Han håller koll på Sveriges jordbävningar
Forskarprofilen
Björn Lund håller koll på vad som händer på Svenska nationella seismiska nätets skärmar. En mätstation i Hälsingland strejkar och ger märkliga utslag. Foto: Tobias Sterner.
Han ses ofta kommentera jordbävningar och vulkanutbrott som skett någonstans i världen. Som föreståndare för Svenska nationella seismiska nätet (SNSN) kan Björn Lund i realtid följa alla sorters rörelser i jordskorpan. På senare tid har uppmärksamheten allt oftare riktats mot sprängningar och sabotage på infrastruktur som också fångas upp av instrumenten.
Björn Lund tittar på SNSN:s skärmar. Just för tillfället är det väldigt lugn. Endast en av mätstationerna ger ett lågfrekvent och stadigt utslag. Men det är inget som får honom att reagera.
– Det är störningar, förklarar han.
Mätstationen står i centrala Uppsala och skakningarna beror på trafikbuller och annan mänsklig aktivitet – inga jordbävningar alltså.
Tsunamikatastrofen ledde till fast jobb
Sedan januari 2003 har han jobbat med SNSN som är placerat vid Institutionen för geovetenskaper. Till en början på en tillfällig tjänst som forskarassistent. Det kunde ha varit tack och hej efter det, men två år senare inträffade tsunamikatastrofen. En direkt effekt av det var att regeringen satsade på SNSN och Björn Lund erbjöd en fast tjänst. Sedan 2018 kan han titulera sig föreståndare. Under hans tid här har det skett en enorm utveckling.
– 1998 hade vi sex mätstationer i det svenska nätet. En här och fem utspridda över Sverige. Från 1998 till 2010 ungefär gick det från sex till 60 mätstationer. Så det var en oerhörd utveckling. När jag började här då kunde man ju knappt se jordbävningar som var mindre än magnitud tre. Vi var långt efter i Sverige men nu ligger vi i framkant, särskilt vad det gäller automatisk analys. Vi har väldigt bra täckning och vi har bra teknik, berättar han.
Inne i verkstaden har Björn Lund lyft upp en seismometer som mäter vibrationer i marken. Foto: Tobias Sterner
Tsunamikatastrofen 2004
Annandag jul 2004 inträffade en jordbävning med en magnitud på 9,3 väster om ön Sumatra i Indiska oceanen. Det är den näst kraftigaste jordbävningar som någonsin uppmätts. Skalvet orsakade upp emot 30 meter höga tsunamivågor som slog in över öarna i Bengaliska viken, kustområden i Indonesien, Malaysia, Thailand, Indien, Sri Lanka och Maldiverna. De skördade dödsoffer så långt bort som i Somalia på Afrikas västkust, 500 mil från jordbävningens epicentrum. En anledning till de höga dödstalen var att det saknades ett övervaknings-och varningssystem för tsunamier. Ett sådant finns nu.
Läs också: Så gick det för överlevarna efter tsunamikatastrofen
Att förse samhället med information och på så sätt bidra till att myndigheter och politiker kan fatta korrekta beslut är en viktig del i SNSN:s uppdrag.
– Jag brukar säga att vi har två huvuduppgifter, dels den vetenskapliga där vi samlar in data om jordbävningar i Sverige, bidrar till att öka kunskapen om jordbävningar, jordbävningsrisker men också den geologiska utvecklingen. Varför vi har skalv? Var vi har skalv? Den andra sidan är den samhällstillvända och där ingår ju också riskbedömningar förstås, säger Björn Lund.
Två till tre jordbävningar per dag i Sverige
Som forskare intresserar han sig främst för svenska jordbävningar. I snitt sker två tre skalv per dygn i Sverige, men de allra flesta av dem är för svaga för att vi människor ska känna av dem. Orsaken till att de förekommer är att den nordamerikanska kontinentalplattan och den eurasiska kontinentalplattan, som vi befinner oss på, glider isär och orsakar spänningar även långt från plattgränserna inne i plattorna.
Men skalven kan ändå förbrylla forskarna - som varför de är så vanliga i Hälsingland. I ett pågående forskningsprojekt söker Björn Lund och hans kollegor nu förklaringen till det.
– Det är ett stråk av jordskalv som går från Arbrå norr om Bollnäs och sedan med 45 graders vinkel mot kustlinjen och ut i havet norr om Hudiksvall. Och här finns det inget i geologin egentligen som förklarar det. Det finns inte ens några gamla bra deformationszoner som skulle förklara varför de sker i det här området. Där har vi nu 13 extra mätstationer för att dels få data för att se om de sker på ett gemensamt spricksystem eller vad det beror på att de finns där, säger Björn Lund.
En del av den trasiga mätstationen i Hälsingland har lagats och Björn Lund och en tekniker ska åka dit med den och se till att allt fungerar igen. Foto: Tobias Sterner.
Skyddande av viktig infrastruktur är ett annat område där seismiska mätningar kan användas. Tillsammans med bland andra Luleå tekniska universitet, Sunet (Swedish University Computer Network), Trafikverket och LKAB jobbar Björn Lund med ett projekt som delvis handlar om att övervaka järnvägar samt land- och havskablar. Tekniken som ska användas kallas DAS (Distributed Acoustic Sensing) och går ut på att en laserpuls skickas in i en vanlig fiberoptisk kabel för kommunikation och därefter mäts reflektionerna av laserpulsen.
– DAS-tekniken ger möjligheter att använda en vanlig kommunikationskabel för seismiska mätningar med bara några meters mellanrum, och i samarbetet med Trafikverket skulle vi därför kunna utöka det seismiska nätet på ett fantastiskt sätt utan att behöva bygga nya mätstationer. Tekniken ger dessutom möjlighet att mäta på havskablar, i områden där vi aldrig tidigare kunna mäta, och därmed kan den ge oss helt ny information om rörelser i jordskorpan. Det är otroligt spännande, berättar Björn Lund.
Hjälpt polisen vid sprängdåd
På senare tid har SNSN:s känsliga utrustning även visat sig användbar i polisutredningar när det handlar om sprängningar.
– Det var ju så tursamt att vi kunde hjälpa till med att till och med fälla en av de kriminella. Vi hade bara en station som uppfattade sprängningen. Det här var i Stockholm och vi hade en mätstation i Bogesund som är ganska nära, bara 11 kilometer från där sprängningen skedde. Vi kunde tala om när sprängningen skedde, plus minus en halv sekund. Och det tyckte ju poliserna var jättehäftigt att man kunde bestämma det så noggrant, säger Björn Lund.
Åsa Malmberg
Fakta Björn Lund
Född: Sundbyberg, utanför Stockholm
Utbildning: magister i partikelfysik från Uppsala universitet, master i geofysik från Stanford, Kalifornien, disputerade i seismologi vid Uppsala universitet år 2000.
Gör helst en ledig dag: Är gärna ute och promenerar eller åker skidor och tidigare brukade jag klättra.
Hade jag gjort om jag inte varit forskare: Jag var oerhört inne på att bli bonde när jag var i lägre tonåren.
Favoritresmål: Svenska fjällen.
Hobby: Uteliv.
Inspirerar mig: Möten med positiva, intresserade människor.
Gör mig glad: Att vara ute i skogen, utelivet.
Gör mig arg: När folk är oresonliga och inte lyssnar på vettiga argument.
Senast lästa bok: Nexus av Yuval Noah Harari