Intervju med Asger Wienberg

Hur kommer det sig att du valde att göra praktik på Historiska insitutionen?

Jag har länge varit intresserad av forskning i historia. När det erbjöds praktik inom ramen för min masterutbildning tog jag tillfället i akt att bekanta mig mer med forskartillvaron, och varför inte på ett annat universitet än där jag hade studerat dittills? Få högskolepoäng kan rymma lika mycket som en praktik.

Vad gjorde du under din praktik?

Mina arbetsuppgifter inom projektet var inte givna från början, tvärtom utformades de i ett samspel mellan projektets behov och mina tidigare erfarenheter. En central uppgift blev att transkribera domstolsprotokoll från 1700-talet, som senare skulle registreras i projektets databas. Det var ett lärorikt arbete som är väl värt att ägna sig åt även sedan AI-program blivit en genväg till slutprodukten. Tack vare mina kunskaper i tyska kunde jag även bidra på ett annat sätt, genom att sammanställa tyskspråkig forskning som kunde tänkas vara relevant för projektet. Ett forskningsprojekt är dessutom del av en institutionsmiljö. Vid sidan av projektets interna möten och seminarier deltog jag i forskarseminarier vid institutionen och inom doktorandgruppen. I slutet av praktikperioden fick jag prova på ett mer utåtriktat arbete: att skriva blogginlägg där jag beskrev och reflekterade över det pågående projektarbetet. (Länk till Bloggen: https://genderandworkblog.wordpress.com/2022/04/27/lund-uppsala-tur-och-retur/)

Vad var det roligaste och mest intressanta under praktiken?

Att gå i korridorer och fikarum som praktikant, inte student, och att dessutom vara på en historisk institution där jag aldrig förut satt min fot – det var utan tvekan en höjdpunkt. Ett forskningsprojekt och en universitetsinstitution är mycket mer än det ensamma arbetet. Möten, både formella och informella, är ett särskilt givande inslag. När forskningen diskuteras i grupp och när man förutsättningslöst samtalar om sina idéer händer det något speciellt.

Vad har varit det mest utmanande?

Det är alltid värdefullt att utmana gränserna för sin bekvämlighetszon. Jag hade transkriberat handskrifter tidigare, jag hade läst tyska på gymnasiet och varit med på forskarseminarier, men att sitta med svårläst 1700-talsstil, att oförberedd dyka ner i tyska forskningsdatabaser och försöka säga något substantiellt på en ny sorts seminarier kändes till en början utmanande. Hoppfullt nog blir man snart van, och det man lär sig har man ofta stor nytta av längre fram.

Vilka förväntningar hade du inför praktiken?

Det var svårt att veta vad man kunde förvänta sig av ett universitet där man aldrig satt sin fot. Jag var bekant med det projekt jag skulle delta i, genom att ha läst några publikationer och den matnyttiga projekthemsidan. Även om Gender and Work är ett föredöme när det gäller förmedlingen av metoder och det pågående arbetet är det en ganska annorlunda sak att få ett inifrånperspektiv.

Var det något du hade hoppats på, men som inte inträffade under din praktik?

Man föreställer sig lätt forskande historiker som mycket upptagna individer. Om de överhuvudtaget har plats för praktikanter kanske det finns andra som står på tur? Det är inte svårt att hitta anledningar att aldrig ställa frågan om man skulle kunna göra praktik inom ett visst projekt, eller någon annanstans. Att ställa den där frågan är ingen garanti, men gör heller ingen skada. Om man är intresserad av att genomföra sin praktik vid ett pågående forskningsprojekt saknas det knappast möjligheter, särskilt om man ser sig omkring, vill upptäcka nya platser och kanske röra sig lite utanför det område där man gjort sig hemmastadd som uppsatsskribent.

Var det något som överträffade dina förväntningar?

Fem veckor, en dryg månad, kan upplevas som en kort tid. Visst kunde det kännas som att tiden gick fort, men man hinner göra förvånansvärt mycket under en sådan praktikperiod. En rad uppgifter inom projektet, olika möten och seminarier, det dagliga livet vid institutionen och utforskandet av en stad – mina förväntningar på vad som var möjligt att hinna och vad jag skulle lära mig överskreds med råge.

Vad har du lärt dig under din praktik?

Värdet av samarbete när man forskar och skriver lyfts inte alltid fram tillräckligt. Ett stort projekt som Gender and Work kan dra nytta av många enskilda krafter, men särskilt viktig är möjligheten till kontinuerligt utbyte och olika infallsvinklar som bryts mot varandra. För en student som skrev kandidat- och masteruppsatser i en tid av pandemi och en alltför stor dos digital undervisning var det här viktiga lärdomar och påminnelser.

Har praktiken påverkat din syn på möjliga karriärvägar inom akademin?

Jag var intresserad av forskning redan när jag sökte mig till projektet Gender and Work. När praktiken var avslutad var intresset ännu större. Det är svårt att överskatta värdet av att som student få insyn i den forskning som pågår vid de historiska institutionerna. Kurser och uppsatser är en sak, att få delta i större projekt och vid forskarseminarier är något annat, och de olika perspektiven berikar varandra. Under min tid i Uppsala hade jag börjat skissa på en masteruppsats. Den lades fram ett år senare i Lund och skulle komma att leda vidare till en projektansökan och en doktorandplats. Att jag längs vägen gjorde praktik vid ett forskningsprojekt och på ett annat universitet var, och är, en värdefull erfarenhet.

Vad skulle du säga till någon som överväger att ansöka om en praktikplats hos något av forskningsprojekten vid Historiska institutionen, eller en praktikplats på annat håll?

Att göra praktik är en utmärkt möjlighet som ska utnyttjas när den erbjuds. Oavsett om du väljer att göra praktik inom universitetsvärlden, utanför den eller någonstans i gränslandet kommer erfarenheterna därifrån att vara av stort värde när uppsatsen är färdigskriven och framtiden står för dörren.