Han studerar mekanismerna bakom folkmord

Tomislav Dulićs arbetsplats är Hugo Valentincentrum i Uppsala, som har till uppgift att främja och bedriva forskning inom ämnet Förintelse- och folkmordsstudier. Som historiker är han mån om att reda ut vad som egentligen menas med folkmord, ett ord som ibland används lite slarvigt till exempel i medier.

– Begreppet folkmord används idag för att beteckna väldigt olika saker. Beroende på vilken definition man har, inklusive den juridiska, så har i princip allt från en enskild massaker till Förintelsen betecknats som folkmord, säger Tomislav Dulić.

Själv tillämpar han en definition som ligger nära den folkrättsliga, som betonar det man kallar folkmordets ”specifika uppsåt”.

– Det finns en väldigt utbredd tolkning av att dödar man många människor för att de tillhör en nationell, etnisk, religiös eller rasmässigt definierad grupp så är det folkmord. Utifrån ett juridiskt perspektiv är det inte så. Utan det måste finnas ett uppsåt att förgöra den grupp till vilken individerna hör, helt eller delvis, för att det ska kunna handla om folkmord.

Olika former av massvåld

I sin forskning använder han geostatistisk analys för att se om det systematiska massmördandet i samband med folkmord skiljer sig från andra former av massvåld. Han studerar bland annat på hur våldet påverkas av vilket syfte förövaren har.

– Om en förövare försöker förgöra en folkgrupp då kommer massmorden att gå till på ett annat sätt än om förövaren försöker kontrollera territorium genom att fördriva en folkgrupp.

I samband med ett folkmord vill man exempelvis ofta dölja processen. Man försöker samla ihop befolkningen på ett sätt som gör att offren tror att de ska överleva och spelar på deras hopp.

– När det gäller det som man ofta kallar etnisk rensning är syftet att driva bort befolkningen. Man kan döda tusentals men har inte som syfte att förgöra gruppen. Då får man en stor del av befolkningen att fly genom att döda en begränsad del och det gör man inte helt hemligt. Inte på det lokala planet i alla fall.

Kontrollera populationer i krig

Ett annat exempel är när man vill kontrollera populationer och territorier, exempelvis i samband med en ockupation.

– Då förekommer ofta det man kallar för selektivt dödande, det vill säga att man försöker hitta medlemmar i gerillagrupper och förgöra dem. Men den informationen har man inte alltid. Ibland dödas alla män i en by, därför att man vet att 20 procent av dem är med i gerillan. Då är syftet inte att förgöra gruppen, inte heller att fördriva befolkningen utan syftet är att kontrollera populationen och territoriet. Sådant våld drabbar därför endast områden där det pågår gerillaverksamhet och upphör när kontrollen är upprättad.

Det här är vad man kallar ett makroperspektiv på massvåld, men Tomislav Dulić har framför allt studerat våldet ur ett mikroperspektiv. Vad är det som gör att vissa människor i en specifik kontext deltar i massmördandet?

Studerar jugoslaviska krigsfångar

Just nu håller han på med ett bokprojekt om 4 000 jugoslaviska krigsfångar som deporterades till Norge under andra världskriget, varav 60 procent dog.

Hans doktorandprojekt handlade om kriget i forna Jugoslavien på 1990-talet och det våld i Bosnien-Hercegovina som utfördes av kroatiska fascistorganisationen Ustaša och serbisk-nationalistiska četnici. Han studerade mobila operationer på landsbygden, där förövarna ofta inte kände sina offer alls.

Situationen var en helt annan i lägren i Norge.

– Man kan anta att det är lättare att mörda en människa som man inte har någon relation till alls. Men när det gäller lägren i Norge så fanns det en kontakt mellan vakterna och de jugoslaviska slavarbetarna.

Skillnader i den sociala kontexten

I sin forskning intresserar han sig för hur social interaktion och kommunikation förhindrades i lägret, för att kunna upprätthålla vakternas stereotypa föreställningar om fångarna.

– Vilken roll spelar propagandan och ideologin och vilken roll spelar helt andra faktorer i den sociala kontexten? Det vill säga att man som vakt har vissa uppgifter som ska fullgöras – och har absolut makt.

Normalt finns ett lagsystem som säger vilka handlingar som är okej, och eftersom vi i allmänhet är måna om att omvärlden ska uppfatta att vi gör bra saker avstår vi från att bryta mot lagar och normer i samhället.

– Men vad händer om du plötsligt byter till en kontext där din familj har ersatts av en grupp människor som du måste visa lojalitet gentemot eftersom du är beroende av dem? Du måste dela bördan med de här kollegorna för att de ska lita på dig och i en krigssituation kanske rädda ditt liv.

Möter tragiska livsöden

En av utmaningarna med hans forskning är de tragiska livsöden och hemska handlingar han möter i historiska dokument och vittnesmål.

– Våldet i sig är inte det svåra, det kan man ofta hantera. Men det här sidohändelserna kan vara jobbiga att ta del av.

Till exempel lyssnade han på en återberättelse av ett läger i Lettland under andra världskriget, där man skulle mörda judar. Först skulle männen mördas och då separerade man dem från kvinnor och barn. Sedan skulle kvinnorna mördas och barnen lämnades kvar.

– Till sist skulle förövarna ta med sig barnen till avrättningsplatsen och vad händer när ett barn ska följa med en medelålders man? Jo, en av männen berättade att barnet tog honom i handen. Den typen av ögonblicksbilder kan vara jobbiga att hantera, särskilt när det handlar om små barn.

Annica Hulth