Arkipelagiska kontakter, slaveri och abolitionism i Svenska Karibien

Den svenska tiden som kolonialmakt i Karibien, med besittande av ön Saint Barthélemy 1784–1878, innebar den längsta perioden av svenskt slaveri i modern tid. Lagstiftning som gav separata straff och rättigheter baserat på frihetsstatus och ras drabbade tusentals förslavade människor i kolonin. Kolonin har länge setts som en historisk parentes, men har under de senaste åren uppmärksammats mer. Ny forskning om svensk slavhandel, lagstiftning kring förslavade och fria svarta personer, sociala förhållanden i kolonin och den svenska statens styrning av kolonin har bidragit till nya perspektiv på kolonins historia. Den nya forskningen har väckt fler frågor och understrukit nödvändigheten av ytterligare undersökningar av bland annat de förslavades och de fria svarta människornas levnadsvillkor.

Med hjälp av projektgruppens digitalisering och tillgängliggörande av dokument (www.swecarcol.ub.uu.se) kommer forskningsgruppen att fördjupa kunskaperna om slavlagar och lagstiftning, slavhandel, avskaffandet av slaveriet, kolonins demografi och frågor kring styrelseskick och kolonial administration. Dessa nya rön är inte enbart viktiga för en utökad och nyanserad förståelse av den svenska koloniala historien, utan också för karibisk historia i en större kontext. Den svenska kolonin hade nära kopplingar till de franska, brittiska, danska och holländska kolonierna, något som är extra tydligt i det detaljerade svenska kolonialarkivet. Projektet är finansierat av European Research Council.