Vätgas ska göra Gotlands färjetrafik fossilfri

– Jag tror att vi kommer att kunna se i Gotlandstrafiken att vi använder vätgas i större skala om 10–12 år. Det kommer att kunna innebära att vi då kommer att ha en fossilfri färjetrafik till och från Gotland. Det kommer att vara ett fantastiskt demonstrationsexempel för resten av hela världens sjöfart, berättar Björn Samuelsson i podden Det tredje örat.

I dagsläget finns inga stora vätgasdrivna färjor någonstans i världen, säger han. Det är alltså ett helt koncept, ett nytt system som ska utvecklas. Det görs i nära samarbete med Gotlandsbolaget som planerar för att deras fartygsflotta ska gå över till vätgas. Men det finns många utmaningar på vägen.

Tankningen måste lösas

Den största tekniska svårigheten, enligt Björn Samuelsson, är hur själva tankningen av fartygen ska gå till. Det är inga små mängder vätgas det handlar om, närmare bestämt rör det sig om 800 kubikmeter som ska pumpas in i färjan medan den ligger i hamn. Själva fyllningen får ta maximalt 45 minuter om nuvarande kapacitet i antal passagerare ska kunna bibehållas och det är inte helt okomplicerat när det handlar om vätgas.

– Vätgas har en udda egenskap som gör att det blir varmt när vi trycker in gas i en behållare. När trycket ökar stiger temperaturen. Samtidigt får vi ytterligare en process när vätgas expanderar. Då uppstår också värme vilket skiljer den från andra gaser. Det måste lösas på något sätt, antingen genom att man har material som är mer värmetåliga, alternativt att vi kyler innan vi tankar ombord eller kanske att vi kyler ombord på fartyget, säger Björn Samuelsson.

Lokalt framställd vätgas

Forskargruppen planerar nu för ett större projekt med fokus på att studera hur vätgas ska fyllas till färjan.

– De största anläggningarna som finns idag tankar 200 kilo vätgas i timmen. Det är en anläggning som finns i Tyskland för tåg. Vi ska hitta en lösning som klarar av 20 000 kilo i timmen, säger Björn Samuelsson.

Vätgasen skulle kunna produceras lokalt på Gotland. Det lättaste sättet att få fram vätgas, poängterar han, är nämligen att klyva vatten som ju är en kemisk sammansättning av väte och syre.

– För att göra det så åtgår det energi. Givet att vi faktiskt får bygga de här stora havsbaserade vindkraftparkerna så kommer vi att ha god tillgång till el kring Gotland, säger Björn Samuelsson.

Flera utmaningar

Men, påpekar han, det finns ytterligare tre stora utmaningar som inte forskningen löser. Den första är politisk där politiker måste se till att det skapas god tillgång på ny, grön, förnyelsebar el.

Den andra utmaning han ser är att det behövs nya lagar och regler inte minst när det gäller hantering av stora mängder vätgas i publika miljöer, som en hamn. Hur fartygen ska konstrueras och vilka regler som ska gälla ombord är också något som han menar behöver regleras.

Den tredje utmaningen som Björn Samuelsson pekar på är ekonomisk eller finansiell. Han menar att det måste till någon form av garantipriser för hur mycket vätgasbränslet får kosta så att det blir lönsamt att tanka.

Åsa Malmberg och Daniel Olsson