Han utforskar medvetandets gränser
Michele Farisco är forskare vid Centrum för forsknings- & bioetik vid Uppsala universitet.
Vad finns det för indikatorer för medvetande hos människor och djur? Och hur är det med artificiell intelligens, kan beräkningssystem utveckla medvetande? Vi frågade Michele Farisco, forskare i neuroetik vid Uppsala universitet.
Michele Farisco är forskare vid Centrum för forsknings- & bioetik vid Uppsala universitet. Han och hans forskargrupp har tagit fram en lista på olika indikatorer för medvetande. Först och främst påpekar han att de använder termen ”indikatorer” snarare än ”kriterier” eftersom det är svårt att säkert veta om en annan enhet är medveten.
– Vi har utarbetat en lista med indikatorer. En av dessa indikatorer är målinriktat beteende, vilket innebär att en individ agerar på ett visst sätt för att nå ett visst mål och vet att detta agerande är avgörande för att nå målet. Om ett subjekt kan bete sig på detta sätt är det sannolikt att det är medvetet.
En annan indikator på listan är hjärnans anatomi och fysiologi. Denna indikator grundar sig på likheten mellan vår hjärnas arkitektur, som har visat sig vara korrelerad med medvetande, och hjärnans arkitektur eller motsvarande strukturer hos andra biologiska varelser. Om man hittar en likhet är det troligt att även den varelsen är medveten.
Episodiskt minne indikerar medvetande
– Ett sista exempel är det episodiska minnet, som är en persons förmåga att minnas händelser som inträffat på en viss plats och vid en viss tidpunkt. Om du kan knyta an till en specifik upplevelse i det förflutna är det troligt att du är medveten, säger Michele Farisco.
Varför är det viktigt att hitta dessa indikatorer för medvetande?
– Man kan tänka sig olika scenarier där dessa indikatorer är särskilt relevanta. Till exempel när patienter har drabbats av medvetandestörningar, som koma eller ett vegetativt tillstånd, vilket numera kallas ”vakenhetssyndrom utan respons” och ”patienter med minimalt medvetslöst tillstånd”.
– I det här fallet har vi individer som inte kan visa sitt medvetandetillstånd med beteenden, så vi måste tänka ut indirekta indikatorer för att få en mer tillförlitlig diagnos av dessa patienter.
Potentiellt artificiellt medvetande
Ett annat scenario, som kanske är mer långsökt, handlar om potentiellt artificiellt medvetande. Om man har ett artificiellt system, som är mycket komplext i fråga om beteende eller funktioner, kanske man undrar om det systemet är medvetet eller inte. För att ta reda på det behöver man en indikator, något som kan hjälpa en att tillskriva eller utesluta medvetande.
Michele Farisco och hans forskargrupp publicerade nyligen en artikel där de undersökte sambandet mellan hjärnans evolution och möjligheten till artificiellt medvetande. Foto: Getty Images
Michele Farisco tror att den snabba utvecklingen av AI kan få olika och till och med motsatta konsekvenser för hur vi tänker kring medvetande.
– Å ena sidan kanske vi fortfarande tror att medvetandet är något som ligger bortom den tekniska reproducerbarheten. Låt oss säga att medvetandet är något som är specifikt för biologiska organismer, eftersom man inte kan reducera sin subjektiva upplevelse till en beräkning och AI i princip fungerar på grundval av beräkningar.
Då spelar det ingen roll hur mycket AI kommer att utvecklas, eftersom medvetandet befinner sig på en helt annan nivå eller dimension. Det är bortom AI:s möjlighet.
– Å andra sidan kan man tänka sig att vissa aspekter eller dimensioner av medvetandet – särskilt den mer kognitiva dimensionen – helt och hållet kan simuleras av artificiella system.
Utforska hjärnans evolution
Förmågan att medvetet bearbeta eller utnyttja information för att uppnå specifika mål är till exempel något som kan återskapas på konstgjord väg. Kanske går det att få ännu bättre resultat genom ett beräkningssystem, säger han.
– Förmodligen kommer AI aldrig att få den subjektiva upplevelsen av medvetande, men det kan uppnå en annan mer kognitiv dimension av medvetande.
Michele Farisco och hans forskargrupp publicerade nyligen en artikel där de undersökte sambandet mellan hjärnans evolution och möjligheten till artificiellt medvetande.
– Vi utgick från hur vår hjärna har utvecklats och lyfte särskilt fram några egenskaper hos hjärnan som är avgörande för vårt medvetande. Vi reflekterar över om det är möjligt att det nuvarande paradigmet för AI kommer att lyckas efterlikna medvetandet.
Deras slutsats är att det finns många brister i den nuvarande metoden som kan åtgärdas med neuromorfisk AI. Det är en specifik forskningsinriktning som hämtar inspiration från hjärnan.
– Vi tycker att det är en lovande väg att gå, men det är fortfarande långt kvar. Så i princip utesluter vi inte möjligheten att vi kan få ett artificiellt medvetande, men vi tror att det ligger mycket långt ifrån dagens situation.
Annica Hulth
Tema: Hjärnan
Tack vare vår hjärna kan vi planera våra handlingar, reglera känslor och lösa avancerade problem. I hjärnan ryms våra minnen. Men vad händer när den inte fungerar?