”CERN är som Disneyland för fysiker”

– Jag trodde att det var helt normalt, att det var så det brukade gå till. Jag var så ung och visste ingenting, säger Rebeca Gonzalez Suarez med ett skratt när vi träffar henne på Ångströmlaboratoriet – det är där hon arbetar när hon inte är vid CERN i Genève.

Det går inte att ta miste på att Rebeca Gonzalez Suarez brinner för partikelfysiken. Hennes arbetsrum i Uppsala är fyllt med föremål som vittnar om det. På en whiteboard sitter magneter prydda med standardmodellens elementarpartiklar. I bokhyllan över skrivbordet samsas böckerna med miniatyrmodeller av CERN:s ATLAS- och CMS-detektorer, en hårddisk med de första signalerna från Higgsbosonen och en porslinshund med CERN-koppel. Vid skrivbordet ligger en samling mjukisfigurer som föreställer de olika elementarpartiklar hon forskar på – däribland Higgsbosonen.

Upptäckten av Higgsbosonen 2012 är inte bara en milstolpe i hennes karriär utan även inom partikelfysiken. Efter över ett halvsekel av försök att bekräfta dess existens kunde experimenten vid Large Hadron Collider (LHC) i CERN, som Rebeca Gonzalez Suarez alltså medverkade i, slutligen bekräfta det.

Världens största partikelaccelerator

LHC är världens största partikelacceleratoranläggning och är utformad som en underjordisk 27 kilometer lång tunnelring. I den kolliderar protonstrålar som accelereras till nära ljusets hastighet. På så sätt försöker forskarna återskapa tiden strax efter big bang då all materia i universum uppstod genom interaktioner mellan olika elementarpartiklar. Många av de här partiklarna var ytterst kortlivade, som Higgsbosonen.

– De mest massiva partiklarna finns inte längre för de föll sönder efter big bang, förklarar Rebeca Gonzalez Suarez.

Med fyndet av Higgsbosonen föll alla bitar på plats i partikelfysikens grundläggande standardmodell*. Enligt teorin får elementarpartiklar sin massa i det så kallade Higgsfältet. Men för att det skulle kunna finnas krävdes ytterligare en partikel: Higgsbosonen.

Signaler från Higgsbosonen

Rebeca Gonzalez Suarez kom till CERN 2008. När hon och de andra forskarna började söka efter signaler efter Higgsbosonen i sina experiment var det långt ifrån säkert att den skulle hittas.

– Det var superroligt. Vi fick in data och ackumulerade den och analyserade den, så det var jättejättespännande. När jag arbetade med min avhandling hade vi inte hittat Higgs än men i datan som vi hade kunde vi redan se att det skulle hända, berättar Rebeca Gonzalez Suarez.

CERN lockar till sig tusentals forskare från hela världen som söker svar på de stora frågorna inom fysiken.

– Att vara på CERN är jättespeciellt för det är en intressant plats. När jag var ung student intervjuades jag om mitt experiment och jag sa att det var som Disneyland för fysiker. Varje gång jag kommer dit är det spännande. Jag pratar med alla där. Vi får nya idéer, träffar andra från alla städer och delar av världen. Jag älskar CERN så jag åker dit jätteofta för det är bra att vara där. Men många av oss jobbar på distans, det är så det fungerar. Våra resurser är på CERN men vi jobbar på olika universitet runt om i världen, säger Rebeca Gonzalez Suarez.

Hur ser då en vanlig dag på CERN ut?

– Jag gör många olika saker: mycket möten, analysmöten med människor som jag jobbar med, men också kaffe. Vi fikar och vi pratar om idéer med kollegor och vänner. Men vi har också skift. Maskinerna ska köras 24 timmar per dag. Vi ska vara där i kontrollrummet, varje skift är åtta timmar. Jag älskar att vara där också för det är roligt att se data komma, säger hon.

Vill avslöja mörk materia

En av de riktigt stora frågor Rebeca Gonzalez Suarez själv vill ha svar på är vad mörk materia är. Enligt astronomer och fysiker borde det finnas mycket, mycket mer materia i universum än vad som kan observeras på vanligt sätt genom teleskop och annat. Annars är det svårt att förklara varför till exempel galaxerna snurrar fortare än vad ljuset de avger skvallrar om. Den här avvikelsen tros bero på att det finns mörk materia, en sorts främmande och osynlig materia. Rebeca Gonzalez Suarez har en idé om att mörk materia skulle kunna vara hittills okända partiklar.

Men det är inte bara ren forskning som engagerar henne. Omkring 2042 är det planerat att CERN ska pensionera Large Hadron Collider.

– Efter det ska vi ha en annan, ännu större kolliderare. Och vi ska planera det nu. De senaste fem åren har jag jobbat jättemycket med planeringen av framtidens kolliderare så jag är väldigt involverad i det här, säger Rebeca Gonzalez Suarez.

Tänja på gränserna

Med hjälp av den nya partikelacceleratorn Future Circular Collider är meningen att forskningen på riktigt ska kunna tänja på gränserna för partikelfysikens standardmodell och ompröva den. För Rebeca Gonzalez Suarez, och många andra med henne, menar att modellen har sina brister och kan behöva revideras allteftersom vi får mer kunskap om elementarpartiklarna och hur de interagerar med varandra.

CERN har format hennes liv på många sätt. Det var också där hon träffade sin svenske man som då var doktorand vid Uppsala universitet. Han talade så lyriskt och varmt om sitt lärosäte att paret flyttade till Sverige 2018.

Rebeca Gonzales Suarez kom direkt till Uppsala universitet. Här får hon kombinera två av de bästa sakerna hon vet: forskning och undervisning.

– Studenterna är så snälla här, säger hon.

Åsa Malmberg

*Fotnot: Partikelfysikens standardmodell beskriver hur elementarpartiklar bygger upp materia och hur de interagerar med varandra genom elektromagnetisk, stark och svag växelverkan.