”Jag vill ge folk verktyg för att tänka utanför boxen”

– Kolla! Jag har en snygg labbrock. Jag har sytt till lite afrikanskt tyg i den, säger Lina Mtwana Nordlund och pekar mot ett plagg som hänger på en galge på väggen i hennes arbetsrum på Campus Gotland.

Vad som tidigare var en ordinär vit labbrock har blivit något högst personligt. Genom den är hon alltid nära sitt älskade Zanzibar, ön där hon arbetat och där hennes familj har ett hus. Det var faktiskt också i Östafrika som hennes forskarkarriär – och fascinationen för sjögräs – började för 20 år sedan.

– Jag ville bli regnskogsforskare men så började jag dyka och jobba och blev fascinerad av korallrev. Sedan hittade jag en handledare för mitt examensarbete som jobbade med sjögräs. Då åkte jag till Moçambique i några månader och lärde mig massor om sjögräs, berättar Lina Mtwana Nordlund som idag forskar vid Institutionen för geovetenskaper.

Just till övärlden runt Zanzibar utvecklade hon tidigt ett särskilt starkt band. Under en period var hon förvaltare för marinparken Chumbe Island Coral Park och var även chef för utbildningen där. Samtidigt arbetade hon med sin doktorsavhandling om socialekologiska system i kustområden.

Studerar kuststystemen

Idag har hennes forskningsområde breddats och tar ett större grepp kring havsfrågorna. Främst är det grundhavsområdena nära land hon riktat in sig på.

– Det handlar väldigt mycket om att få en övergripande förståelse för hur särskilt våra kustsystem fungerar, alltså hur vi människor använder våra kustsystem och hur kustsystemen reagerar på det och vad som då händer med oss. Det kan vara om fiske, turism eller vad som helst egentligen som har med hur vi använder eller skyddar dessa miljöer, förklarar Lina Mtwana Nordlund.

Hon är koordinator för EU-projektet BioEcoOcean som drog igång på allvar i början av förra året. Dess fokus är att utveckla ett arbetssätt för att stödja utveckling och samordning av hur havsobservationer och mätningar görs så att de blir jämförbara mellan olika länder, forskargrupper och förvaltare. En huvuduppgift är att ta fram ett frågebaserat verktyg som kan användas av alla som arbetar med havsobservationer av marint liv.

Data ska bli tillgänglig

Men det är inte helt enkelt. Sjögräs är till exempel en variabel som kan mätas vid havsobservationer. Men vad exakt är det som ska mätas? Sjögräsets höjd? Hur tätt det växer? Hur stora ytor det täcker? Artsammansättning? Eller kanske vilka andra arter som lever i och omkring det? En annan fråga är var informationen ska samlas.

– Problemet är – inte bara för sjögräs utan det mesta av det marina livets data – att det inte finns datastandarder vilket gör att man inte kan hitta datan. Man kan inte återanvända den utan den kanske försvinner ner i någons byrålåda. Så det är någonting vi jobbar jättemycket på, att den data som faktiskt samlas in blir tillgänglig för att göra till exempel globala utvärderingar. Det är väldigt mycket jobb men också väldigt roligt, berättar Lina Mtwana Nordlund.

Sjögräsekossystemen är miljöer som normalt har en rik biologisk mångfald där marina djur av alla de slag trivs. De är också viktiga för många människors möjlighet att försörja sig. De här sambanden intresserar sig Lina Mtwana Nordlund för i sin forskning.

­– Då är det särskilt de här socialekologiska interaktionerna, alltså hur vi utnyttjar sjögrässystem, vad som händer med sjögrässystemen till exempel genom fiske. Man fiskar väldigt, väldigt mycket i sjögräs. Väldigt många människor, särskilt i fattigare länder, är också extremt beroende av att kunna fiska för att överleva. Hur mycket ska man fiska så att folk fortfarande får mat? Om de också ska få mat om två år så kan man inte ta ut för mycket. Det är väldigt många sådana avvägningar som vi tittar på, berättar hon.

Sjögräsen effektiva kolsänkor

Idag vet vi för lite om sjögräsens utbredning, menar Lina Mtwana Nordlund. Av den information forskarna ändå har kan de se en tillbakagång för sjögräsen.

– Sjögräsen är väldigt effektiva kolsänkor så det är dåligt om de försvinner. Särskilt här runt Sveriges kuster är de också väldigt bra på att stabilisera kusten så att man inte får massa erosion, säger hon.

Genom sin forskning vill hon bidra med lösningar och att vi börjar tänka mycket mer positivt på framtiden.

– Jag vill bidra till att folk får kapacitet att tänkta mer tvärvetenskapligt. Jag jobbar också mycket med future thinking och särskilt något som jag kallar ”desirable futures”, alltså önskvärda framtider. Hur vill vi att världen ska se ut? Hur vill vi att havet ska se ut? Hur vill vi att sjögräset ska vara om 10, 15, 100 år? Det är väldigt lätt att vara negativ eller tänka i fortsatt spår så som vi är idag. Jag vill ge folk verktyg för att tänkta utanför boxen. Jag tycker ofta att vi är lite fega med våra mål och visioner. Vi måste våga tänka mycket, mycket större och mycket häftigare, menar Lina Mtwana Nordlund.

Åsa Malmberg