Följdsjukdomar vid typ 2-diabetes: kan vi förbättra förebyggandet i den svenska befolkningen?

Antalet personer som lever med typ 2-diabetes i Sverige ökar. Följdsjukdomar vid typ 2-diabetes, såsom hjärtinfarkt, njursvikt, blindhet och kärlsjukdom som leder till amputationer, påverkar livskvaliteten, ökar tiden med funktionshinder och reducerar livslängden. För vissa av följdsjukdomarna finns ingen effektiv botande behandling, en svår utmaning för både individ och samhälle.

Tidigare studier visar att personer med typ 2-diabetes är i genomsnitt mindre benägna att drabbas av följdsjukdomar om de har en hälsosam livsstil. Däremot vet vi inte hur personer med typ 2-diabetes ändrar sin livsstil över tid, eller hur långsiktig livsstilsförändring påverkar risken för följdsjukdomar. Att förstå dessa långsiktiga förändringar kan bidra till att tidigt identifiera individer med risk för följdsjukdomar. Det kan också hjälpa oss till en bättre förståelse hur livsstilsförändringar kan tillämpas för att förhindra följdsjukdomar i framtiden. Dessutom vet vi att sociala ojämlikheter påverkar prognosen för vissa följdsjukdomar av typ 2-diabetes. Exempelvis löper individer med låg inkomst som har typ 2-diabetes en högre risk att dö i hjärtsjukdom än de med hög inkomst. Vi vet mindre om sociala ojämlikheter påverkar risken för andra följdsjukdomar till följd av typ 2-diabetes. Vi vet inte heller hur mycket sociala ojämlikheter spelar in vid följdsjukdomar beroende på långvariga skillnader i livsstil. Dessa mönster är viktiga att förstå för att hitta metoder att minska sociala ojämlikheters inverkan på individers framtida hälsa.

I detta projekt kommer vi att använda information från en nationell databas som omfattar alla individer i Sverige med typ 2-diabetes. Vi kommer först att titta på förändringen i individers livsstil över tid, och se hur den relaterar till risken att utveckla följdsjukdomar vid typ 2-diabetes. Därefter kommer vi att undersöka om sociala ojämlikheter påverkar prognosen för dessa följdsjukdomar samt om livsstilsförändringar kan bidra till att minska ojämlikheterna i hälsa. Slutligen kommer vi att använda modern statistik metodik och maskininlärning för att bättre förutsäga om någon löper förhöjd risk för följdsjukdomar vid typ 2-diabetes, vilket skulle tillåta ytterligare vård att ges innan sådana inträffar. Om våra resultat tyder på att vi kan förbättra förebyggandet på ett sätt som kan gynna personer med typ 2-diabetes och minska sociala ojämlikheters inverkan på individers hälsa, kommer det att kvarstå en lång väg. Vi behöver främja livsstilsförändringar, förbättra policyer och implementera nya verktyg för att förutsäga risker. Genom numera kompletta stora databaser och moderna analysverktyg har förutsättningarna för vetenskapliga genombrott inom detta område aldrig varit bättre än nu.

Doktorand

Thomas Vogt