Vardagens mötesplatser kan spela avgörande roll efter våld och migration

Avhandlingen, Stories of resistance: The community’s role in women’s recovery from domestic abuse and migration, presenterades den 20 mars på Humanistiska teatern i Uppsala och lyfter särskilt öppen förskola och samhällsorienteringen som betydelsefulla arenor där kvinnor kan knyta kontakter, känna tillit och – när det behövs – få guidning vidare, även om verksamheterna inte är formellt inriktade på våld i nära relationer.

– Kvinnor kan känna sig sedda och värderade även när den som stöttar inte känner till alla detaljer. Bekräftelse kan förmedlas genom tonläge, närvaro, icke‑dömande förhållningssätt och små handlingar av omsorg, säger Anna Pérez Aronsson.

I avhandlingen beskrivs hur återhämtningen innefattar processer av motstånd – inte bara mot våldet utan också mot den ensamhet som kan förstärkas av administrativa och strukturella system. Anna betonar att samhällsstrukturer kan förstärka eller lindra ensamhet och efterlyser mer stöd till personal i samhällsnära verksamheter:

– Mina resultat pekar på hur ensamheten förstärks av samhällsstrukturer, säger hon. De visar också på att personal i samhällsnära verksamheter utför ett betydande och emotionellt krävande arbete för att stötta kvinnors motstånd mot våld och ensamhet.

Guidat av den inledande samverkansprocessen undersöker avhandlingen särskilt öppna förskolan och samhällsorienteringen som arenor för kvinnor som upplevt våld. Samhällsorienteringen är den lagstadgade utbildning som kommunerna erbjuder nyanlända vuxna för att ge kunskap om rättigheter, skyldigheter, hur samhället fungerar och praktiskt vardagsliv. Kursen ska genomföras i dialogform, ofta på deltagarnas modersmål, och omfatta minst 100 timmar. Syftet är att underlätta etablering i arbets- och samhällslivet. I avhandlingen framträder samhällsorienteringen som just en vardaglig kontaktpunkt där personal ofta möter kvinnor med erfarenhet av våld och kan bli viktiga vägvisare.

Avhandlingen lyfter också fram öppen förskola som en tidigare underutforskad men central arena – en öppen, lättillgänglig och tillitsfull mötesplats. Här kan relationer byggas och utsatthet uppmärksammas i takt med att förtroende växer.

– Öppen förskola dök upp som en tidigare underutforskad kontext. Här finns ett oanvänt handlingsutrymme – en plats där kvinnor naturligt möter samhället i vardagen, säger Anna.

Samtidigt lyfter hon lärdomar från arbetssättet: att involvera berörda kvinnor genom hela forskningsprocessen kräver tid, planering och resurser men fördjupar förståelsen och kan leda till forskningsprojekt som är av direkt nytta för verksamheter.

– Det finns stora värden att vinna om forskare är beredda att avsätta det som krävs för att inkludera berörda grupper på ett meningsfullt sätt – och det är nödvändigt om vi vill nå dem som i dag förblir osynliga i stödsystemen.

Annas budskap till beslutsfattare och praktiker är tydligt: lyssna på kvinnors levda erfarenheter och stärk de vardagliga mötesplatserna.

– Jag vill uppmärksamma hur kvinnors möjligheter till motstånd och återhämtning är sammanflätade med flera former av våld – även strukturellt våld. Vi behöver lyssna på kvinnors berättelser för att styra folkhälsostrategier och utveckla inkluderande och jämlika system som stödjer återhämtning i stället för att förstärka lidande.