras verkningssätt är ännu dock inte helt klarlagd. Dessa mediciner har troligtvis effekt både i hjärnan samt i andra organ. Det här projektet kommer att använda modern biomadicinsk avbildning för att möjliggöra unika studier av verkningssätt hos den framväxande klassen av poly-agonistiska inkretin-mimetika.

Vilka är de tvärdisciplinära aspekterna av projektet?

– Biomedicinsk avbildning i modeller som är relevanta för diabetes är mycket utmanande och sällan genomförbara för en enskild forskningsgrupp. Vi forskare som är involverade i projektet insåg att vi tillsammans hade den unika och nödvändiga kompetensen inom både diabetesmodeller/ veterinärvetenskap (SLU), radiokemi/peptidkemi (Region Uppsala) samt imaging-teknologi (UU), för att möjliggöra dessa studier. Vi ser fram emot att kombinera våra respektive intressen och infrastrukturer för att nu tillsammans kunna svara på viktiga frågeställningar runt inkretin-biologi, som vi inte skulle klarat av själva!

Hur föddes projektet och samarbetet?

– De sökande har tidigare haft kortare samarbeten som varit framgångsrika och positiva. Tanken på ett närmare långsiktigt samarbete kom i gång som ett resultat av bildandet av UDC, när vi såg möjligheten att rekrytera en gemensam doktorand som kunde arbeta parallellt på alla tre laboratorier. Forskargrupperna finns på tre olika platser i Uppsala, och vi tror att en engagerad doktorand kommer att tillföra ny integrering av labben och de tekniker vi använder.

Hur kan UDC vara till hjälp i er forskning?

– UDC kommer att bidra till detta projekt på två viktiga sätt. Det första är etableringen av en forskningsmiljö med ett tydligt tvärvetenskapligt fokus kring diabetesforskning – detta kommer att ge den rekryterade doktoranden och handledarna en naturlig arena att interagera, få nya idéer och sprida resultat – både internt i projektgruppen och externt med andra diabetesforskare. För det andra gav forskarskolan UDC viktig finansiering för rekryteringen av en gemensam student som är aktiv i alla tre labb. Finansieringsmöjligheter för den här typen av nära tvärvetenskapligt samarbete är tyvärr annars relativt sällsynta.

Vad kan UDC göra för att doktoranderna ska känna tillhörighet till centrumet?

– Vi ser fram emot att bidra till centrumets verksamhet, vilket inkluderar gemensamma kurser, seminarieserier och kontinuerliga arenor för att nätverka och diskutera idéer. Kanske är den viktigaste delen att ge den rekryterade doktoranden ytterligare en vetenskaplig miljö utanför hans/hennes vanliga labb – det skulle kunna bredda nätverket och exponeringen för idéer och tekniker från olika områden.

Vilka UDC-aktiviteter kommer att bli meningsfulla för detta projekt?

– Den dedikerade kursen och seminarieserien förstås, men förhoppningsvis kommer även mer informella nätverk och samarbeten att utvecklas mellan forskarna i centret.