Uppdraget slutfört för rymdteleskopet Gaia

Gaia är ett rymdteleskop ombord på en satellit som har cirkulerat runt solen under 11 års tid. Med hjälp av astrometri, som är en teknik för att mäta stjärnors och andra himlakroppars positioner, avstånd och rörelser, har Gaia kunnat mäta avstånd och ljusstyrka för uppemot 2 miljarder stjärnor, vilket är ca en procent av alla stjärnor i Vintergatan.

Gaiamissionen skulle ursprungligen pågått under fem år, men tack vare att den varit så framgångsrik har den förlängts i två omgångar.

– Gaiamissionen har varit den mest framgångsrika ESA-missionen någonsin om man ser till antalet publikationer. Det kommer ut runt fem publikationer per dag som bygger på data från Gaia, säger Andreas Korn, som är en av forskarna vid Uppsala universitet som arbetar med Gaia.

Upptäckt månar kring asteroider

Den tredimensionella kartan som Gaia skapat, hjälper till att skriva Vintergatans historia och Gaias data utgör en skattkista för framtida observationer och upptäckter.

Hittills har man bland annat upptäckt månar som kretsar kring asteroider i vårt solsystem, svarta hål 30 gånger tyngre än massan på vår sol, samt hur vårt solsystem rör sig kring Vintergatans centrum, hur många spiralarmar Vintergatan har och hur staven i mitten ser ut.

– Gaia har upptäckt väldigt olika saker, bland annat en galax som krockade med Vintergatan för sisådär tio miljarder år sedan. Den har fått namnet Gaia-Enceladus, efter den mytologiska sonen till Gaia, säger Andreas Korn.

Observerat hela himlen

Till skillnad från till exempel Hubbleteleskopet och James Webbteleskopet har Gaia inte observerat specifika objekt, utan istället observerat hela himlen genom en rotation av teleskopets synfält. På så sätt har alla himmelspositioner kunnat observerats återkommande, upp till 200 gånger. Data från Gaia har också varit en förutsättning för till exempel de observationer som James Webbteleskopet nyligen kunnat göra.

Andreas Korn och Ulrike Heiter, är båda universitetslektorer vid Avdelningen för astronomi och rymdfysik vid Institutionen för fysik och astronomi och har arbetat med Gaia under 18 år. De är med i det europeiska samarbetet Data Processing and Analysis Consortium (DPAC), med 400 forskare som analyserar Gaias data, som publiceras för allmänheten i olika datasläpp.

Yttertemperatur på 6 000 grader

Uppsala universitets del i Gaia-projekten är att analysera data för de mest vanligt förekommande stjärnorna i Vintergatan. Uppsala universitet har en 40-årig historia med att ta fram modeller för den här typen av stjärnor, som likt solen har en yttertemperatur på 6 000 grader Celsius, men även för kallare objekt, så kallade M-dvärgar.

– Vi arbetar mest med den astrofysikaliska delen av Gaiaprojektet, det vill säga med parametrar som yttemperatur, massa och sammansättning man kan härleda ur Gaias data. Vårt arbete säkerställer att inga fysikaliskt felaktiga data släpps, säger Andreas Korn.

Bränslet tar slut

Den 15 januari 2025 avslutades observationerna då bränslet som styr satelliten kring banan runt solen snart tar slut. Gaia har rört sig i en omloppsbana kring solen, kring Lagrangepunkt 2 (L2), 1,5 miljoner kilometer utanför Jordens omloppsbana. L2 följer jorden kring solen och är den bästa observationsplatsen, och det är också härifrån James Webbteleskopet observerar.

I och med att Gaia pensionerats stängs själva teleskopet ned, men satelliten fortsätter kretsa kring solen, men långt ifrån L2, då man i L2 bara vill ha aktiva satelliter.

Ingen ny vetenskaplig data kommer samlas in av Gaia, men forskarna beräknar fortsätta med dataanalys av redan insamlad data under många år framöver och nya datasläpp är planerade 2026 och 2032.

Camilla Thulin